Det började med Sigrid Boo, den där dagen vid lunch när vi förlorade oss i band nummer 3 av Nordisk fa-miljebok. Det var ju den 8 mars och kvinnor det givna ämnet, och vi kom att tala om "Vi som går kjøkken-veien". Några år senare kom Gunnar Widegren med sin bok "Under falsk flagg", som har en liknande intrig. Det var då uppslagsverken kom fram, och vi kunde, återigen, konstatera att det inte är lätt att hitta information om en del bortglömda personer. I NE kan man läsa följande om dessa båda författare:
Boo, Sigrid, 1898–1953, norsk förfat-tare. B. utgav underhållningsromaner, av vilka särskilt Vi som går kjøkkenveien (1930) fick stor publikframgång. Denna förstärktes genom filmversionen 1930 i Gustaf Molanders regi.
Widegren, Gunnar, 1886-1959, författare, journalist. W. skrev satiriska samtids- och småstadsskildringar, t.ex. romanen Släkten är värst (1940). Sin största publikframgång hade han med ungflicks-romanen Raggen det är jag (1934, filmatiserad 1936). Som journalist ägnade W. sig åt kulturhistoriska skriverier.
Och på nätet finns inte heller mycket att hämta. Båda författarna skrev med den för tiden så vanliga kläm-käcka jargongen, som jag i dag finner lite påfrestan-de. Men Sigrid Boo skrev också en bok från sitt tid på sanatorium. Sanatorielitteratur skulle man nog kun-na ägna ett eget kapitel, Sven Stolpe, Cathrine Marshall, Betty MacDonald och Thomas Mann är de namn som jag kommer på just nu.
Sigrid Boo skrev även "En dag kom hon tillbaka", en bok med segt tempo, som handlar om en neurotisk kvinna. Nu plockar jag fram den igen, för att se om jag ska orka till slutet den här gången — vilket återstår att se. Nu kommer jag äntligen till saken, hela den här harangen leder till ordet för dagen:
Modern hade varit mycket journaljär till sitt utseende. Hon kunde vara strålande vacker och ståtlig men också motsatsen.
............. ur "En dag kom hon tillbaka"
Visst kan man förstå av sammanhanget vad det be-tyder, men eftersom jag aldrig mött ordet tidigare slår jag upp det. Det visar sig att NE inte har det med i sin ordbok, jag får vända mig till "Främmande ord i svenskan" av Erik Noreen för att hitta journaljär. Senare hittar jag det både hos Hellquist, Montgomery och i ett antal synonymordböcker på nätet.
journaljär som skiftar från dag till dag, föränderlig
Man ska nog kunna en del franska för att gissa sig till betydelsen även om den följande satsen ger en ledtråd.
SvaraRaderaÅ vad jag gillar att lära mig nya ord! Tackar.
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaÄndå klarar man sig med mindre franska nu än förr i världen. När jag som 16-åring läste Tintomara hade jag ett franskt lexikon till hands.
Lisette,
En billig vurm!
Jag hoppas kunna bidraga med fler ord till din (och min) samling.
Margaretha