var väl inte det bästa valet denna våta morgon — men jag tänkte att de skulle ge mig det bästa väggreppet, eller rättare sagt vägrensgreppet, för det är på den sluttande vägrenen som smultronen växer. Och så de växer! Trodde att smultrontiden snart skulle vara över, men jag fick ihop mer än vanligt. Våta fötter fick jag också.
Advertisement for Samuel Winter's Lawn Tennis und Yachting Shoes,
illustration from 'The Queen, The Lady's Newspaper', May 29 1886
Skorna är gamla — mycket gamla, men inte mycket använda, och här står jag nu och tänker tillbaka på barndomens gymnastikskor. Eller kallades de för tennisskor?
På den enda bilden av mig iförd slika fotbeklädnader, som jag hittar i datorn, syns inte skorna särskilt väl — men jag minns att det fanns både vita och blå skor. Vita skor är ju inte speciellt praktiska, det tar inte lång tid innan ett par fräscha skor ser bättre begagnade ut. Kritat mina skor har jag aldrig gjort, bara läst om flickor som kritade sina skor till helgen. Därför blev jag förvånad och road när jag var i Polen och såg att flickorna kritade sina skor. De tittade förundrat på mig när jag filmade dem. Filmen har jag någonstans, men lampan till projektorn har gått åt skogen, och det går inte att få tag på lampor till en så urmodiga projektorer.
Men när jag nu kom hem med mina solkiga skor tänkte jag att jag skulle prova om det går att använda vanliga gammaldags tavelkritor.
Jag har sagt det förr, och säger det igen: städa aldrig! Innan jag städade visste jag precis var jag hade en låda med tavelkritor — det var då det.
Men det utomförträffliga nätet vet råd, hittar en hel sida med regöringstips.
Haha. Jag har aldrig hört talat om kritade skor. Men så har jag väldigt sällan ägt några vita skor heller så det kanske är därför. Däremot kom jag att tänka på filmen Tillsammans där småkillarna kommer ihop sig om ett par kinaskor (vet inte om de fortfarande kallas så - det låter inte helt politiskt korrekt) och om de är "tjejskor" eller inte. Nej, man ska akta sig för att städa, det är sant...
SvaraRaderaAnnika,
RaderaNej, jag tror knappast att man nyttjat tygskor, i någon större utsträckning, på de senaste 70 eller 80 åren. Men de var nog rätt vanliga förr - ibland kallades se för idiotskor (snacka om ord man inte får använda!) eftersom de användes på anstalter för psykiskt sjuka. Men de skorna hade en slejf runt vristen.
Det retar mig lite att jag just nu inte minns i vilka barn- och flickböcker jag läst om kritade skor.
Margaretha
Sådana där blå jympadojor var standard i min barndom. Smidiga med tunn sula och väldigt bra att klättra i träd med. Vita kom aldrig på tal ens, så det blev aldrig aktuellt den där kritningen som jag läste om i flickböckerna.
SvaraRaderaAtt städa och möblera om är riskabla verksamheter. För att inte tala om att lämna överblivna möbler till secondhand-butiken. Det kan finnas lönnlådor som man glömt att tömma. (Lyckligtvis var just det skåpet inte sålt så jag kunde åka till butiken när jag kom på det och återerövra diverse gamla dokument.)
Karin,
RaderaJag hade nog både vita och blå dojor. Väldigt praktiska - utom då man trampade i en komocka!
Mig veterligt äger jag inga lönnlådor, men jag ska minnas din varning om jag tänker skänka bort en skänk eller dylik möbel.
Mina viktiga papper är fömodligen strödda lite varstans - det är bara att hoppas att de som ska röja sterbhuset hittar dem.
Margaretha