lördag 21 april 2018

Lördag med Gutenberg

Bleib gut gelaunt, auch wenn es regnet,
Dann bleibt dein Wanderschaft gesegnet!


I dag var det en enda bok som oväntat satte igång en känslomässig kedjereaktion. En tysk bok utan illustrationer — men med ett läckert omslag:  "Erzgebirgisches Wanderbuch, 148 Ausflüge und Wanderungen in die Umgebung von Chemnitz", und das Erzgebirge (1919/29) av Max Wenzel.
Det är en bok som med tysk noggrannhet beskriver olika vandringsleder, eller kanske är det snarare ett häfte som man kunde köpa på turisbyråer. Jag "bläddrar" i den, känner igen några få ortsnamn, men det tar mig en stund att lista ut att trakten som den beskriver, Erzgebirge, är belägen i Sachsen, ett område som jag bara farit igenom — och det bara en gång eftersom det var Östtyskland på den tiden vår familj semestrade på kontinenten. Nu väcker häftet min slumrande vandrarlust till liv. I synnerhet alla annonser som gör reklam för hotell och värdshus sätter sprätt på fantasin — för att inte tala om alla minnen de väcker! 

Nog låter ett soligt värdshus både lovande och trevligt! Eftersom det är ett tämligen vanligt namn, även nu för tiden, är det omöjligt att säga om något av dem jag nu hittar på nätet, är desamma som finns i det här häftet.

Jag får sådan lust att fara dit för att ta reda på det — det här stället har ju funnits i 330 år, och måste ha legat där vid torget också för hundra år sedan. Fast det kan ju inte vara det värdshus som sägs ligga i skogsbrynet.

Jag väljer bokens vandring 8, Zeisigwald-Wanderungen, den tar bara 1 timme och 10 minuter, och har den fördelen att jag kan hitta Zeisigwald på nätets karta.
Der Chemnitzer Stadtwald, gewöhnlich Zeisigwald genannt, liegt im Nordosten der Stadt und ist nicht nur bedeutend größer als der Küchwald, sondern übertrifft diesen auch an landschaftlicher und forstlicher Schönheit. Die Wege sind gut und sauber, im Süden herrscht das Laubholz vor, im Norden das Nadelholz, während in der Mitte der Baumbestand gemischt ist. Zahlreiche Halden aus Porphyrschutt bezeugen, daß von altersher der Porphyr hier abgebaut wurde. Von den 28 Steinbrüchen sind noch einige im Betrieb. Die Halden und verlassenen Steinbrüche wurden bepflanzt, man vermied dadurch den trostlosen Anblick brachliegender Strecken und erhöhte die Abwechselung und Anmut des Landschaftsbildes. Ein besonderer Anziehungspunkt ist der Beutenberg, den der Chemnitzer Erzgebirgsverein mit einem Aussichtsturm bekrönte. Als Erholungsstätten werden die Waldschenke und die Heideschenke gern aufgesucht. Viele Spaziergänge lassen sich natürlich an der Hand des beigegebenen Kärtchens ausführen. Im folgenden sind nur einige Wanderungen zu den Glanzpunkten des Zeisigwaldes aufgeführt.
Nog låter det lovande — både att det ska vara vackert och att vägen är bra, men inte minst det faktum att jag kan hitta utgångspunkten på kartan! Och har man väl lyckats ta sig till samlingsplatsen så är det bara att följa de detaljerade anvisningarna:
Wanderzeit: 1 Std. 10 Min.
Ausgangspunkt: Straßenbahnhaltepunkt Forststraße (Linie Theaterplatz–Hilbersdorf H).
Die Forststraße rechts gehen. Nach wenigen Minuten gelangt man in den Zeisigwald. Wir betreten zunächst den nach dem Förster Menges benannten Mengeshain. Die Forststraße weiter bis zum Forsthaus, in dessen Nähe sich Schrebergärten befinden. Wir bleiben auf der Forststraße, der Telefonleitung nach. Vor uns taucht der Beutenbergturm auf. Wir gehen am Spielplatz vorbei (Unterkunftshalle und städtisches Luftbad). Der Brunnen am Eingang des Platzes gibt Wasser vom Goldborn. Nicht von der Forststraße abgehen bis zum Goldbornweg, gleich hinter dem Luftbad. Hübsches Laubholz. Bei den Wegkreuzungen immer geradeaus zum Goldborn
Künstliche Grotte, bei der eine ziemlich starke Quelle entspringt, die durch eine Türe verdeckt ist. Gutes Trinkwasser, an manchen Tagen stark kohlensäurehaltig. Pumpe neben der Grotte.
Hinter der Grotte geht ein Weg ab, der auf den Alten Steinweg und auf diesem nach rechts zur Waldschenke führt.

 Det verkar omöjligt att gå vilse, men så var Max (författaren) också lärare. Skriver jag bara in hans namn hittar jag honom inte, men lägger jag till verfasser får jag napp
Väl medveten om att alla inte är lika knäppa som jag (och Britt-Marie, det var hon som kallade oss knäppa, jag tycker att vi är helt normala), så ska jag strax ge mig. Men först några "Wanderregeln":
Früh zu Bett und früh heraus! Das Wandern in frischer Morgenkühle ist das schönste. Man lege 4 bis 5 Stunden Wegs am Vormittag zurück und raste während der Mittagszeit. Die Hauptmahlzeit nimmt man am besten am Abend erst ein. Bei den gegenwärtigen Verpflegungsverhältnissen nehme man genügend Proviant im Rucksack mit; nicht immer ist es Übelwollen der Gebirgswirte, wenn sie Nahrungsmittel an durchreisende Wanderer nicht verabreichen. Von hohem Reiz ist eine Rast im Freien. Man steige bergan langsam und gleichmäßig. Die Bergführer der Alpenländer haben recht mit ihrer ständigen Mahnung an Übereifrige: »Zeit lassen!« Am Rastort angekommen, lasse man sich nicht sofort erschöpft nieder. Noch etwas Bewegung bewahrt vor dem unangenehmen Steifwerden der Füße. Möglichst getragenes, »eingetretenes« Schuhwerk anziehen! Man kümmere sich vor Beginn der Wanderung um die Fahrpläne der Eisenbahnen!

Att sitta i en skuggig trädgård och lyssna till Franz Schubert måste  vara rogivande  även om jag tvivlar på att det är den kände Franz som äger det här stället.
Frågan är om jag vill ha både elektriskt ljus och centralvärme på den här sortens resa.

2 kommentarer:

  1. Tack för semesteridé! Trond och jag har läst, googlat och planerat i flera timmar nu. Det verkar så spännande, lagom nära och lagom allt.
    Jag bara önskar att du kunde följa med!
    kram från Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mette,
      Jätteroligt! jag hoppas får en detaljerad reseskildring!
      Ja tänk du, om jag kunde ge mig ut på vift.
      Margaretha

      Radera