Dagens namn

är Vendela. Någon Vendela känner jag inte jag kommer genast att tänka på en litterär Vendla.

Ja, vi kanske skulle ta och presentera oss. Kalle Klint heter jag, fast alla kallar mig för Kalle Korint, och det får ni också göra. Gumman min heter Vendla, och vi är hemma i Mistermåla.

Kommer ni ihåg Kalle Korint och hans gumma Vendla? Paret som barnen Larsson träffar under sin seglats, och som vi kan läsa om i Edith Unnerstads "Nu seglar Pip-Larssons".

Naturligtvis blir jag tvungen att plocka fram boken, en bok jag fick av en gammelmoster när jag var elva år. Så tacksam jag är för alla böcker där givaren skrivit på titelbladet— både mina egna och i dem jag ärvt — det är roligt att öppna "Digte af Henrik Ibsen" och se att min morfars mor fick boken på julafton 1879. Det framgår inte av vem hon fick den, men jag kan tänka mig att hon fick den av sin make.

"Uffe reser jorden runt" som kom ut 1932 var Ediths första bok — och med dagens mått mätt, ingen höjdare.  I slutet av 40-talet introducerade hon familjen Larsson i sina böcker, hur dagens barn skulle uppfatta de böckerna, vet jag inte, men själv uppskattar jag hennes böcker från den tiden. Somrigare bok än "Nu seglar Pip-Larssons" får man leta efter. Jag kan inget om segling, men nog verkar det som om Edith gjorde det, och var hemma i skärgården. Kanske inte så konstigt med tanke på att hon periodvis bodde på Åland.

Roligt också att man faktiskt kan följa deras resa på en karta — precis som i "Kastrullresan" den första boken om Pip-Larssons.

Fler föråldrade ord

”Den förmår vad inte hans egna ansträngningar förmått, den tar bort hans sjåpighet och gör honom till vad en pojke ska vara — hurtig, pigg och käck.”

Så står det på baksidestexten till Edith Unnerstads första bok ”Uffe reser jorden runt”. Det låter som om det är skrivet av en gammal stöt. Ordet äventyr förekommer flera gånger, en gång stavat äfventyr.

Boken kom ut 1932, och är inte alls i klass med Edith Unnerstads senare böcker. Dessutom vimlare det av mindre lämpliga uttryck när det kommer till icke vita människor.

Mitt bibliotek har lånat hem boken åt mig från ett magasin. Den har tillhört ett skolbibliotek, och jag önskar att kunde visa er den lilla lapp som är inklistrad på första uppslaget.

GÖR BOKEN TILL

Din vän

Sköt om den väl!

hurt`ig adj. ~t 
ORDLED: hurt-ig
• som (tydligt) visar käckt och optimistiskt sinnelag om person, handling e.d. {→frejdig, käck, rask}: hans ~a kamratliga sätt; ~a marschvisor; "Ett litet benbrott, ingenting att tala om", sade han ~t (adv.)
BET.NYANS: ofta med stark bibetydelse av spänst e.d.: ~a norrmän på tur i fjällen
HIST.: sedan 1614; av ty. hurtig 'rask, flink'; till fornfra. hurt 'stöt'


1pigg adj. ~t
1 glad och livlig: babyn var en ~ liten krabat; en ~ gammal dam; han var ~ som en mört trots den tidiga timmen; ~a bruna ögon
BET.NYANS: ibl. med tonvikt på hälsa o.d.: han är ~ och kry igen
HIST.: sedan 1686 (i bet. 'vid god vigör'); 1712 i allmännare bet.; trol. besl. med 2pigg


2 (endast predikativt; med prep. på) som har (stark) lust att göra (el. pröva) ngt {→sugen}: är du ~ på att gå på bio?; ~ på en kopp kaffe
KONSTR.: ~ på ngt
HIST.: sedan 1896; se pigg 1


käck adj. ~t 
• som handlar oförskräckt och med glatt och livfullt lynne {→frimodig, hurtig, kavat}: en ~ tös; ~a gossar; han klev ~t fram (adv.)
BET.NYANSER: a) om handling e.d.: ett ~t skratt; en ~ reklamslogan b) om föremål som ger likn. intryck: en ~ klänning; en ~ keps; en ~ knut på halsduken
KONSTR.: ~ (att+INF)
HIST.: sedan ca 1580; av ty. keck med samma bet.; nära besl. med kvick

En kringla är en kringla är en kringla

Så kom vi så småningom fram till Södertälje, den där stan som ser så tråkig ut först och blir så trevlig sedan, jag menar när man kommer från Stockholmshållet.

