tisdag 16 januari 2018

Svarslös


Bläddrar igenom en gratistidning som kom häromdagen. Efter varje artikel som handlar om någon — känd eller okänd — så ställs dessa eviga frågor:
favoritbok?
favoritfilm?
favoritmat?
favoritdryck?
drömresa?
senaste sms:et?
Jag får väl vara tacksam för att de inte säger favvo! Eller kanske bara att det inte är mig de skriver om — för jag skulle inte kunna svara på en enda av dessa frågor.  Jag läser sällan svaren, så jag kan inte uttala mig om dem, men jag har en känsla av att det är noga uttänkta svar, som ska ge en bild av hur man vill framstå — intellektuell, sportig, miljömedveten eller hur man nu vill framstå.
Jag har aldrig sett att någon kallat en resa till mormor i Koskullskulle för en drömresa, eller att Kalle Anka är favoritlektyren och wienerbröd favoritkosten.
Men hur kommer folk fram till ett svar? Jag skulle inte kunna svara på en enda av frågorna, att jag aldrig ser på film, sorterar genast bort den frågan, men de andra då? Kommer fram till att när det gäller dryck finns bara två alternativ, te och vatten — de kommer på delad första plats — och sms:ar gör jag så sällan att jag inte för mitt liv kan minnas det senaste. Så här sitter jag och grunnar, och blir lite fundersam — varför i hela friden måste allt betygsättas? Jag kommer att tänka på att när jag gick i småklasserna, så brukade de "stora barnen" smyga sig på småglina, omringa dem och fråga vem de tyckte bäst om, mamma eller pappa. Och man slapp inte ut ur ringen förrän man svarat.


4 kommentarer:

  1. Ja, just det! Varför måste allt betygsättas? Den frågan har jag ställt mig många gånger jag med.

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      kanske i brist på väsentligheter?
      Margaretha

      Radera
  2. Jag blir galen på alla dessa mejlfrågor om vad man tyckte om föreställningen man just sett, bemötandet i kundtjänst eller boken man köpt. Om jag gett bort boken utan att läsa den vet jag ju inte
    ens. Jag klickar genast bort.
    Sen har jag full förståelse för t ex politiker som inte låter sig luras att svara ja eller nej på journalisters frågor. Jag har gått kurser i mediahantering och vet ju precis hur man skolas. Så jag brukar le roat åt duellerna mellan journalist och intervjuoffer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      De där frågorna om vad jag tycker om boken har jag också fått - och inte ens öppnat - annars får jag inte så mycket frågor eftersom jag inte ägnar mig åt den sortens lustifikationer som genererar frågor. Men det slog mig just nu att folk i största allmänhet ställer en massa frågor om sådant de inte har ett dugg med att göra. Kanske tar man till frågor för att undvika den livsfarliga tystnaden.
      Jag blir nog rätt trött på de där frågeduellerna som ingen vinner.
      Margaretha
      som nästan
      är insnöad

      Radera