Den nya bak-metallen

  Ny och ny — så värst ny skulle jag nog inte kalla den, plåten i mina bakformar. Formar min mormor köpte på tidigt 1900-tal. Mönstret på plåten, som ser ut som våffelväv, i kombination med den där grejen som man kan dra runt, gör att det är enkelt att få ut bakverket ur formen. Hellre än att baka en kaka och klyva den, gräddar jag mina bottnar i två eller tre formar, och slipper smulor och skeva kakbottnar.

Nu bakar jag ytterst sällan tårtor, men nu behövde jag en, och då blev det ett av mina standardnummer — en nötkaka utan mjöl — så jag plockade jag fram mormors formar. Som så ofta förr, började jag grunna på vad ny innebar, och vad den nya metallen innehöll. En sväng på nätet gjorde mig inte så värst mycket klokare, vad jag fick lära mig är att många har den här sortens formar — och alla älskar de dem. De tycks vara rätt lätt att hitta begagnade formar i andrahandsbutiker och på loppmarknader. Nästan alltid kopplas Ovenex ihop med firman Ecko, grundad av en österrikisk bleckslagare i slutet av 1800-talet. På ett ställe kunde jag läsa om materialet: Baking dishes, servingware for serving food, household containers for food, non-electric coffee pots not of precious metal, tea pots not of precious metal.