De av er som var med på 50-talet minns kanske piratbyxorna – som mina kusiner och jag kallade pratbyxor – byxor som slutade mitt på vaden. I dag när vi måste bevisa att vi är flerspråkiga kallas de visst high water byxor – vilket säkerligen skulle ha fått mina kusiner och mig att tala om hajvatten byxor.
Vad jag grunnar över i dessa tider, när vi kryddar vårt tal med mer eller mindre korrekta engelska uttryck, är varför vi inte låter engelskan vara en ledstjärna när det gäller byxor, skor och stövlar. Vi envisas med att köpa kläder för enbenta medan jag aldrig hört en engelsspråkig person köpa a pant, a trouser, a shoe eller a boot. Jo förresten, jag vet en amerikansk kille som bara har ett ben – hans lycka är gjord de få gånger han hittar bara en sko eller en stövel och han slipper köpa ett dyrt par och slänga en sko eller stövel.
0
Veckans mening – om hotande granar
3 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar