En onoslig pickelhäring



 Jester in a Fool's Cap, 1596

Cornelis Cornelisz. van Haarlem

 

Även (i mitt tycke) trista historiska biografier bjuder understundom på ordglädje — inte längre så värst gångbara, får jag erkänna — som piggar upp en grå januarieftermiddag. Följande citat är hämtat från Carl August Adelsparres ”Ludvig XV, eller Favoritväldet”:

”Märkte du i går hur den lilla onosliga pickelhäringen, hertigen af Tresmes, blef förlägen, då jag liknade honom vid en bordstudsare?”

ONOSLIG tycks vara ett användbart ord som kan användas både om person och ting

SAOB säger:

1) (numera föga br.) som har ett fult l. o-täckt utseende, vanskapt, som är otrevlig att se på; vars utseende l. gestalt icke har ngt tilldragande l. imponerande, oansenlig. 

men ger även som exempel:

Godaste käraste min vän tag ej illa upp att jag skickar lite frukost — ett par bitar Tjäder just af bröstet, lite pepparkakor som se onosliga ut men ej smaka illa och lite äppelcompote som ser sölig ut nu dagen efter men visst är mycket helsosam! —  

från ”I solnedgången, minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste levnadsår, samlade och meddelande af Anna Hamilton Geete”

Om PICKELHÄRING vet SAOB att berätta:

att förutom sill inlagd i saltlake, vilket inte är så vanligt, så är det en ”komiskgrotesk figur i folklustspel; gyckelmakare, narr, upptågsmakare; förr stundom med karaktär av egennamn”, eller i utvidgad betydelse: ”om narraktig l. löjlig l. hållningslös person; äv. ss. okvädinsord; särsk.: lymmel, odåga.

 Hos SAOB kan du läsa mer om båda orden.