1429

dagar kvar

i

Charles Kogod

I dag för 145 år sedan

 öppnade the Metropolitan Museum of Art i New York City

William the Hippopotamus är museets maskot

Internationella dagen för modersmål

The Language of Flowers 

George Dunlop Leslie 

En dag med gott syfte — men jag har ingen aning om huruvida temadagar har någon effekt. Men läs gärna vad Institutet för språk och folkminnen har att säga om modersmål — det är mycket tänkvärt! 

Om risken för missförstånd är större eller mindre, om man nyttjar blomsterspråket, kan man ju grunna över.

1430

dagar kvar

i

Philippe Hugonnard

Det ska vi fira!

 (om vi så tycker)

Jag har aldrig lyckats lista ut vem som hittar på ämnet för alla dessa, mer eller mindre, märkliga dagar, som vi på något vis ska uppmärksamma.

Untidy Table

Ilya Mashkov

Nu har turen kommit till "slarvighetens dag", bara ordet slarvighet får mig att rygga tillbaka för dess otymplighets skull. Innebörden av det är jag däremot väl bekant med. Men att bordet ovan skulle vara särskilt slarvigt, har jag svårt att hålla med om. Vem bestämmer vad som är slarvigt, och vad som är ordentligt? Jo, hemma hos mig är det mina normer som gäller — men i största allmänhet, det finns ju trots allt oskrivna tumregler, för vad som är vad.
slar`vig adj. ~t 
ORDLED: slarv-ig
• som inte är tillräckligt noggrann och ordentlig {→hafsig, lättvindig 2, ovarsam, tanklös, vårdslös}: han var ~ med läxorna
BET.NYANS: om handling e.d.: en ~ genomläsning; ~a passningar; ~ städning
KONSTR.: ~ (med ngt)
HIST.: sedan 1654

Att läsa gamla råd om hur man ska sköta sitt hem, kan vara lika roande som, om man är "houseproud", oroande. 
Det är väl förresten inte underligt om man får ett nervsammanbrott om man tror att gårdagens idealbild av hemmet ska kunna upprätthållas, av en familj med heltidsarbetande vuxna, när husmödrar förr suckade över hur svårt det var, när de hade tjänstefolk.
Så här skriver Jane Ellen Panton i sin bok From Kitchen to Garret, Hints for young householders från 1890:
One of the very first things to be recollected, either in the kitchen or housemaid’s pantry, is that there should be a place for everything, and yet no holes or corners where dilapidated dusters, old glass-cloths, bottles, and other débris could be stuffed away; and another axiom to remember is that every glass, tumbler, cup, saucer—in fact, every possession one has—should be neatly scheduled and kept in a book, which should be inspected and gone through twice a year, or when any change takes place in the establishment. That disagreeable remark, that so often completely floors a mistress, ‘ ’Twasn’t here when I came,’ would in this case never be heard, as the sight of the list, duly signed and dated by both mistress and maid, would of course be a complete answer to any such statement; and seeing at stated intervals what glass and china had fallen victims to the housemaid is a wonderful deterrent, and also saves any large and sudden call upon the purse, which always comes at a time when the exchequer is at its lowest, but which need never occur in an appreciable manner should each article be replaced the moment it is broken. I am no advocate for having what is called best things, holding that one’s everyday existence should be as refined and cultured as when one has ‘company,’ yet it is necessary in most of our households to have best glass and a best dinner-service, and these should be kept in a proper glass{30} closet, under lock and key, as indeed should all spare glass and china; for, if the most trustworthy housemaid has an unlimited supply at her command, she will never tell of each separate smash, and reserves the grand total for the bi-annual day of reckoning with the book, when the mistress has often to make an outlay that is most disheartening to her, as regards not only the cost, but the blow it is to her to discover the carelessness and deception of, perhaps, a favourite maid, who would have been neither careless nor deceiving had she had to come to her mistress for every single glass over and above the few she had at her command.

