torsdag 23 juli 2009

Ett grinigt inlägg

Woman Writing s Letter
Gerard ter Borch (1617-1681)
0
Det kom ett brev, mejl borde jag väl säga – men jag är så gammeldags att jag betraktar mejl som brev. I alla fall de som kommer från vänner som har något att berätta. Den här vännen hade något att berätta, men jag har svårt att förlika mig med privatbrev som är fyllda med mkt, iofs, iaf, irl. möjl.
Är det så himla besvärligt att skriva ut orden? Hur många fler brev hinner man skriva bara genom att förkorta var och varannat ord? Med vänlig hälsning har jag ondgjort mig över tidigare, liksom att hälsa genom sig själv, när man är ensam om att skriva brevet.

7 kommentarer:

  1. Jag skrattade när jag läste det här, för precis det samma klagade jag över igår till min dotter.

    SvaraRadera
  2. Hm, när jag skriver brev för hand (jo det händer faktiskt!) skriver jag aldrig förkortningar. I mailen däremot gör jag det nog ganska konsekvent helt utan att tänka på det. Fast nu kommer jag säkert att haka upp mig på de orden nästa gång. Precis som det brukar bli när någon uppmärksammat en på något.

    SvaraRadera
  3. Annkatrin,
    Det är gott att veta att jag inte är ensam om att reta mig på det här.

    mossfolk,
    Men så bra då, att jag tog upp det!!!
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Jag blev så full i skratt när jag halkade in på din trevliga blogg...Hade nämligen en dust med yngsta dottern i går om vad viktigt det är att LÄRA SIG DET SVENSKA SPRÅKET och dess 9 ordklasser...Jag kan inte ens skriva oxå det ser ju för fel ut!!!

    Med vänlig hälsning Ingmarie

    SvaraRadera
  5. Jag känner mig skyldig!
    Men det är mera ett bomärke.
    Mvh R

    SvaraRadera
  6. Jag håller fullständig med dig, Margaretha! Förkortningar ska bara användas i mån av platsbrist!

    Jag kan däremot tänka mig förkortningar på chattar och i sms, där det antingen ska gå lite fortare eller är knepigt att trycka på knapparna.

    I brev eller vanlig brödtext är det en styggelse, och jag uppfattar det som brist på respekt för mottagaren! "Jag anser att min tid är så dyrbar och du är av så ringa värde, att jag inte ids slösa med den på dig". Så.

    SvaraRadera
  7. Välkommen Ingmarie,
    Det är alltid roligt med nya vänner - särskilt när man tycker lika! Jag skrev "oxå" i min ungdom men numera ta'r det emot. Men jag har lärt mig att det är känsligt, det här med språk - det är ju en del av en själv och medan en del är glada över att få lära sig vad det heter, och varför, blir andra förorättade om man säger något. Det skulle aldrig falla mig in att rätta vänner men min spastiska otit blommar upp när radio, tv och tidningar svämmar över av nutids svengelskan.
    Gjorde en snabbvisit hos dig, men det fanns så mycket roligt att se och läsa att jag återkommer senare.

    Renée,
    Du har absolution - så länge du vet att det är ett oskick!!

    Mira,
    Ah, ännu en meningsfrände - vi kan snart starta föreningen för inbördes beundran. Men visst har vi rätt.
    Och jag som varken chattar eller sms:ar behöver inte störas - fast jag håller med dig, där är det nog nödvändigt och kan till och med vara roligt.

    Nu gott folk är det hög tid att göra te innan abstinensen blir för bessvärlig. Här är det uppehåll och 17 grader - det blir nog bärplockning efter teet.
    Margaretha

    SvaraRadera