onsdag 12 juni 2013

En namn-gejser


Anita droppar inte diskret namn på kändisar omkring sig — namnen väller fram, tillsammans med allt annat hon tycker är fint; resor, examina och hur populär hon är.
Nu känner jag inte Anita särskilt väl, även om hon ansträngt sig för att bli bundis och bästis med mig. Det har inget med mina kvalifikationer att göra — hon samlar på skalper, både levande och så kallade vänner och gilla i sajbervärlden.
En (1) gång har jag tittat in på hennes blogg, där hon förutom att hon berättar allt hon tror är meriterande, lämnade ut sig, de sina och deras privata förhållanden totalt.
Så med anledningen av den pågående NSA-historien har jag tänkt på henne de senaste dagarna. Är det inte rätt naivt att tro att ingen obehörig ser vad vi gör i sajberrymden? Jag blir lätt förvånad, när jag hör alla starka reaktioner — jag har alltid tagit för givet att vi är övervakade. 
Eftersom Anita har ett frimärkes natur, var det osis att jag skulle stöta ihop med henne i morse när jag hade extremt bråttom, jag slapp inte ifrån henne med mindre än ett vagt löfte om att träffas snart. Håll tummarna för att någon av hennes mer prominenta vänner ska dyka upp, så att hon glömmer mig.

gejser [gej´-] subst. ~n gejsrar 
ORDLED: gejsr-ar
HIST.: sedan 1836; till Geysir, namn på en isländsk springkälla, eg. 'den framvällande'

12 kommentarer:

  1. Låter rätt stressigt, det där. För Anita alltså. Det verkar ju som om det som räknas förändras snabbare än man hinner säga kvartalsrapport. Risken mycket stor att de som försöker imponera på mig med det senaste blir grymt besvikna eftersom jag har så dålig koll. För att inte tala om kändisnamn. När jag frågat artigt några gånger vem det handlar om (för jag hänger med ännu sämre när det gäller kändisar) brukar namndropparna ge upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ja, det måste vara jättejobbigt - inte bara att hålla sig à jour, utan också att vara så osäker på sig själv, att man måste soliga sig i andras glans.
      Jag hör ju också till de okunniga, när det kommer till kändisvärlden, men det avskräcker inte Anita - hon berättar sååå gärna allt om de kändisar hon sprutar ur sig.
      Och hon kan ju alltid övergå till sina akademiska examina, och hur poppis hon är...
      Margaretha
      som lärt sig
      att nicka
      och småle
      en smula
      medan hon
      tänker på
      något annat

      Radera
  2. Jag blir alltid litet illa till mods av de där frimärkena - tror att de är rysligt ensamma människor, energitjuvar som de är.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Ja, och det är ju den där ensamheten, som gör det så svårt att avpolletera dem helt.
      Margaretha

      Radera
  3. Tummarna upp från mitt håll!
    Energitjuvar är jobbiga. Mest för sig själva dock, men att kunna hålla avstånd är inte så lätt det heller.

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. PettasKarin,
      Tack!
      Hon bor inte på orten, så jag hoppas att inte stöta ihop med henne snart.
      Margaretha

      Radera
  4. Naivt är bara förnamnet! Själv florerar jag lite varstans i sajbervärlden och visst har slängt ur mig ett och annat kanske inte helt genomtänkt. Tanken är dock alltid med mig i bakhuvudet och minst en gång i veckan raderar jag det jag skrivit innan jag hinner klicka på "sänd".
    Ogillar att posta bilder på mig själv och var aktiv bloggare/på fb och twitter i nära 3 år innan en enda bild på mig själv fanns. Men så började jag infoga bild i alla mina jobbansökningar och tänkte det kanske skulle vara ok.
    Avskyr när andra lägger upp (grupp)bilder (och taggar) där jag finns med.

    Håller tummarna det där frimärket hunnit fladdra iväg till någon annan nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åsa,
      Jag häpnar ständigt över hur mycket privat information man lägger ut. Både för riskerna det medför - men också för att jag inte för mitt liv kan förstå varför man viker ut sig och sin familj.
      Margaretha

      Radera
  5. Folk är så naiva att man baxnar. Allt som finns på nätet är offentligt. Det är bara att konstatera.
    De sade idag på nyheterna att en majoritet av USAs befolkning tycker att det är helt okej med den övervakning som är. Det baxnar jag också inför.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,
      Det är mycket här i världen man inte förstår.
      Bloggar kan nog kännas bedrägligt hemtrevliga - kruxet är ju att man inte vet vilka som hukar i buskarna, utan att ge sig tillkänna.
      Men så tänker jag på alla som avhandlar sitt privatliv i mobilen på allmänna platser - jag får en känsla av att man vill visa upp sig för hela världen.
      Margaretha

      Radera
  6. Vilken giftig personbeskrivning! Den gillar jag, beskrivningen alltså, inte människotypen.

    (Jag antar att Anita inte läser din blogg?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      Nej, Anita vet inte att jag bloggar - jag är extremt återhållsam, när det gäller att berätta att jag bloggar. få av mina vänner känner till bloggarna.
      Anita tror nog inte ens att jag vet vad som är upp och ned på en dator!
      Margaretha

      Radera