kommente´ra verb ~de ~t
ORDLED: kom-ment-er-ar
SUBST.: kommenterande, kommentering
• ge kommentar(er) till annat uttalande el. till (nyss inträffad) händelse e.d.: han tittade i tidningen och ~de det han läste; ~ händelsen; ingen ~de hennes klänning
BET.NYANSER: a) med bibetydelse av kritik: hon ~de hans bordsskick b) spec. i sportsammanhang: matchen ~s av NN
IDIOM: ~d utgåva utgåva av (äldre) skrift med textförklaringar
KONSTR.: ~ (ngt)
HIST.: sedan 1640; ur lat. commentari 'tänka över; förklara', till mens 'sinne; tanke'; jfr mental
Brevväxlar (eller heter det mejlväxlar?) med en av bastmattans läsare, vi diskuterar kommentarer. Hon säger att hon sällan kommenterar, därför att hon inte har något att säga.
Det är en knepig balansgång, rena banaliteter kan vi alla leva utan (förhoppningsvis) men det behöver ju inte heller vara akademiska utläggningar.
Vår diskussion började med bloggkommentarer men kom att utsträckas till kommentarer i största allmänhet — och då nuddar vi vid småprat som både jag och Anne-Marie, tar upp med jämna mellanrum, och som vi har olika syn på.
Jag är väl medveten om att många blir provocerade av min inställning, att om man inget har att säga, så ska man inte göra det — och är böjd att hålla med min mejlvän, som inte lämnar en kommentar om det inte tillför inlägget något, även om jag kan tänka mig att lämna en kommentar som en hälsning, bara för att visa att jag varit där.
Ju mer jag tänker på begreppen, kommentar, småprat och kallprat — ju mer trasslar jag in mig i mina egna tankar. Var går gränsen mellan vänlighet och floskler och mellan intresse och nyfikenhet? Kanske varierar det från dag till dag, beroende på dagsformen.
Grejen är ju att det jag tycker är väsentligt kanske ingen annan tycker är väsentligt. Om det redan finns som jag tycker, 10 oväsentliga kommentarer redan så känns det inte som någon ide att jag lämnar min kommentar. För då känner jag mig som en alien som kommer och förstör festen om jag hakar på en allvarligare tråd än de andra tio.
SvaraRaderaJag är så stygg att jag bara läser de kommentarer från de bloggvänner som jag vet brukar vara intressanta på andras bloggar. På min egen blogg däremot läser jag och svarar alltid på alla kommentarer.
SvaraRaderaVarför man inte kan skriva en väldigt kort kommentar som exempelvis :"Intressant inlägg" eller "Jag håller med dig" kan jag inte förstå. Jag tycker också det är roligt att få sådana kommentarer som bara visar att man har läst inlägget.
Om man ser att det är 250 som har varit inne och läst på bloggen en dag men bara tre som kommenterar blir man ju väldigt nyfiken vilka andra som kan ha läst...
"Kallprat" handlar ju ofta bara om en vänlig och social kontakt - om t.ex. man pratar om vädret på busshållplatsen eller i affären med någon okänd människa. När det gäller gamla människor tänker jag ofta på att det är kanske den enda kommunikation som den dagen bjuder på.
På en tillställning där man inte känner så många kan ju "kallpratet" vara en inkörsport till en trevlig diskussion senare.
Jag tycker jag anar en viss snobbism i din väns resonemang. Det som är banalt för henne kanske inte är det för andra. Jag är uppriktigt glad över ALLA kommentarer jag fått hittills - även dem som är s.k. "rena banaliteter".
Ingrid, som tände till litet :-)!
För min del så förstår jag inte resonemanget alls. Den som kommenterar, gör det ju med inlägget som grund och inte med de andras kommentarer som grund. En kommentar är i mitt tycke en sak mellan bloggskrivaren och den som kommenterar. Vi fungerar alla olika och om man har en helt annan syn på inlägget så behöver det inte hindra någon att ha en sådan, Tvärtom. Enligt god bloggsed så skall man egentligen inte kommentera andras kommentarer till inlägget, fastän jag vet att det förekommer. Jag har själv också gjort det någon gång.
