tisdag 21 juli 2020

Perfekt sommarläsning

Från kryddsängen till köksträdgården är ej steget långt. Här är ännu realism. Här förmälas lukt och smak. Dill, mejram, lök, selleri lova oss kulinariska fröjder,, som ej mankera. Redan länge ha vi fråssat på smultron och hallon. Vi äro lotofager*, vi äta både lukt och färg. Snart öppnar Pomona sitt stora magasin. Ät, o människa! Det skall förbättra ditt blod och din dunst. Ditt kött skall genompyras av doft som en myskoxes. Aldrig har du luktat som en liljekonvalj, ej ens som en nattviol, möjligen som en stallört. Men på dig kan fullbordas Höga visans ord: Lukten av din näsa är som äpple.
                      ur "Lukt och doft. En sommarpredikan"
                                            av E. A. Karlfeldt
* benämning på ett i Odyssén omtalat folkslag (som livnärde sig av lotusträdets frukt; enl. Herodotos boende i Libyen).  
Sisters Gathering Raspberries and Roses Summer  

Märkligt att jag som läst Karlfeldt sedan jag var sju år, inte tidigare kommit på tanken att läsa hans prosa. Nu läser jag hans "Tankar och tal", en samling av en del av hans texter, några om kända svenska män (ja, bara män), andra om de mest skilda ämnen som "Ett ofritt land" och "I Dalarne", kanske kan man kalla dem refextioner — men vad man än kallar dem finner jag dem intressanta.
I "Lukt och doft. En sommarpredikan", tror jag han behandlar snart sagt varenda doftande växt man kan finna i en svensk trädgård. Ett stycke att läsa långsamt och njuta av alla bilder det framkallar.
Men han nöjer sig inte bara med att hålla sig i trädgården, han har också synpunkter damers vana att parfymera sig.
Men på banketten sitta de baraxlade damerna som avkapslade, uppdragna parfymkrus. Deras vällukt strömmar kring salen, blandat med matos och fråsseriets utdunstningar. Där sitter den grovlemmade, rödbrusiga brunetten, som utsänder mild viol; där den spinkiga blondinen, som dunstar mäktig, bedövande heliotrop. De mena ingenting med det, de ha bara valt på måfå. Men det hela bildar en sådan atmosfär, att man vill stå upp och ropa: Nej, gå tillbaka till det naturliga eller helst det neutrala!

Han frågar sig: ​Hur skulle man förtydliga eller ens antyda en liljekonvaljes doft för den, som aldrig känt den? och det undrar jag också.

2 kommentarer:

  1. Så fint! Jag visste inte ens att han skrev prosa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Britt-Marie,
      Så värst mycket prosa av hans penna finns nog inte, men lite hittar du hos Litteraturbanken.
      Margaretha

      Radera