Sensommarfägring

Lupinerna bjuder på sensommarrepris.
En varm dag, trots molnen.

Att klippa gräset tog nästan musten ur mig – det tog musten ur mig – och ändå var det inte alla gräsmattor.

Den som följt mig på livets trassliga bastmatta, vet att vi har ett körsbärsträd som står så förfärligt dumt på en smal terrass, att det nästan är omöjligt att komma åt bären. Men eftersom jag inte unnar fåglarna alla bären så äntrade jag trädkronan i går och lyckades fylla ett handfat med de goda bären. Det finns nog fler att få, men innan jag riskerar mitt unga liv ska jag ta' vara på de bären jag har. Sterbhuset har förmodligen inge glädje av ourkärnade körsbär.

Titta så amaryllisen grönskar och sträcker ut sig!