När vi kom till stadsgränsen sa Rosalinda: Hör ni, ska vi komma överens om en sak?

— Vad då? sa vi.

— Jo, att så fort vi kommer till en stad, så ska var och en av oss tala om en sak som är utmärkande för den stan.

— Äsch, sa Mirre, du låter som en riktig lärarinna! Vi är väl inte i skolan heller. Men i alla fall så vet jag så mycket som att i Södertälje köper man kringlor, fast varför vet jag inte, för de är då inte så märkvärdigt goda precis.

Det är en gammal specialitet för stan, sa pappa. Jag håller med dig, det är inte så mycket med dem nu längre. Men ni skulle ha smakat dem förr i världen, när jag som pojke kom till stan på söndagsutflykt med båt ibland. Då stod kringelgummorna nere vid kajen och neg och bjöd ut sina påsar. Tjugofem öre kostade de, och det var tjugofyra härliga knapriga kringlor, och ett öre för påsen. Men kringelgummorna är borta, och det riktiga receptet måtte ha försvunnit med dem.

 Kringelgummor

C.S Hallbäck år 1881

I Edith Unnerstads “Kastrullresan” stötte jag på Södertäljekringlor för första gången — kanske inte så konstigt att jag inte hunnit med det tidigare, för jag ser i boken att jag fick den innan jag ens fyllt sex år. (Jag är så tacksam att det fanns några släkt-tanter som ofta gav mig böcker, och som alltid skrev datumet på titelbladet.)

södertäl`jekringla subst. ~n södertäljekringlor 
ORDLED: söder-tälje--kringl-an
• kringla av lätt sötad vetedeg, bakad speciellt i Södertälje på så sätt att den först kokas i vatten, innan den snabbt förs in i ugnen där den får stå tills den fått den rätta gyllene ytan
HIST.: trol. åtm. sedan 1930-talet

Min kompis Yvonne är galen i kringlor — det vill säga hon påstår att hon är galen i pretzels. Eftersom jag hört så många använda det engelska ordet på sistone, så började jag grunna över varför inte ärans och hjältarnas språk duger längre. Det enda jag kan komma på, är att de tror att det bara är pretzels som är jästa, och liksom bagels, kokta innan de gräddas i ugnen. Men så är det ju inte alls. Visserligen finns det ju nästan hur många olika sorters kringlor som helst: sockerkringlor, finkringlor, vardagskringlor, äggkringlor, Karl XV:s kringlor, potatiskringlor, bonnakringlor, för att bara ta’ ett smakprov.

Man kan ju forma vad som helst till en kringla — men innehållet är av underordnad betydelse, namnet anger bara formen. Och för att krångla till det, så kallas ibland även en cirkel med ändarna i kors för kringla. (Ordet krångla är för övrigt släkt med kringla.)

Det finns gott om gamla svenska recept på kokta kringlor, och eftersom Yvonne nyligen fyllde år, bakade jag en sats åt henne. Och provade då ett recept en aning olikt de jag bakat tidigare, ett med mjölk och ägg i degen.  

250 g vetemjöl, 

80 g smör, 

1 ägg 

25 g jäst, 

1 tsk salt

2 tsk socker

1 dl mjölk,

1-2 msk kummin

När degen jäst färdigt första gången formas den till kringlor av 10 cm storlek. De få en efter en ett uppkok i en gryta med vatten, tagas upp med hålslev och läggas på smord plåt, penslas med ägg och gräddas i god värme i 20 minuter.

