En författare bland mina vänner mötte en dag en liten pojke på gatan.
— Kan farbror säga mig hur mycket klockan är? frågade pojken.
Författaren, som befann sig i en tillfällig förlägenhet (sådant kan hända även de största), svarade med sin vanliga ärlighet:
— Min gosse, jag är så fattig så jag har ingen klocka.
Men när han märkte hur ledsen gossen blev, tog han honom med sig på upptäcktsfärd efter ett tornur. Och snart kunde han meddela sin lilla följeslagare, att klockan var kvart på tio, varpå denne störtade i väg utan så mycket som ett tack. Men författaren kände sig likafullt tacksam, även om han inte hade begreppet tid i västfickan, ty han visste att det fanns däruppe i höjden där det slog sina bestämda slag.
................................... Ur Trasmattan av Bo Bergman
— Kan farbror säga mig hur mycket klockan är? frågade pojken.
Författaren, som befann sig i en tillfällig förlägenhet (sådant kan hända även de största), svarade med sin vanliga ärlighet:
— Min gosse, jag är så fattig så jag har ingen klocka.
Men när han märkte hur ledsen gossen blev, tog han honom med sig på upptäcktsfärd efter ett tornur. Och snart kunde han meddela sin lilla följeslagare, att klockan var kvart på tio, varpå denne störtade i väg utan så mycket som ett tack. Men författaren kände sig likafullt tacksam, även om han inte hade begreppet tid i västfickan, ty han visste att det fanns däruppe i höjden där det slog sina bestämda slag.
................................... Ur Trasmattan av Bo Bergman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar