Artur Rubinstein
28 januari 1887 - 20 december 1982
Att ladda om...
2 timmar sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min blogglista
-
-
Jo, de törs ...2 timmar sedan
-
Blåsippan ute i backarna står3 timmar sedan
-
1998 Kalles 60-årskalas4 timmar sedan
-
-
Flamma stolt …2 dagar sedan
-
Bildningsmörkret sänker sig2 dagar sedan
-
Kollektiv klassresa3 dagar sedan
-
I gamla trakter4 dagar sedan
-
-
-
Lite om vårlovet1 vecka sedan
-
Jag säljer mina (folk)musikböcker2 veckor sedan
-
BiS nya styrelse och debatt i mars månads nyhetsbrev2 veckor sedan
-
-
Långban - Svens bio6 månader sedan
-
Nytt år igen!1 år sedan
-
Julvantar1 år sedan
-
Harvesting Raspberries3 år sedan
-
Goddag yxskaft!3 år sedan
-
marzo 20204 år sedan
-
-
-
Furry Friday!5 år sedan
-
Windhoek, Namibia5 år sedan
-
När kontrollen blinkar blå5 år sedan
-
-
Språkpolitik6 år sedan
-
Gesäll=Bref6 år sedan
-
Ylle och Johnny7 år sedan
-
-
-
5-5-158 år sedan
-
Nu drar jag igång igen9 år sedan
-
På nyordslistan!9 år sedan
-
Blyinfattat glas, del 39 år sedan
-
Samma vy som förut9 år sedan
-
Det är vår!10 år sedan
-
Jag håller mig på mattan11 år sedan
-
Gåvor12 år sedan
tänk om man kunde spela så!
SvaraRaderaDebbie,
SvaraRaderaJag har inte ens vett att vara avundsjuk - när man bara kan spela Gubben Noa, med ett finger, så tänker man inte i de banorna. Spelar bara sina Chopinskivor - och njuter. (Fast jag har ingen inspelning med Artur).
M
En av mina stora favoriter i ungdomens dar!
SvaraRaderaJag tränade och tränade på denna Ass-durpolonaise när jag var ung och lärde mig den ganska bra tills jag kom till oktaverna i vänster hand.
SvaraRaderaDär tog det definitivt stopp. Inte förrän jag blev mycket äldre insåg jag att jag ALDRIG skulle kunna lära mig att spela dem snabbt hur mycket jag än tränade eftersom mina händer var för små! Det är skillnad att spela dem om man är en man med långa fingrar som kan ta en decima utan svårighet. Men det var en sorglig insikt...
Ingrid,
SvaraRaderaHan tål att beundras. Min mormor lär ha varit en stor beundrare av honom.
Jag har inte ens i mina vildaste drömmar, drömt om att kunna spela så.
Vad händer beträffar så klarar jag inte ens en oktav. Fast min mormor lär inte ha haft större händer, och var trots det en skicklig pianist, så jag påstår inte att det är därför som jag håller mig till Gubben Noa.
Margaretha
som när hon
jobbade på
dagis, kunde
låna vantar
av femåringarna
när hennes
egna blev
våta
När Rubenstein fick frågan vad han ångrat mest i sitt liv, svarade han:
SvaraRadera”Jag skulle inte oroat mig så mycket, för saker som i de flesta fall ändå aldrig inträffade.”
Det brukar jag tänka på ibland!
Jessica,
SvaraRaderaKlokt!
Jag försöker också att leva så.
Margaretha