Jag följde i stort sett receptet, fast jag gjorde dubbel sats och  ersatte en fjärdedel av mjölet med grahamsmjöl. Dessutom hade jag i 4 tsk bikarbonat i vattnet (cirka 1½ l vatten). Jag rullade ut degen i stänger som var 35 - 40 cm långa, tjocka som en blyertspenna, då räcker en sats deg till mellan 8 och 10 kringlor. Dessa gräddade jag i 15 minuter i 225°. Jag brydde mig inte om att pensla dem med ägg — de blev fina, och goda, ändå.   
Jag provade också att göra vanliga brödkakor av hälften av degen, dem plattade jag till så att de såg ut som tekakor innan jag kokade och gräddade dem — men de jäser rejält och blev ändå rätt bullaktiga i formen innan de blev färdiga.


kring`la subst. ~n kringlor 
ORDLED: kringl-an
• finare bakverk i form av en båge vars ändar korsar varandra och bildar öglor: sockerkringla; vetekringla
BET.NYANS: om (andra föremål med) likn. form: ha kringlor i håret; skidstavens ~; lägga repet i en ~
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. kringla 'ring; krets; kringla', diminutivbildn. till kring, se kring

pret·zel  (prtsl) n.

A glazed, brittle biscuit that is usually salted on the outside and baked in the form of a loose knot or a stick.

[German Brezel, Pretzel, from Middle High German brzel, przel, from Old High German brezitella, from Medieval Latin *brchitellum, diminutive of Latin bracchitus, branched, from bracchium, arm, from Greek brakhn, upper arm; see mregh-u- in Indo-European roots.]

Word History: The German word Brezel or Pretzel, which was borrowed into English (being first recorded in American English in 1856) goes back to the assumed Medieval Latin word *brchitellum. This would accord with the story that a monk living in France or northern Italy first created the knotted shape of a pretzel, even though this type of biscuit had been enjoyed by the Romans. The monk wanted to symbolize arms folded in prayer, hence the name derived from Latin bracchitus, "having branches," itself from bracchium, "branch, 

Inte längre salongsfähigt

Vi vara ifrån Afrika, vi vara svarta som natten.
Och hur vi tvättar och hur vi gnor med både tvål och vatten.
Vi lika svarta är ändå för negerbarn ska vara så.
Vi vara ifrån Afrika vi vara svarta som natten.

Och vårans pappa kungen är, uti negerlandet.
Och kom och se på djuren där, alla i som kan det.
Krokodiler, apor små, elefanter med snabel på.
Och vårans pappa kungen är uti negerlandet.

När vi för lite se'n talade om gamla scoutvisor — och andra klämmig sånger — kom jag att tänka på ovanstående sång. En sång som jag aldrig någonsin sjungit, men det finns med i scoutsångbokensom är tryckt så sent som 1962 (vilket många förmodligen tycker var i hedenhös).
Den får mig att tänka på Pippi Långstrumps pappa negerkungen — som inte skulle passera i dag. Astrid Lindgren lär ju ha fått idén från en verklig händelse — en svensk som hamnade på Tabár där han faktiskt blev kung. DN hade en artikel om det för många år se'n — och Svenska Journalen hade sommaren 1931 en artikel om kung Petterson, varifrån jag hämtat de här bilderna.



Och Edith Unnerstad har i sin bok "Pysen" ett kapitel som jag undrar om det möjligtvis skulle strykas i en nyutgåva.
Moster Bella ber Pysen om hjälp:
"Jo, jag skulle vilja att du hörde efter hos urmakaren om min klocka är rengjord än."
Pysen ta' sin kälke och travar iväg till "surmakaren" för att hämta klockan. Där blir Pysen imponerad av allt han ser och så utspinner sig följande samtal:

Så börjar han polera moster Bellas klocka med en liten trasa. Den var alldeles röd.
— Vad är det där? frågar Pysen.
— Det heter krokus, sa herr Lilja.
— Farbror skojar, sa Pysen och fick roligt. Jag vet nog att krokusar är blommor jag. Men säj, farbror, vad har farbror doppat den där trasan i så att den blev så där röd?
— Ska jag verkligen tala om det? sa herr Lilja. Men det är en hemlighet, förstår du.
Pysens ögon blev runda. Han tyckte det var spännande med hemligheter. Han nickade.
— Vad är det? viskade han.
— N e g e r bl od, sa herr Lilja.
Ja, han sa verkligen n e g e r b l o d. Det skulle väl ingen ha trott om herr Lilja. Och det såg nästan ut som om han själv blev häpen över att han sa det. Men fråndet ögonblicket var det som Pysen började tycka att herr Lilja var underbar. N e g e r b l o d.
Pysen stirrade andäktigt på den röda trasan.
— Är farbror sjörövare kanske? frågade han försiktigt.
— Inte direkt, sa herr Lilja.
— Är det för att det är negerblod som detblir så blankt? sa Pysen.
— Just det, sa herr Lilja allvarligt.
— Kan man inte ta vanligt blod? sticka sig i fingret, eller näsblod eller så?
— Det kan man förstås, sa herr Lilja. Men det blir inte samma glans. Inte riktigt. Och ser du, jag tycker om att göra saker riktigt blanka.
Pysen gick runt och klev in bakom disken.
— Vad nu då, vart ska du ta vägen? frågade herr Lilja.
— Var har farbror den därnegern? viskade Pysen.

Sommarlov

0
Under tiden var Folke nere i källaren och hämtade en flaska björnbärssaft, medan farmor klöv några färska bullar och bredde honung emellan. Så radade hon ned dem i en korg och räckte den till Pelle Göran.
- Lite matsäck åt två hungriga karlar och ett magert flickebarn, sa hon.
Två hungriga karlar! Pelle Göran sträckte på sig. Det lät något det. Och så gott det doftade ur korgen sen.
Folke och barnen följde en gångstig som slingrade sig snett nedåt bäcken genom den branta liden, där ungbok och hasselsnår växte så tätt att man ibland gick i mystisk halvskymning och fick böja grenarna åt sidan för att komma fram. På de öppna fläckarna dit solen nådde ner lyste smörblomma, gökärt och förgätmigej i det mossiga gräset. Det hördes ett sorl och ett sakta risslande från bäcken. Själva ljudet lät svalkande.
_ _ _

Då satte de sig bland förgätmigejerna och åt honungsbullar och drack björn-bärssaft. Det smakade härligt. Och solen lyste på deras ryggar och i hasselsnåren sjöng småfåglarna och i vattnet kilade små fiskar förbi. Och bäcken porlade och kluckade och allt kändes så märkvärdigt skönt.

Ur "Farmorsresan" av Edith Unnerstad med illustrationer av Iben Clante.

0

Jag växte upp med Edith Unnerstads böcker, och jag älskade dem alla, så nu när jag skulle till att välja en bok fick jag problem. Mycket somrigare än i "Nu seglar Pip-Larssons" kan det väl knappast bli – men jag fastnade ändå för "Farmorsresan" som jag tycker är en pärla. Nu när jag bläddra i den, började jag snart läsa från början och blev sittande. Det var svårt att bara citera ett ställe.

0

Det är intressant att läsa hur Mossfolk ser på Kittyböckerna nu när hon läser om dem. Det är inte alla böcker som håller för en omläsning.
Jag gillade varken Kitty eller Femböckerna – vilket inte hade något med den undermåliga kvaliteten att göra eftersom jag glatt läste Enid Blytons andra böcker. Jag har helt enkelt aldrig varit road av spännande böcker. Och när det gällde Kitty så roade det mig inte att läsa om en så pass mycket äldre flicka som Kitty – jag var alldeles för barnslig för det.
Så trots alla skollov i dessa böcker kommer jag inte att yttra ett ord mer om dem. Särskilt inte som det finns så många andra fina sommarlovsskildringar i barnlitteraturen.