SvaraRaderaEmellanåt kan man få se kommentarsfält som har blivit rena debattforumet, där själva inlägget till och med har tappats bort på kuppen.
Jag tror att det är viktigt att man inte skall bry sig alltför mycket om vad andra har kommenterat, utan istället tänka på vad man själv skriver och ta ansvar för den biten.
Man sitter inte runt ett bord och samtalar på samma sätt som när man chattar, det här är sprunget ur varje individ själv riktat mot bloggskrivaren.
Måste vi veta var gränserna går mellan nyfikenhet, floskler och vänlighet? Vad vinner vi på det i såfall?
undrar Karin som tycker att inlägget är intressant
Annika,
SvaraRaderaJag förstår mer än väl vad du menar. Jag reagerar nog på samma sätt, men om jag nu vill lämna en kommentar trots det, så försöker jag nog tona ned mina synpunkter - det är ju trots allt en offentlig debatt. Möjligheten finns ju alltid att mejla bloggaren (om det finns en mejladress), och fortsätta en mer privat (och ofta mer givande) debatt mejlledes.
Ingrid,
Det är väl inte styggt att bara läsa somliga kommentarer - det spar en ju mycken sinnesfrid!
Men om man inte tycker inlägget är intressant, och inte håller med, så är det enklast att hålla käft.
Som vi konstaterade för lite sen kan man nog inte lita på räkneverken, och majoriteten av besökarna är förmodligen sådana som hamnat på sidan därför att de sökt på visst ord, och kanske inte ens läser dagens inlägg, utan bara den information de söker. Då är det ju rätt naturligt att de inte lämnar några avtryck.
Jo, ett vänligt småprat är en sak, men att tala för talandets skull är en annan sak. Ibland räcker det ju med ett leende.
Om du anar en snobbism i min mejlväns resonemang, så är det mitt fel - då har jag inte uttryckt mig tillräckligt tydligt. Hon har funderat mycket på de här frågorna, men avhåller sig från att kommentera hos okända personer av rädsla för att såra någon.
Karin,
Men så länge bloggen är öppen för alla är det ju en offentlig debatt. Och precis som i vilket offentligt samtal som helst, måste man ju inkludera alla - att ha privata samtal offentligt tycker jag är ohövligt - alla måste kunna vara med på samma vilkor. Det privata kan man ju avhandla i sina mejl.
Ja, jag tycker nog att det är väsentligt att vara medveten om huruvida man klämmer ur sig floskler eller ej. Det tycker jag ingår i att ta’ ansvar för vad man säger - att inte slentrianmässigt komma med tomma ord när det är genuin vänlighet som behövs. Precis som man ska akta sig för att snoka i andras angelägenheter, men ändå vara lyhörd för om motparten har bekymmer och vill att man ska fråga hur det står till. Jag tycker att vi har allt att vinna på att vara medvetna om vad vi säger och hur vi säger det.
Margaretha
å det beror även på kulturella skillnader det där med kommenterandet eller pratandet. Speciellt (enligt min personliga erfarenhet) är italienare värre än spanjorerna att snacka. Nonstop och gärna om ingenting. Å räcker inte det så kan man beklaga sig. Det driver mig stundom till vansinne. Men jag kan tjingsa för att visa att jag varit inne och läst ett inlägg, men ibland smyger jag iväg igen utan att lämna kommentars-avtryck. Trevlig afton!!!
SvaraRaderaNisse snusar vid mina fötter.
Karlavagnen,
SvaraRaderaDe kulturella skillnaderna kan nog vara stora - fast jag visste inte att italienare är värre än spanjorer. Däremot kan jag tycka att italienska röster kan vara påfrestande.
Minns en gång när jag klagade för några vänner över att några amerikaner var högljudda - och en grekisk tjej skrattade och sa' att det var väl inget jämfört med en grekisk middag!
