Te utan solur, cedrar och betjänter

går alldeles utmärkt.

The sun-dial pointed to half past four o'clock. The hour of silence appeared to be over. The birds commenced twittering; and a cuckoo, in an adjacent wood, sounded his note at intervals.

The house awoke to sudden life. There was an opening and shutting of doors. Two footmen, in the mulberry and silver of the Meldrum livery, hurried down from the terrace, carrying folding tea-tables, with which they supplemented those of rustic oak standing permanently under the cedar. One, promptly returned to the house; while the other remained behind, spreading snowy cloths over each table.

_ _ _

A few minutes later the tables were spread with the large variety of eatables considered necessary at an English afternoon tea; the massive silver urn and teapots gleamed on the buffet-table, behind which the old butler presided; muffins, crumpets, cakes, and every kind of sandwich supplemented the dainty little rolled slices of white and brown bread-and-butter, while heaped-up bowls of freshly gathered strawberries lent a touch of colour to the artistic effect of white and silver. When all was ready, the butler raised his hand and sounded an old Chinese gong hanging in the cedar tree. Before the penetrating boom had died away, voices were heard in the distance from all over the grounds.

                         ur "The Rosary" av Florence Barclay

 Jag har varken tjänstefolk eller cedrar — och jag har aldrig saknat någondera, fast i dag när jag var trött och varm var det inte utan att  jag skulle ha uppskattat en allt-i-allo. Betjänter, vita dukar, silveruppsatser och många sorters bröd kan jag avvara, men någon som bar ut ett bord, en skön stol, alla böcker och en tekopp, och placerade det under eken — det hade suttit bra. 

Nej, jag tycker det skulle vara besvärligt att ha tjänstefolk drällande kring fötterna — inte ens för att sköta den trista mathållningen skulle jag kunna tänka mig att ha en anställd. 

Däremot skulle jag gärna ta emot det där lilla oansenliga träbordet som bröderna Grimm skrev om i "Lilla bord, duka dig". Minns ni det?

"När man ställde ned det och sade: "Bord lilla, duka dig!" så stod det helt plötsligt dukat med en fin vit duk, och ovanpå stod en tallrik med kniv och gaffel bredvid och fat med både kokad och stekt mat, så mycket som någonsin kunde få rum där, och ett stort glas rött vin därjämte lyste en till mötes, så att man strax blev munter till sinnes."

Fast jag vill ju förstås ha ett bord som dukar upp en vegetarisk och alkoholfri måltid.

I väntan på att någon ska skänka mig ett sådant bord, så går jag in och diskar.

Frau Holle vårstädar

illustration av Paul Hey

.
Slutligen kom hon fram till en liten stuga. En gammal gumma tittade ut, men hon hade så stora tänder, att flickan blev rädd och tänkte springa sin väg. Men gumman ropade efter henne: "Varför är du så rädd kära barn? Stanna du kvar hos mig! Om du vill sköta alla göromål här i huset snällt och samvetsgrant, så skall du få det bra. Du måste bara vara riktigt noga med att bädda min säng ordentligt och skaka om bolstern väl, så att dunet flyger om den, ty då snöar det på jorden. Jag heter fru Holle!" Eftersom den gamla talade så vänligt till henne, fattade flickan mod, gick in på förslaget och stannade i fru Holles tjänst. Hon utförde allt arbete till den gamlas belåtenhet och skakade alltid om hennes bolster så kraftigt, att dunet yrde om den likt snöflingor.
...................................................................... Ur "Fru Holle"

...................................................... Bröderna Grimms sagor

.

Fast jag hade hört på väderleksrapporten att det skulle snöa, blev jag besviken när jag tittade ut genom fönstret och såg hur vildsint flickan skakade fru Holles bolster i dag.

Mer om Bröderna Grimms sagor

Illustration av Paul Hey

.

När jag plockade fram Bröderna Grimms sagor kunde inte låta bli att läsa några av dem. Det finns de som inte tycker att sagorna är lämpliga för barn, och kal-lar dem Bröderna Gryms sagor. Ändå lär bröderna ha bearbetat det insamlade materialet för att det skulle passa barn — både innehåll och språk har tonats ner. När jag nu läser "Det döda barnet" ("Das Totenhemd-chen") försöker jag dra mig till minnes hur jag reage-rade — men den kan inte ha gjort särskilt stort intryck för även om jag minns att jag läste den, minns jag inte vad jag tyckte. Jag grät floder när jag läste andra böc-ker där barn dog. Men här blir man aldrig bekant med barnet — kanske är det därför jag inte minns sagan som sorglig. Däremot påminner den mig om en dikt av William Barnes (1801-1886).

