Strul

Pojkarna i Pohja spela, folk av alla slag får spela - 

Illa lät den strängaleken, glädjedonet gav ej gamman; 

det blev strul på cittrans strängar, gnälligt gnydde tagelstråna, 

sträv och skrällande var tonen, spelet lät förstämt och sprucket. 

                                                   ur Kalevala

Girl with Telephone, 1970

Bernard Chaet

Efter några ovanligt struliga dagar (ändlösa telefonsamtal, och resor till byn i oförrättade ärenden), började jag fundera över ordet strul. Jag försökte erinra mig när jag hörde ordet för första gången, och kom fram till att jag möjligtvis hörde det i tonåren, men jag trodde att det var ett relativt nytt ord.

strul subst. ~et 
ORDLED: strul-et
• ngt som är besvärligt eller fungerar dåligt {→krångel 1, trassel 2} ⟨vard.⟩: det har blivit något ~ med posten idag
HIST.: sedan 1906; sv. dial. strul 'oreda; förvirring'

stru`lig adj. ~t 
ORDLED: strul-ig
• som orsakar problem om skeende {→besvärlig, problematisk} ⟨vard.⟩: det har varit så ~t hela dagen; en ~ unge
HIST.: sedan 1952

stru`la verb ~de ~t 
ORDLED: strul-ar 
SUBST.: strulande; strul
• (ofta med partikeln till) förorsaka problem {SYN. trassla} {→krångla 1} ⟨vard.⟩: nu har han allt ~t till det för sig; spelet ~de
KONSTR.: ~ (till ngt)
HIST.: sedan 1970-talet

Både SAOB och NE är överens om att man använt ordet sedan 1906 — samtidigt som SAOB ger ett exempel från 1897: Smeden strulade omkull på trappan upp till porten. 

Hm, lite äldre än jag trodde, men det förefaller som om det var först på 70-talet som man började strula, och möjligtvis då använda ordet, som vi gör i dag. Det kan väl ändå inte vara så att det finns anledning att använda ordet oftare i dag än förr i tiden‽

Det är väl knappast förvånande att man i alla tider haft ord för att uttrycka sina upprörda känslor — och arg har man varit sedan forntiden:

arg [-j] adj. ~t 

1 som känner vrede eller ilska och oftast också visar det; om människor nästan alltid tillfälligt {→förargad, ond 2, uppretad, 1vred}: argbigga; argsint; tvärarg; pappa är inte ~ på dig längre
BET.NYANS: om djur (och ngn gång äv. om person) äv. vanemässigt: ~a katter får rivet skinn; en ~ ung man
KONSTR.: ~ (på ngn), ~ (över ngt)
HIST.: sedan runspråklig tid; fornsv. argher 'feg; usel; ond; arg'; gemens. germ. ord av ovisst urspr.

irrite´ra verb ~de ~t 
ORDLED: ir-rit-er-ar 
SUBST.: irriterande, irritering; irritation
• orsaka irritation hos ngn {→enervera, förarga, förtreta, reta 1}: det korthuggna svaret ~de henne; ett ~nde buller; han var ~d över att behöva vänta
BET.NYANSER: a) med avs. på kroppsdel o.d. framkalla rodnad (eller liknande) hos: ~ inte ögat genom att gnida b) i perf. part. utvidgat: stämningen var ~d
KONSTR.: ~ ngn el. ngt
HIST.: sedan 1655; av lat. irritare 'reta; göra intryck på'

ledsen [les`- äv. le`ds-] adj. ledset ledsna äv. lessen [les`-] lesset lessna 
ORDLED: ledsn-are, lessn-are
• som känner sig nedstämd vanl. p.g.a. ngn motgång e.d. {MOTS. 1glad 1} {→bedrövad, dyster 1, sorgsen}: hans ovänliga svar gjorde henne ~
BET.NYANSER: a) ofta försvagat i artighetsfraser: jag är ~ att jag inte kan hjälpa er b) (med prep. på) besviken och förargad (på ngn): han var ~ på vännerna som inte ville hjälpa honom c) (med prep. vid) led, uttråkad: utledsen; vara ~ vid livet
KONSTR.: ~ (för el. vid el. över ngt), ~ (att+INF el. SATS), ~ på ngn
HIST.: sedan 1541; bildn. till 1led

besvi´ken adj. besviket besvikna 
ORDLED: be-svik-en
• som upplever känslor vållade av svikna förhoppningar {→desillusionerad}: han var djupt ~ över utvecklingen; ~ över sitt förspillda liv; vi är besvikna på myndigheternas hållning
BET.NYANS: om handling o.d.: en ~ suck
KONSTR.: ~ (på ngn el. ngt), ~ (över ngt)
HIST.: sedan 1528

förbann´ad adj. förbannat 
ORDLED: för-bann-ad

1 (ej predikativt) som man känner mycket starkt ogillande för {→förbaskad 1} ⟨starkt vard.⟩: din ~e idiot; den ~e bilen vill inte starta
BET.NYANSER: a) rent förstärkande: lögn, ~ lögn och statistik b) positivt förstärkande: förbannat bra gjort! (adv.)
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. forbannadher

upp`rörd adj. upprört 
ORDLED: upp--rör-da
• som har häftiga fördömande känslor {MOTS. 1lugn 2} {→indignerad}
BET.NYANSER: a) om handling e.d.: en ~ protest b) (om sammankomst e.d.) hetsig, stormig: ett upprört fackmöte
KONSTR.: ~ (av el. över ngt)
HIST.: sedan 1760