Om jag lämnar en hälsning eller ej beror till stor del på om jag är stamkund eller ej på just den bloggen.
Här har Åskar, efter"knänattad" valt att bre ut sig i en egen soffa.
Ha det så gott!
Margaretha
Jag tror din avslutande mening är riktig - hur och vad man kläcker av sig i en "småpratssituation" beror på dagsformen och vilken ork man just då har att ta upp en överlämnad trådända.
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaJo, jag vet ju att jag är beroenea av min dagsform. Men jag försöker åtminstone att vara medveten om det, så att jag efter bästa förmåga ska bemöta medmänniskor lika, oavsett hur jag mår. Men ofta är det bäst för alla parter om jag håller tand för tunga.
Margaretha
Hm, hur många tänker över vad de säger i en kommentar? Jag kände inte till vad kommentar egentligen betyder. Bra att veta, kanske kan jag bli bättre på att tänka innan jag kommenterar.
SvaraRaderaJag tror att jag vet vem din mejlvän är! Och jag tycker nästan som hon.
Mycket intressant inlägg. Och det menar jag. :) Knepigt med bloggkommentarer och känslan man ibland får att vissa kommenterar för att andra kommenterar hos dem. Så upplever i alla fall jag det. Sedan finns det bloggar man verkligen vill kommentera på eftersom man tycker om hur personen skriver, att bilderna är vackra och vältagna och man har en viss "koppling" till personen. Det här kan man nog diskutera hur mycket som helst.
SvaraRaderaJag tycker väldigt mycket lika i mångt av det du skriver och håller också med om att det säkert handlar om dagsformen, men där vi tänker olika, tror jag, är att det är inlägget som sådant som skall kommmenteras och inte kommentarerna av andra. Jag bryr mig faktiskt inte om vad andra har för kommentarer, jag försöker bara ta ansvar för vad jag själv kommenterar. Att detta är ett offentligt forum behöver väl inte betyda att det skall bli en offentlig debatt, då tror jag att många avstår att kommentera över huvudtaget.
SvaraRaderaVissa av mina bloggvänner vill kommentera på min blogg som ett svar på min kommentar på deras blogg på grund av särskilda skäl som vi har kommit överens om per mejl.
Givetvis förvirrar de andra läsare som vill kommentera, men jag tycker fortfarande att det är bloggskrivarens inlägg som är det väsentliga, inte vad andra har kommenterat.
Då kommer man väldigt lätt ifrån ämnet i inlägget om man också skall ta del av alla andras kommentarer och kommentera dem också. Av den orsaken förstår jag inte att det är viktigt att veta skillnaden på floskler, nyfikenhet osv.. Men är man av den åsikten att man skall ta del av allas kommentarer så kan jag förstå att det uppstår funderingar. För mig är bloggandet och kommenterandet en dialog mellan bloggaren och läsaren som kommenterar. En i taget.
Men jag kan ju ha fått det hela om bakfoten totalt.
Risken finns att den som inte kan uttrycka sig i text på "rätt" sätt av olika skäl inte vågar kommentera någon blogg överhuvudtaget. Vi har alla olika utgångslägen, men måste ändå få finnas, få skriva som vi själva känner och har förutsättningar för och det är där jag menar att diskussionen hör hemma mellan skrivaren och kommenteraren, den enskilda oberoende av hur många kommentarer som ges.
Karin
Albertina,
SvaraRaderaDet skulle kanske inte bli så många kommentarer (på gott och ont) om vi kände oss tvungna att ta’ ordet bokstavligt. Jag kände inte heller till ordets etymologi.
Mina läppar äro förseglade, men du kan ju fråga den du tror?
Anne-Marie,
Det är alltid roligt när ett inlägg engagerar läsarna.
Visst är det så i bloggoversum att om du kliar mig på ryggen så kliar jag tillbaka. Säg mig var i världen det inte är så förresten.