.

DET DÖDA BARNET

.

Det var en mor, som hade en liten pojke på sju år, och han var så vacker och rar, att ingen kunde se på honom utan att tycka om honom, och som hon älskade högre än allt annat på jorden. Så hände det, att plötsligt blev sjuk och den gode Guden tog honom hem till sig. Då sörjde modern, så att hon inte lät trösta sig, utan grät både natt och dag. Men icke lång tid därefter, sedan gossen hade blivit begraven, visade han sig nattetid på de platser, där han i livstiden brukat vara och leka: om modern grät, så grät han också, och när det blev morgon, var han åter försvunnen. Men när modern alldeles inte ville höra upp att gråta, kom han en natt till henne, klädd i den lilla svepningskjorta, i vilken han blivit lagd i kistan, och med blomsterkransen om sitt huvud, satte han sig vid fotändan på sängen och sade: "Å. mor, sluta då upp med att gråta, annars kan jag inte somna i min kista, för min lilla svepningskjorta torkar aldrig tack vare alla dina tårar,som faller på den." Men när modern fick höra detta, vart hon förskräckt och grät inte längre. Och nästa natt kom barnet tillbaka, bar ett brinnande ljus i handen och sade: "Ser du, nu nu är min lilla skjorta snart torr igen, och jag har ro i graven." Då befallde modern sin sorg i den gode Gudens händer och bar den stilla och undergivet; och barnet kom icke mer tillbaka, utan sov i sin lilla bädd under jorden.

.

MATER DOLOROSA

.

I'd a dream to-night
... As I fell asleep,
O! the touching sight
... Makes me still to weep:
Of my little lad,
Gone to leave me sad,
Ay, the child I had,
... But was not to keep.
.
As in heaven high,
... I my child did seek,
There in train came by
... Children fair and meek,
Each in lily white,
With a lamp alight;
Each was clear to sight,
... But they did not speak.
.
Then, a little sad,
Came my child in turn,
But the lamp he had,
... O it did not burn!
He, to clear my doubt,
Said, half turn'd about,
'Your tears put it out;
... Mother, never mourn.'
................. William Barnes

4

Fjärde delen av sju.

Jag älskade Bröderna Grimms sagor som barn. Den upplaga jag läste var tryckt 1925 och illustrerad av Paul Hey. Min favoritsaga var "Lilla bord duka dig", som jag läste om och om igen. En dag i andra klass kommen fröken Ö på besök till vår klass för att be-rätta en saga. Oturligt nog hade hon valt "Lilla bord duka dig" — som hon inte kunde lika bra som jag. Efter ett par minuter kände jag mig föranlåten att påpeka att så var det inte alls. Fröken Ö tog tacksamt emot rättelsen och fortsatte — ett par minuter, då jag återigen rättade henne. Så fortsatte det en stund, till slut frågade hon om inte jag kunde berätta sagan. Jag vet inte om hon var sarkastisk — i så fall gick det mig helt förbi, jag hoppade genast upp från min plats och berättade hela sagan som den skulle berättas.
Se'n blev jag ombedd att gå runt i de andra klasserna och berätta sagan för de andra barnen! Jag miss-tänker att fröken Ö tyckte det var skönt att få någon som skötte berättandet.
Jag vet inte om jag skulle ha varit så frimodig om det hade varit en annan lärare, men fröken Ö var kollega till min mamma och dessutom en av hennes bästa vänner.

Musmys

Tänk att jag nästan höll på att glömma bort Putte i Blåbärsskogen!

0

Jag undrar hur många översättningar och hur många olika illustrationer det finns till Bröderna Grimms sagor. Jag har två svenska versioner och en engelsk. Och på Gutenberg hittar jag den här med Walter Cranes illustrationer. (Cranes hemsida är värd ett besök).Den här musen illustrerar Cat and Mouse in Partnership.