As in every other department, in the housemaid’s department should rules and regulations be found. She should clean certain rooms on certain days; she should never leave her silver in greasy, or her knives in hot water; she should keep soda in her sink just as the cook does; and she should be instructed how to keep her glass clean and bright, a smeared glass or plate being at once returned to her for alteration should she bring it up to table.

Let the housemaid, moreover, have two or three coarse dust-sheets{36} for covering the furniture when she is sweeping and dusting (and see she uses them), a large piece of ‘crash’ to place in front of the fireplace, when she is cleaning the grate, and a housemaid’s box and gloves. She must, furthermore, have three dusters, three glass-cloths, a good chamois leather, a set of brushes and plate-brushes, a decanter-drainer, a wooden bowl for washing up in, which must be kept free from grease of any kind, and she must wash out her dusters for herself. This makes them last much longer than they otherwise would, and if she has only a certain number she cannot waste and spoil them. Little things like these are what almost ruin a young housekeeper, because she does not know how to manage, and because she is too proud, as a rule, to ask any one why dusters vanish into thin air, and why the washing bill adds up so mysteriously.
Silver can be kept beautifully clean if washed in clean soda water daily, and then cleaned with a little whitening; which glass should be always rubbed bright with a leather.

1431

dagar kvar

i

Kent Weakley

Vårt dansanta samhälle

Bästa metoden att nå framgång 

är att gå på tårna. Andras tår.

 Jag har inte sett dem, men jag har hört dem på radio, och läst vad de säger — tåspetsdansöserna och tåspetsdansörerna. De senare trodde jag inte ens existerade, men de tycks ha blivit en vanlig företeelse under de senaste åren.

Allra vanligast tycks de vara bland politiker och i näringslivet.

Jag har inte lyckats hitta någon uppgift om hur länge vi "varit på tårna", men jag tror att det är av rätt sent datum, kanske kommer det från engelskan — och att trampa någon på tårna har vi gjort mycket längre. 

1432

dagar kvar

i

1433

dagar kvar

i

Sommardröm

Rest is not idleness, and to lie sometimes on 

the grass under the trees on a summer's day, 

listening to the murmur of water, or watching 

the clouds float across the sky, is by no 

means a waste of time.

                          John Lubbock

Two girls resting

Henri Lebasque 

Tänk när man kan ta sig en tupplur i trädgården!

vi`la verb ~de ~t 
ORDLED: vil-ar 
SUBST.: vilande; vila 

(för tillfället) inte vara i verksamhet särsk. för att återvinna krafter e.d.; om människa el. djur {SYN. ta igen sig}: vilstol; hon lade sig att ~; han har fått ~ från träningen en månad; under semestern fick de tillfälle att ~ ut; låt henne ~ sig lite; ~ upp sig ordentligt; de lät sina hjärnor ~

HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. hvila; gemens. germ. ord, bildat till ett subst. som finns bevarat i ty.Weile, eng. while 'stund'

1434

dagar kvar

i

Medford Taylor

USA:s bibliotekarier tar ställning mot Trump

Idag för 114 år sedan

placerade, uppfinnaren och leksakshandlaren, Morris Michtom två leksaksbjörnar i skyltfönstret i sin leksaksaffär.

Han hade fått lov av president Theodore Roosevelt att kalla dem för "Teddy bears" (ingen kan väl ha undgått historien om hur presidenten "räddat" en björn under en jakt 1902).

Ingen tycks längre veta exakt hur räddningsaktion gick till, men det är tämligen säkert att det inte var en gullig liten björnunge, utan en vuxen skadad björn.

En historia som gett presidenten bättre rykte än han förtjänar, för kanske var det enda gången han utförde en god handling i jaktsammanhang. Man vet nämligen att han gärna ägnade sig åt storviltsjakt, bland annat i Afrika. Under en enda resa i Afrika slaktade hans jaktlag över 6000 djur för att att få med sig eftertraktade trofeér hem. 

Min beresta Teddybjörn är bara 99 år gammal. 