Jag tror som du att man kan diskutera det i det oändliga - och ändå inte enas om ett synsätt.
Karin,
Eftersom vi ser så olika på vad en blogg egentligen är, har jag ibland tänkt att alla bloggare borde ha en programförklaring överst på sin blogg. Det finns ju inga rätt eller fel, men det kan vara lätt att ta’ för givet att alla ser på saken på samma vis som man själv gör.
Jag tycker att det är intressant att se vilka tankar ett inlägg genererar - och tycker ofta att debatten är mer intressant än inlägget. Och i motsats till dig ser jag det som en offentlig debatt. Naturligtvis måste vi alla ta’ ansvar för vad vi säger - det måste vi ju alltid - och varje kommentator måste själv stå för vad den säger. Jag känner inget ansvar för vad som sägs i kommentarerna, och skulle inte gå i döden för någon bara för att denne har valt att utrycka sin åsikt på min blogg.
I regel så leder ju kommentarerna vidare, även om de hakar på en kommentar - därför tycker jag varje kommentar är väsentlig, och vidhåller att det som inte kan förstås av alla inte hör hemma där. Har man redan etablerat en mejlkontakt så är det ju inga problem att ta’ upp andra frågor där.
Att det är en offentlig diskussion, är för min personliga del en hämsko av det positiva slaget. Med den vetskapen bluddrar jag inte ur mig sånt som jag mycket väl kan skriva i ett mejl.
Mitt tal om floskler och nyfikenhet syftade i första hand på småprat - men visst gäller det även kommentarerna av den anledningen jag androg i mitt förra svar till dig.
Att skriva efter sina personliga förutsättningar, och VAD man skriver, tycker jag är två skilda diskussioner. Om du med förutsättningar avser stavning och syntax så tycker jag nog att alla redan sjunger efter sin näbb - och det har jag inga synpunkter på - det mejlvännnen och jag talade om var enbart innehållet i kommentarena. Och att man inte alltid känner sig hemma bland de andra kommentatorerna. Och av samma anledning som man kan låta bli att gå på en tillställning där man uppskattar värdinnan men inte de andra gästerna, kan man undvika vissa kommentatorsfält.
Margaretha
Spännande diskussion! En intressant illustration just till kommentarernas funktion och möjlighet att grena ut sig åt många håll, vilket jag gillar. Det finns ju bloggar vars kommentarerna är rena nöjesfältet och där kommentatörerna sällan håller sig till ämnet annat än i mycket fria associationer.
SvaraRaderaSjälv led jag länge av en svårartad blockering när det gäller kommentarer. Tyckte inte att jag hade något begåvat att tillföra. Men så sa en bloggande väninna att det är ju kul att veta vem som läser och vad du tycker: ett enkelt "bra" eller för den delen en invändning är alltid välkommet.
Välkommen hit Karin - här behöver du inte hålla dig på bastmattan!
SvaraRaderaJa, visst är det en spännande diskussion. Det är så lätt att tro att man är normgivande, men så plötsligt i en debatt av det här slaget, upptäcker man att det finns många håll att se saken ifrån.
Jag som alltid spårar ur, vad jag än tänker på eller gör, tycker naturligtvis att det är roligt att se hur andra människor associerar. Inlägget ser jag som något att ta’ sats i från - genom att låta kommentarerna flöda blir det många gånger mer intressant att läsa kommentarerna än själva inlägget.
I och för sig blir man ju inte alltid så mycket klokare av att veta att “Drutten” kommenterat, för har inte Drutten en blogg, så vet man ändå inte vem som besökt bloggen. Men det tycker jag är av underordnad betydelse. Och något begåvat kräver jag varken av Drutten eller någon annan - däremot tycker jag att det är roligt att se vilka tankar mitt inlägg har satt igång (om det gjort det!). Men personligen ser jag inte kommentatorsrutan som rätt forum för att bekräfta varken bloggaren eller kommentatorn.
