torsdag 15 september 2016

Grattis James!

The glorious family of cotemporaneous plants from which I derive my being, grew in a lovely vale of Connecticut, and quite near to the banks of the celebrated river of the same name. This renders us strictly Yankee in our origin, an extraction of which I find all who enjoy it fond of boasting. It is the only subject of self-felicitation with which I am acquainted that men can indulge in, without awakening the envy of their fellow-creatures; from which I infer it is at least innocent, if not commendable.
                       från "Autobiography of a Pocket-Hankerchief" 

James Fenimore Cooper
15 september 1789 - 14 september 1851

Jag hade just börjat läsa en av James kortromaner, när jag upptäckte att han har födelsedag i dag.
En hel del av hans böcker är översatta till svenska, men jag är osäker på om de fortfarande läses. Många av dem är ju klassiker, fast jag skam till sägandes inte har lockats av titlar som "Den siste mohikanen", "Skinnstrumpa" eller "Hjortdödaren".
Däremot uppskattar jag "Autobiography of a Pocket-Hankerchief", som jag läser just nu — inte helt utan möda, eftersom jag antingen var sjuk, eller mer troligt, skolkade från skolan när vi (de andra) läste om franska revolutionen. Men med datorn i knäet, är ju all information jag behöver tillgänglig.
James var den författare som först lät ett ting berätta sin historia — i det här fallet alltså en näsduk av finaste linne. Vi får höra om näsdukens barndom som linblomma och hur smärtsamt det sen var att bli rötad, bråkad och skäktad.
Ett stilgrepp som senare blev vanligt — inte minst i skoluppsatser, vem minns inte ämnen som "En femöring berättar", eller "Ett samtal med köksuret"?




2 kommentarer:

  1. "Den siste mohikanen" och "Hjortdödaren" av Cooper har funnits i vårt lilla antikvariat. Kanske de fortfarande finns där, dock inte lästa av mig men nog av min bror som dog för tre år sedan.
    Näsdukens barndom som linblomma :) vilken fantasi, James måste ha haft.
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Jag tror inte att vi missat något väsentligt, när vi inte läst just de böckerna!
      Ja, jag är imponerad över hur han kunde töja så på ett enkelt tema.
      Margaretha

      Radera