1435

dagar kvar

i

Plejaderna

Winter Night 

Gustaf Fjæstad, 1914

Det har varit sagolikt vackra, och kalla, kvällar på sistone. Månen har lyst upp vinternatten och snön gnistrar som om någon, med generös hand, strött ut borsyra över hela landskapet.

Jag försöker pricka in de få stjärnbilder jag känner igen, och som så ofta stjärnklara kvällar kommer jag att tänka på den första nätgruppen jag tillhörde, "The Pleiades", det var på 80-talet och umgänget på nätet såg annorlunda ut än i dag. En amerikansk dam, med gott om pengar anlitade någon som skötte det tekniska, och så bildades en grupp för kvinnor, där man kunde gå med i olika undergrupper, beroende på intressen. Det var grupper utan näthat, med en vänlig och humoristisk ton, och vi var alla ledsna när damen stängde sin portmonnä.

Och naturligtvis minns jag den gamla folksagan "Solens och månens dotter", meddelad av Johanna Friberg

Spinning England 

W Lee Hankey

 Solen och månen som bodde i himmelen, hade en dotter, fager som den fagraste stjärna. En gång då hon satt och såg ned på jorden, fick hon stor lust att fara dit ner och se sig omkring. Hon tiggde och bad så länge därom, att hon slutligen fick resa, men på det villkoret att hon väl aktade sig för jordens barn. Det lovade hon och steg så ned till jorden.

Där gick hon omkring hela dagen och såg sig om. Mot aftonen kom hon till en liten stuga, där en gammal gumma bodde. Hon var så trött efter dagens vandring, att hon gick in och bad att få vila sig. Det fick hon gärna. Men gumman såg snart, att det inte var någon vanlig flicka, och skyndade det fortaste hon kunde till hovet för att berätta om sin vackra och förnäma gäst.

Under tiden satt flickan och spann, och tråden, som rullade fram under hennes fingrar, var av idel guld.

Solen, som märkte, att allt hovfolk var på väg för at se hennes dotter, och ville varna henne, sken så varmt och härligt, att flickan började längta hem och steg upp till himlen igen. Det enda hovfolket fann, när de kommo fram, var guldtråden på spinnrocken.

Efter en tid fick solens och månens dotter åter lust att fara ner till jorden. Föräldrarna rådde henne som förut att vara försiktig. Hon kom till den gamlas stuga  för att vila sig, och gumman gav sig av i största hast för att tillkalla hovfolket. Men hur de än skyndade sig, var flickan försvunnen, när de kommo fram. Solen hade med sina strålar åter varnat henne, och hon hade stigit upp till himlen. Det enda, som visade, att hon varit  där, var guldtråden på gummans spinnrock.

Åter fick flickan lust att stiga ner till jorden, och efter många förmaningar gav hon sig av. Då hon denna gång kom till gummans stuga, såg den gamla henne på avstånd och sprang till hovet med sådan hast, att flickan denna gång inte hann sätta sig i säkerhet. Då hovfolket kom in satt flickan och spann.

Solen sken brännande het för att kalla på sin dotter, men förgäves.

En ung hovman, som genast blev förälskad i den vackra flickan,, gick fram till henne och bad henne bli hans gemål. Jungfrun fattade tycke för den unge ståtlige riddaren och räckte honom sin hand.

De blevo mycket lyckliga med varandra, men aldrig kunde den unga kvinnan förmås att tala om, vems dotter hon var.

Tiden gick. De fingo sex barn, och alltjämt älskade de varandra varmt och innerligt. Men aldrig sade den unga kvinnan ett ord om sin härkomst, hur mycket än hennes make tiggde och bad henne därom.

En dag gick hon ute bland blommorna i den vackra trädgården. Då fick hon se en blomma, som var så vacker, att hon utbrast:

"Så sant som jag är solens och månens dotter, skall jag ha upp denna blomma med roten!"

En gubbe, som gick förbi, hörde vad hon sade, och så var hennes hemlighet röjd. Alla förvånades över hennes höga börd och gladde sig över att ha solens och månens  dotter hos sig på jorden.

Efter många år var hon en gång ute med alla sina barn i skogen. Då fick hon se sin fader månen lysa på himlen. Hon greps av en förfärlig hemlängtan, föll på sina knän och bad:

"Fader, tag mig och mina barn upp till dig i himlen, så att vi må bli stjärnor!"

Månen hörde hennes bön och och förlät henne, att hon brutit sitt ord och stannat bland människorna. Han tog upp henne och barnen till sig, och där fingo de i evighet lysa som sjustjärnorna på himlavalvet.

1436

dagar kvar

i

Hodson Jonathan

1437

dagar kvar

i

Kitty's Class Day - novellutmaningen

19. Läs en novell som är skriven på 1800-talet — Kitty's Class Day, 1882, ur Shoes and Stockings: A Collection of Short Stories av Louisa M. Alcott.

Jag har alltid gillat det Louisa M. Alcott skrev, nu var väl den här novellen inte det bästa jag läst av henne, men jag tyckte det var roligt att läsa om detaljerna i Kittys klädsel, när hon förberedde sig för Class Day.

"First, my dress," began Kitty, perching herself on the arm of the sofa, and entering into the subject with enthusiasm. "I've got the ten dollars grandpa sent me, and with eight of it I'm going to buy Lizzie King's organdie muslin. She got it in Paris; but her aunt providentially—no, unfortunately—died; so she can't wear it, and wants to get rid of it. She is bigger than I am, you know; so there is enough for a little mantle or sacque, for it isn't made up. The skirt is cut off and gored, with a splendid train—"

"My dear, you don't mean you are going to wear one of those absurd, new-fashioned dresses?" exclaimed Pris, lifting hands and eyes.

"I do! Nothing would induce me to go to Class Day without a train.

It's been the desire of my heart to have one, and now I will, if I never have another gown to my back!" returned Kitty, with immense decision.

Pris shook her head, and said, "Go on!" as if prepared for any extravagance after that.

"We can make it ourselves," continued Kitty, "and trim it with the same. It's white with blue stripes and daisies in the stripes; the loveliest thing you ever saw, and can't be got here. So simple, yet distingué, I know you'll like it. Next, my bonnet,"—here the solemnity of Kitty's face and manner was charming to behold. "I shall make it out of one of my new illusion undersleeves. I've never worn them; and the puffed part will be a plenty for a little fly-away bonnet of the latest style. I've got blue ribbons to tie it with, and have only to look up some daisies for the inside. With my extra two dollars I shall buy my gloves, and pay my fares,—and there I am, all complete."

Tankarna på den nya klänningen gör Kitty lycklig:

And Kitty skipped away, singing "Lauriger Horatius," at the top of her voice.

En sång jag aldrig hört talas om — inte under det namnet, för när jag letar rätt på den, visar det sig att den är mycket bekant:

Kitty är sjutton år, och gör sig till åtlöje när hon försöker verka världsvan och vilt flörtar med en snygging — men eftersom boken skrevs när den skrevs, med unga flickor som målgrupp, så lär hon sig naturligtvis av sina misstag och allt blir till slut frid och fröjd.

The Attentive Listener 

Alfred Émile Léopold Stevens, 1879

Klädd för novell-lyssning 

Eftersom jag fortfarande mest läser med öronen, går länken ovan till Librivox inläsning av boken. Vill du läsa den mer traditionellt finns den även hos Gutenberg.
Jag är glad över att så många av de gamla go'bitarna finns inlästa — med det förbehållet att inläsningarna är mycket ojämna. Det finns några som läser utomordentligt väl, jag har några favoriter, en kvinna med ett härlig skotskta, och några män, både brittiska och amerikanska, som låter professionella — men det finns några som jag inte står ut med, eftersom de sluddrar och läser alldeles för fort.
Jag finner det också en aning störande att olika kapitel läses av olika människor, i en novellsamling gör det kanske inte så mycket, men i en kapitelbok distraheras jag när det kommer en ny uppläsare — i synnerhet som de ofta uttalar både namn och en del ord olika.

lästa noveller:
39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur —  "Cats", ur novellsamlingen ""Be Good to Yourself. A Book of Short Stories" (1930), av Nellie McClung (en spännande och intressant bekantskap).

