Nättankar

Denna gråa dag, då bara de synnerligen trötta buskastrarna, vittnar om att det varit en varmare årstid — filosoferar jag över Internet och vad det fört med sig. Som så ofta förr (eller alltid?), diskuteras samma sak på flera håll samtidigt. I går läste jag vad Owe Wikström skrivit om en intervjuv med Zygmund Baumann. Bara några dagar tidigare hade jag träffat E som läser våra bloggar, och hade några mycket uppfriskande (och rätt elaka) synpunkter på bloggare och deras sätt att uttrycka sig. Och så i morse damp det ned ett mejl från Annika, som även hon läser ungefär samma bloggar som jag läser, plus några till. Jag kommer säkert att återkomma till en del av de synpunkter som Annika och E framförde.

Annikas tankar rörde delvis det jag talade om häromdagen, att inte ovetande såra någon. Bland annat skriver hon:

”Jag har aldrig lämnat någon kommentar för jag känner mig som den elaka häxan som inte tycker som någon annan. _ _ _ så när jag tycker att någon sagt något åt helvete fel eller bara jamsat med, så låter jag hellre bli att säga det än att säga det. _ _ _ När man inte känner varandra så vet man ju inte vem så tar illa upp och vem som tål kritik.”

Både Annika och E är nog, liksom, jag debattglada typer, som är vana vid heta diskussioner i de mest skilda ämnen. Jag känner så väl igen de tankar de båda uttrycker. E och jag är tämligen jämngamla, och jag misstänker att inte heller Annika är purung — så kanske är det en generationsfråga. Fast helt säker är jag inte. Det som fick mig att tro det, är att vi som hade hunnit skaffa oss sociala vanor innan datorer blev var mans egendom, skiljer mer på det privata och det offentliga livet. Det här vet jag att jag talat om tidigare, men jag återkommer till det, därför att det är så markant hur många tycks se kommentatorsrutorna som en privat sfär där man uppför sig som i ett slutet sällskap. Och vi äldre viker kanske inte heller ut oss till allmänt beskådande på samma vis som de yngre.

Möjligtvis förhåller det sig också så att vi som varit med ett tag, inte har samma behov av att framställa oss i en fördelaktig dager — vi är mer intresserade av sakfrågorna än av att bygga upp en bild av oss själva som spontana, gulliga och omtänksamma.

Bara spekulationer, men jag har tänkt en hel del på dessa frågor, eftersom jag, liksom båda dessa nya vänner, ibland avstår från att säga vad jag tycker då det inte känns som rätt forum att göra det i.

Jag kan ju bara tala för min egen blogg, men jag uppskattar diskussioner och hoppas att mina läsare talar om när de har en annan uppfattning än den jag gjort gällande.