Margaretha
Jag tycker mig se ett samband mellan blogg och kommentarer. Ett intressant och genomtänkta inlägg får intressanta kommentarer.
SvaraRaderaMen hög kvalitet på inläggen betyder inte en stor kvantitet av kommentarer!
kram från
Mette
Mette,
SvaraRaderakanske är det så, även om det händer att man hittar intetsägande kommentarer hos intressanta bloggare - men jag kan inte erinra mig några tänkvärda kommentarer hos ointressanta bloggare.
Margaretha
väl medveten om
att indelningen
av intressanta
och ointressanta
bloggar är högst
subjektiv
Vi talade med några tonårsflickor igår, de bloggar inte själva men några av deras mammor gör det, och de berättade mindre smickrande saker om sina mammor. T.ex. att det råder konkurens mellan bloggarna, och man lämnar inte kommentarer för man vill inte visa att man varit där. Det gäller att vara värst, är man inte född i Canada så måste man visa att man ändå vet hur det är att bo i Amerika etc. Och en av tjejerna sa att hennes mamma säger att hon har städat och bytt gardiner även om hon inte har gjort det. Det här blev inte så mycket om kommentarer, men jag tyckte att det var intressant att höra.
SvaraRaderaEva och Fred,
SvaraRaderaSkrattade när jag läste er kommentar - en del av det ni säger har jag kommit fram till bara genom att läsa vad bloggare säger - och inte säger.
Att inte alls kommentera är ju bättre än elaka kommentarer.
Vare sig vi visar oss på bloggen eller i verkliga livet, så försöker vi nog alla att få våra medmänniskor att uppfatta oss som vi vill bli uppfattade - och att säga att man städat och bytt gardiner är väl tämligen oskyldigt. Så länge fantasierna inte skadar någon tycker jag det är helt OK.
Margaretha
Lyssnade du på radioteatern idag? Ökenkrönikörer. Jag och syrran lyssnade tillsammans och skrattade ofta och talade om dig och den här posten. Det var så på pricken om bloggare och sånt du sätter fingret på.
SvaraRaderaKolja,
SvaraRaderaJag hörde de första fem minuterna av programmet, men se'n skulle vi äta så jag stängde av. Men det lät roligt - eller kanske ska jag säga intressant - och jag tänkte att jag skulle lyssna senare.
I sanningens namn är väl inte alla bloggare fullt så självcentrerade, men jag tror att det låg en stor portion sanning i pjäsen.
Margaretha
Här var ju jättemycket roligt att läsa! Såna här kommentarer gillar jag, riktiga kommentarer, övertänkta uttalanden! På den här bloggen har du nästan bara övertänkta kommentarer och inte bara “floskler och kallprat”, som är så vanligt på somliga.
SvaraRaderaJag håller på att läsa ikapp nu, har varit borta från bloggandet rätt länge för jag blev så trött på alltihopa. Nu har jag valt ut några få intressanta bloggar som jag kan följa utan att blodtrycket stiger.Här var ju jättemycket roligt att läsa! Såna här kommentarer gillar jag, riktiga kommentarer, övertänkta uttalanden! På den här bloggen har du nästan bara övertänkta kommentarer och inte bara “floskler och kallprat”, som är så vanligt på somliga.
Jag håller på att läsa ikapp nu, har varit borta från bloggandet rätt länge för jag blev så trött på alltihopa. Nu har jag valt ut några få intressanta bloggar som jag kan följa utan att blodtrycket stiger.
Gott Nytt År!
Malena,
SvaraRaderaVälkommen tillbaka till bloggoversum! Jag tröttnar på livet här flera gånger om da’n, så jag tror jag förstår vad du menar.
Det är ju enklare att dra’ sig tillbaka från bloggosfären, än från levande livet, så pauser med jämna mellanrum är nog hälsosamma.
Roligt att du trivs på bastmattan, att kommentarerna blir intressanta är ju läsarnas förtjänst - jag har uppenbarligen bara trevliga och smarta läsare!
Margaretha