lördag 13 mars 2010

4

Fjärde delen av sju.


Jag älskade Bröderna Grimms sagor som barn. Den upplaga jag läste var tryckt 1925 och illustrerad av Paul Hey. Min favoritsaga var "Lilla bord duka dig", som jag läste om och om igen. En dag i andra klass kommen fröken Ö på besök till vår klass för att be-rätta en saga. Oturligt nog hade hon valt "Lilla bord duka dig" — som hon inte kunde lika bra som jag. Efter ett par minuter kände jag mig föranlåten att påpeka att så var det inte alls. Fröken Ö tog tacksamt emot rättelsen och fortsatte — ett par minuter, då jag återigen rättade henne. Så fortsatte det en stund, till slut frågade hon om inte jag kunde berätta sagan. Jag vet inte om hon var sarkastisk — i så fall gick det mig helt förbi, jag hoppade genast upp från min plats och berättade hela sagan som den skulle berättas.
Se'n blev jag ombedd att gå runt i de andra klasserna och berätta sagan för de andra barnen! Jag miss-tänker att fröken Ö tyckte det var skönt att få någon som skötte berättandet.
Jag vet inte om jag skulle ha varit så frimodig om det hade varit en annan lärare, men fröken Ö var kollega till min mamma och dessutom en av hennes bästa vänner.

7 kommentarer:

  1. Du kände dig trygg och då blir man frimodig!
    Med blandade känslor, fick jag som förälder, höra min dotters lärare berätta att hon hade blivit rättad när hon hade skrivit ett godkänt tecken i kanten under en välskrivningslektion. Dottern hade resolut gummat ut tecknet och bett läraren göra om det prydligare.

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Underbart, och fullkomligt logiskt. Ska ungarna träna välskrivning, så är väl det minsta man kan begära att lärarna skriver prydligt!
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Förvånar mig inte ett dugg! Jag ser för mig hur gulliga Margaretha tar över lektionen.
    kram från
    Mette

    SvaraRadera
  4. Flette-Mette,
    Vad svarar jag på det?
    Du tror i alla fall inte att jag är ljuv!
    kram,
    Margaretha
    som ibland funderar på att klippa håret, färga det rött och börja röka cigarrrrrrrrrrr
    tror du att det skulle hjälpa?

    SvaraRadera
  5. Jag har också fått i mig Bröderna Grimm med modersmjölken. Närmare bestämt via två band tryckta 1928 och förärade min mor julen 1928 av hennes storasyster. Jag har dem i min hylla och har just bläddrat litet. Jag kunde dem fram och baklänges. Jag minns inte jag fått just dem lästa för mig men desto mera HC Andersen. Jag har älskat att höra min far läsa hans sagor långt upp i tonåren, faktiskt.

    SvaraRadera
  6. Olgakatt,
    Jag har en annan upplaga från 1926, det är en annan översättning och andra illustrationer. Håller just nu på att leta på nätet efter ett tyskt original.
    Ja, H. C. Andersen plöjde jag också igenom många gånger. Det är roligt att återvända som vuxen, nu förstår jag moralen som gick mig spårlöst förbi som barn!
    Det var nästan alltid pappa som läste för mig innan jag kunde läsa, och jag har många glada minnen av nattningen.
    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Roat överseende tror jag. Över Lilla Fröken som kunde så mycket bättre. :)

    SvaraRadera