lördag 16 september 2017

Lördag med Gutenberg

Jo, jag vet att det är fler kvinnor än män som besöker min blogg, men jag kan ändå inte låta bli att rekommendera denna pärla från 1845:
DEN ÄKTA
GENTLEMANNEN,
 GRUNDSATSER OCH REGLOR

för god Ton och sannt Lefnadsvett i Umgängeslifvets särskilda Förhållanden.
En Handledning för unga Män, till att göra sig omtyckta i Sällskapslifvet och af det täcka könet,
AF
Professor J. G. Wenzel.
ÖFVERSÄTTNING
efter TIONDE förbättrade Upplagan.
GÖTHEBORG, 1845.
D. F. Bonniers förlag.
GÖTHEBORG, 1845.
C. M. Ekbohrns officin.
Jag har ingen aning om vem Professor J. G. Wenzel var, eller vad han hade för nationalitet  kanske tysk — och som vanligt i gamla böcker, har man inte brytt sig om att tala om vem som översatt den.
Bara att läsa vad de olika kapitlen handlar om, gör mig lätt matt - men också nyfiken:

FÖRRA AFDELNINGEN.
Yttre egenskaper, som pryda menniskor i hvarje förhållande af sällskapslifvet.
I.
Kroppens skönhet.
II.
Blickens och minens kultur.
III.
Kultur af Kroppens Ställning och Rörelser.
IV.
Stadga.
V.
Belefvenhet och Artighet.
VI.
Det bildade Språket och den bildade Tonen.
VII.
Sång Och Dans.
VIII.
Bugningar.
IX.
Klädseln.
X.
Möblering.

SEDNARE AFDELNINGEN.
Yttre egenskaper, som pryda menniskan i särskilda förhållanden af sällskapslifvet.
XI.
Förhållningsreglor vid frukosten.
XII.
Uppförande vid bordet.
XIII.
Förhållandet i sällskaper.
XIV.
Reglor för ett hyfsadt umgänge vid afläggandet af visiter.
XV.
Reglor för ett finare lefnadsvett i umgänget med de Förnäme och Store.
XVI.
Höflighetsreglor för umgänget med det vackra könet.
XVII.
Umgängesspråkets värde och dess hufvudfordringar.
XVIII.
Några särskildta Reglor för ett godt lefnadsvett bland båda könen, i afseende på åtskilliga mindre förhållanden i sällskaper.

Av förordet att döma så är boken oumbärlig  för vem vill väl inte bli omtyckt och älskad? Och kanske några av råden är gångbara även för kvinnor.
Denna boks stora företräde består deruti, att hon icke synes skrifven i studerkammaren, utan i sjelfva umgängeslifvet. Hon är frukten af förståndets och hjertats ovilkorliga utgjutelse hos en man, som, noga bekant med alla stånds förhållanden och förtrolig med den högre sällskapslefnadens fina ton, skrifvit denna anvisning endast och allenast med den önskan att göra unge män vid inträdet i verlden bekanta med allt det, hvarigenom de kunna undgå att stöta sig mot brukets fordringar, samt att fastmer göra sig omtyckta och älskade. Detta lilla arbetes inre värde är så erkändt och vitsordadt, att det på originalspråket redan utgått i nio betydliga upplagor, och sålunda kunna vi hoppas, att öfversättningen af den tionde, som nu lemnas i Svenska allmänhetens händer, icke torde blifva mindre välkommen eller stifta mindre gagn.


Kanske är det inte heller sant att vi är mer utseendefixerade i dag än tidigare. Läs bara hur första kapitlet börjar:
Vi hafva otroligt många svårigheter att öfvervinna, om vi utan kroppslig skönhet önska att blifva väl upptagne bland menniskor. Också lyckas detta blott sällan. Man är i allmänhet blind mot våra företräden, om vi måste uppträda med ett fult ansigte, en vanskaplig växt eller alltför oregelbundna drag. Det intryck, som härvid göres på andra, är vidrigt, det förnärmar ögat och känslan. Man vill gerna blifva denna obehagliga känsla qvitt, man undviker oss, der sådant utan uppseende låter sig göra.
Kroppslig skönhet deremot tillskyndar en välgörande anblick, intager andra till vår fördel och gör, att man med fägnad qvardröjer vid vår sida.
Men är nu skönheten något, hvaröfver vi kunne befalla? Står det i vår makt att göra denna ovärderliga gåfva oberoende af oss sjelfva?
Utan tvifvel: om fråga nemlig är om den skönhet, som härrör af en fullkomligt frisk kropp, om rena safter, om regelbundna liniamenter, hvilka liksom äro uttrycket af en stadgad själ och vittnen till frånvaron af oädla lidelser, våldsamma affekter, och öfverhufvud röja själens välde öfver kroppen; naturen må i öfrigt ha varit än så nyckfull eller karg vid denna kropps daning. Likasom vi derföre kunna undergräfva vår hälsa, orena safterna, förvrida anletsdragen genom utsväfning och stormande lidelser; så står det äfven i vår makt, att af allt detta göra motsatsen, förädla vårt fysiska väsende, bibehålla och förhöja, men jemväl förringa och förstöra, vår naturliga fägring.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar