lördag 24 augusti 2013

Att drunkna i ett bildhav


En notis i DN får mig att leta efter ett påbörjat inlägg om bilder. Det ska finnas i datorn, men jag är lite splittrad där jag vandrar mellan äpplen, bär och trappen (där datorn är) — dumt nog försöker jag dessutom vara huslig på vägen mellan dessa stationer. Jag låter inlägget vara, läser notisen (från TT) ännu en gång, och låter tankarna vandra. (Använder man verkligen ordet plåta ny för tiden?)
Det är inget nytt eller märkvärdigt som står där, bara det vi alla vet, att praktiskt taget alla har en kamera nu för tiden, och att många, väldigt många, av dessa kameraförsedda personer inte kan avstå från att dokumentera snart sagt varje sekund av sitt liv. 
Det får mig att fundera över min relation till bilder. Många av mina vänner blir förvånade när jag talar om, att för mig var orden viktigare än bilder när jag var barn. Jo, jag målade, ritade, fotograferade och fascinerades av bilder, men inte färrän jag läst, vad som eventuellt fanns att läsa. Inte förrän i vuxen ålder, började jag vända på vykorten för att titta på bilden. Bilder i böcker, tyckte jag var slöseri med utrymme som kunde användas till text — på biblioteket letade jag efter tjocka böcker med liten text och inga bilder.
Jag har alltid misstrott folk som säger att de ääälskar att titta i andra människors fotoalbum — särskilt när bilderna är dåliga och man inte känner en endast moster eller kusin som är med på bilderna. Att tvingas titta på dåliga diabilder — och inte bara dåliga bilder, utan också dåligt rengjorda bilder — från semestern, kunde vara en pina.
Den pinan har nu övergått till att behöva rulla förbi alldeles för många dåliga och ointressanta bilder som folk envisas med att lägga ut. Det bästa med nätet är att fotografen inte behöver höra snarkningarna eller veta att man raskt går förbi 95% av bilderna.
Jag läser några bloggar (slutna), där bloggarna bara visar en eller två bilder i varje inlägg, de bilderna minns jag, medan jag sällan minns inlägg med tio bilder.
Nu står äppelpajen i ugnen, kanske hinner jag leta efter mitt ”bildinlägg” en liten stund. Och fundera mer på vad det är som får människor, att synbarligen tvångsmässigt, visa upp så stora delar av sin vardag. Vad får folk att tro att andra människor vill se vad jag äter, hur jag klär mig — eller till och med hur jag ser ut innan jag klär mig — mitt skavsår och alla andra tusen detaljer av min vardag. Om sju av mina närmaste vänner vill se hur min nya mössa ser ut, så skickar jag en bild på min nya mössa (med eller utan mig själv) bara till dem.

12 kommentarer:

  1. Ähum och apropå absolut ingenting kan du passa på att gå in på min blogg och beundra min blåslagna arm...

    Jag håller med dig om bildskvalet och blir galen på alla dåligt bildsatta TV-inslag, artiklar och annat. Men gillar jag verkligen genomtänkte illustrationer. Och jag vill gärna ha någon bild på min blogg. Men rycker gärna ut som bildpolis vid behov.
    http://www.karinenglund.com/2011/05/bildpoliser-ohoj/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Att du har åsikter om bilder betyder ju inte att du är bildpolis (eller språkpolis om du rycker till när någon säger större än mig). Ungefär som att bli kallad rasist om du inte drar jämt med en invandrare.

      Och på tal om din arm, så hade jag redan beundrat den, men lagt band på mig (armband) och inte kommit med några av de dåliga vitsar som genast infann sig.
      Margaretha

      Radera
  2. I min blogg idag så finns det inget sammanhang alls mellan bilder och text, så med tanke på Karins kommentar så borde jag bildpolisanmälas allra minst:D.

    Men visst förundras även jag över att man tar bilder i parti och minut. Undrar litet nu och då vilket behovet är som ska fyllas.

    Karin som KAN lämna kameran utom synhåll, men som nog gärna fotograferar för att hon tycker om att göra det

    SvaraRadera
    Svar
    1. PettasKarin,
      Med tanke på mitt svar till Karin, så finns det ingen bildpolis att anmäla något till!

      För många har nog fotograferandet blivit en ovana - ett tvångsbeteende - tyvärr är folk inte lika flinka att gå igenom sina bilder för att beskära och slänga, innan de visar upp sin skörd.
      Margaretha
      understundom
      obildad

      Radera
    2. Bilderna på Pettas-bloggen vill man inte vara utan!

      Och jag är väldigt förtjust i all den där oavsiktliga informationen som finns med på gamla bilder. Sånt som inte var i fokus, men som ofta berättar mer än det egentliga motivet.

      Så, skanna på Margaretha! Det finns fler än du tror som gillar gamla bilder.

      Radera
    3. Karin,
      Det är skillnad på bilder och bilder!
      Men jag tycker det är synd att man genom att spotta ut bilder, som man gör, skapat en bildinflation. Många bra bilder riskerar att aldrig bli sedda i alla bildlaviner - kanske förstör det även vår förmåga att skapa egna inre bilder, när man alltid förväntar sig att få se bilder av allt.

      Min skanner och min dator samarbetar inte, men jag har fotograferat en del bilder ur familjealbumen. Kanske kommer det ett inlägg om bilder, som jag finner intressanta, trots att jag inte vet vem eller vad det föreställer.
      Margaretha

      Radera
  3. Din pappas fantastiska diabilder somnade man inte till! Jag hoppas du har dem kvar, jag skulle gärna titta på dem igen.
    Men du har rätt, det finns alldeles för många som visar dåliga bilder.
    kram från Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mette,
      Ja, han var duktig - och kritisk. Han räknade aldrig med att kunna använda mer än 50% av sina bilder. Ibland tyckte jag att han var lite väl hård - men det var en nyttig skola.
      Visst har jag bilderna kvar, men det är problem med projektorer - till den manuella går det inte längre att få en lampa, och den andra projektorn mår inte riktigt bra. Kommer du hit ska jag se om jag kan få fart på den.
      Margaretha

      Radera
  4. Jag tycker det var intressant att du inte var så intresserad av bilder som barn. Eller ska jag säga att du var mer intresserad av ord - för du har ju berättat mycket om hur du såg på bilder som barn. Och jag vet ju vad du kan! Dina skolbilder är suveräna!
    Men som du säger så går det över styr för många, att visa oskarpa bilder borde vara förbjudet, men också bra bilder gör sig bättre om man bara visar en eller två.
    Jag har nog delar av det inlägget du letar efter, ska jag skicka?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kolja,
      Det är svårt att välja ut bara en eller två bilder, när man så gärna vill vissa alla trettiotre! Kanske är det en nyttig övning i att verkligen se sina bilder kritiskt.
      Jag vill jättegärna ha vad du kan tänkas ha av vårt bildprat! Fast just nu kan jag inte ägna mig så mycket åt den sortens tankar - eller rättare sagt att formulera den sortens tankar.
      Margaretha

      Radera
  5. Snygg duk och fina album, särskilt det till vänster!
    Jag måste erkänna att jag inte bryr mig så jättemycket om bilder, varken bra eller dåliga. Precis som du säger scrollar jag förbi dem snabbt om det är många. Jag har mer tålamod att titta på en eller två bilder, särskilt om det är något eller någon jag känner igen.
    Men jag har en liten bok med teckningar och foton, som jag fick av en jättego kompis (gissa vem!), den är jag rädd om!
    kram, Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eva & Fred,
      Ja, visst är det ett fint album - det är avsett för den gamla sortens bilder på kartong. Den har slitsar, där man kan sticka in dem.
      Jag har en synskadad väninna, hon blir så himla irriterad på alla bilder i bloggar. Hon ser att det är en bild, men ser inte vad den föreställer - och är det ovanpå det ett svårt typsnitt, som kanske ligger ovanpå en bild eller färgat underlag, då kan hon inte ens läsa vad som står.
      Margaretha

      Radera