lördag 7 september 2013

Sparkcykel

I min barndom var en sparkcykel en sparkcykel — ingen kickbike — och föremål för en av mina hetaste önskningar. Men var skulle jag använda den, stadsgator var inte någon lämplig lekplats, varken för trampbilar, rullskridskor eller sparkcyklar. Jag vet förresten inte ens om det fanns sparkcyklar att köpa i Sverige i slutet av 50-talet. Men i Tyskland fanns de, och jag såg dem när vi semestrade på kontinenten.

Jag är inte färdig med mormors album, inte på långa vägar, men ett annat album kom i min väg, och jag kunde inte motstå det. Vilka barnen på bilden är, har jag ingen aning om, jag vet inte ens var den är tagen — kanske i Nürnberg.
Några av bilderna i albumet vet jag med säkerhet att de är tagna i södra Österrike, men jag har ingen aning om i vilka städer, alla pittoreska torg, korsvirkeshus och trappstegsgavlar, är tagna. Fler bilder följer, kanske någon känner igen sig.

4 kommentarer:

  1. Perfekt! EN bra bild som man kan koncentrera sig på!
    Jag har ett kusinbarn i Nürnberg, ska fråga henne om hon känner igen sig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kolja!
      Du har rätt - man ska låta EN bild tala, om det inte rör sig om en serie med ett tema förstås. Men ibland är det svårt att begränsa sig. Då gäller det att se sina bilder med en utomståendes ögon. Vilket naturligtvis är omöjligt, eftersom vi ser saker från olika håll.
      Det gör inte bilderna rättvisa att fotografera av dem - men för tillfället är det mitt enda alternativ - och kompositionen förstör man ju inte.

      Nu finns det nog rätt många gator i Nürnberg - och den här ser inte ut som någon av de tjusigaste, men vem vet...
      Margaretha

      Radera
  2. Innehållsrik bild, och rätt tidstypisk. Flickan drömmer om dockor, pojken har sin fina sparkcykel.

    En sparkcykel var av någon underlig anledning den stora drömmen för mig också. Liksom rullskridskor. Konstigt med tanke på de grusvägar som omgav oss och med tanke på att jag alltid cyklade vart jag än skulle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Kanske var bilden tagen en söndag, då när man fortfarande hade söndagskläder.
      Varken grusvägar eller stadsgator lämpar sig för det vi drömde om. Det var mer för barn i förorten, där man utan risk kunde leka på gatan utanför huset.
      Margaretha

      Radera