37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord — Cheese av Ethel Lina White, 1941.

10. Läs en novell som utspelar sig på hösten — A Word for Autumn, av A. A. Milne.

28. Läs en novell med ett lyckligt slut – Aunt Maryfrån Collected Short Stories av Fred M. White

25. Läs en kuslig novell — Cambric Tea av Marjorie Bowen 

29. Läs en novell med ett yrke i titeln — THE INCONSIDERATE WAITER, By J. M. BARRIE från "Stories By English Authors: London"

1. Läs en novell som är utgiven 2016 — "Melina" av Emelie Spak, ur novellsamlingen "Låt oss berätta — noveller från Värmland".

14. Läs en novell som utspelar sig på en ö — The Cobbler In The Devil's Kitchen, från "Mackinac And Lake Stories", 1899 av Mary Hartwell Catherwood

7. Läs en novell som handlar om en förälder och ett barn — "OATS FOR THE WOMAN" ur novellsamlingen "Humoresque A Laugh On Life With A Tear Behind It" (1920), av Fannie Hurst.

31. Läs en novell där någon råkar ut för en olyckshändelse — "The Reaper" (1922) av Dorothy Easton.

22. Läs en novell med något grönt i titeln — Green Gardens av Frances Noyes Hart, ur novellsamlingen The Best Short Stories of 1921.

 12. Läs en novell med en titel som består av fyra ord — Magpie Over the Hill från 1912, av John Galsworthy.

16. Läs en novell med en kroppsdel i titeln — "The Nose" ur novellsamlingen "The Mantle and Other Stories", av Nicholas Gogol.

17. Läs en novell där musik spelar en stor roll — "En riktigt bra jazzpianist" av Richard Yates, i översättning av Charlotte Hjukström från novellsamlingen "Noveller för världens barn 2009"

 8. Läs en novell av en författare som kommer från samma landskap som du bor i — "Säljes soffa" av Ingrid Rehnström, ur novellsamlingen "Låt oss berätta — noveller från Värmland".

20. Läs en novell som handlar om ett mord —"The unsolved Puzzle of the Man with No Face", ur novellsamlingen Lord Peter Views the Body (1928) av Dorothy L. Sayers

3. Läs en novell på ett annat språk än svenska — "The Lottery", från 1948, av Shirley Jackson. 

5. Läs en novell med en frukt i titeln — "The Olive" av Algernon Blackwood ur "The Best British Short Stories of 1922".

6. Läs en novell där ett smycke spelar en stor roll — The Ring of Gold, ur novellsamlingen A Country Idyl and Other Stories, av Sarah Knowles Bolton.   

11. Läs en novell där huvudpersonen är förälskad — Nina, ur novellsamlingen "Day's End" av H. E. Bates.

 

26. Läs en novell med ett eller flera personnamn i titeln — Dr. Bates and Miss Sally av Kathleen Norris.

2. Läs en novell med något rött i titeln — "The Red Moon of Meru" av Gilbert Keith Chesterton ur novellsamlingen The Secret of Father Brown (1927)

24. Läs en novell av en författare vars efternamn börjar på samma bokstav som ditt — "The Four-Fifteen Express" av Amelia B. Edwards.

18. Läs en novell av en författare som också är poet — Eeldrop and Appleplex  av T.S. Eliot

15. Läs en sorglig novell — The Mouse's Revenge - A Tragedy, ur Short stories for short people, 1896, av Alicia Stuart Aspinwall

40. Läs en novell som är den första i en novellsamling —"Agatha", ur John Henry O'Haras novellsamling "The Hat on the Bed".