fredag 23 mars 2012

Nästa receptkort i högen


är en sallad — det vill säga, vad amerikanare betraktar som sallad, och jag som efterrätt.
Jag noterar att recepten snarare sätter sprätt på minnen, än på smaklökarna. Det här sallads-receptet ser jag är skrivet av min släkting Dorothy, som inte längre finns i livet. Jag minns den heta septemberdagen, som hon serverade den här salladen se’n vi kommit hem efter att ha besökt en familj som bodde i ett “berm house” också kallat “earth house”. Jag har aldrig sett liknande hus i Sverige, även om jag har läst att de finns. Det är spännande bostäder, ofta byggda i en sluttning, så att man inte ens ser att det finns ett hus där, om man kommer från baksidan. De är inte heller så mörka som man frestas tro, ljusschakt släpper in dagsljus från olika håll, och de hus jag besökt är hemtrevliga och älskade av sina ägare. 
Kunde jag använda min skanner så skulle här finnas illustrationer.


Men det var ju om en sallad det här skulle handla — vi har tidigare talat om amerikaners böjelser för, vad vi ser som, märkliga matvanor. Dit hör sallader som den här — ändå är den här salladen inte sötad, som så många andra, och inte heller är de en av de läskiga jellosalladerna.
Själv gör jag den bara när min väninna Beth kom-mer på besök, eftersom det är hennes favoritsallad. Det som blir kvar äter jag som efterrätt.


1  10 ounce package cream cheese
1  10 ounce package strawberries
2½ cups chrushed pineapple (drained)
2 bananas
½ cup chopped nuts
2 cups whipped cream

Freeze. Cut 20 - 30 minutes before servning



12 kommentarer:

  1. Som efterrätt skulle den passa utmärkt även hos oss

    Karin

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Det är ju onekligen mer som glass än en sallad. Kan för lite om kötträtter för att förstå om det skulle passa särskilt bra att skölja ned ett dött djur med.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. oh, ett sånt hus bor min kusin i, det är jättefint. de har som en gård mitt i huset med vattentank och ljus uppifrån.

    hm, jellosallader åt vi ofta hemma och jag tyckte faktiskt om det. fast nu vet jag bättre ;)
    och sallader som den här brukade min mormor göra till söndagsmiddagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Debbie,
      Jag är otroligt fascinerad av jordhusen. De är så mycket finare än det låter. De hus jag har besökt har legat på flacka sluttningar, jag har undrat om jag skulle kunna bygga ett i älvbrinken. Det känns lite osäkert, jag vill ju inte vakna i älven - och här är det mest sand tror jag. Men vilken fin utsikt jag skulle få! (innan jag vaknade i älven alltså).
      Jellosallader kan jag leva utan, och har alltid undrat varför man gör sig mycket besvär - det är ju både enklare och godare att gnaga direkt på moroten.
      Margaretha

      Radera
  4. Jello, hemska minnen! Finns det kvar fortfarande? Min bror och jag fixade en jättelik jellopudding i ett obevakat ögonblick när vi var rätt små och godissugna. Sedan åt vi upp alltihop och mådde rejält illa.

    Fast salladen låter ju som en trevlig efterrätt. Fast här är det våfflor som gäller denna helg.

    SvaraRadera
  5. Karin,
    jag vet faktiskt inte om jello finns kvar i Sverige - i Amerika är det vanligt. Kanske bra att föräta sig på jello som barn, så vill man förhoppningsvis aldrig mer se en jellopudding.

    Salladen är ju rena glassen, smakar förmodligen bra till våfflorna.
    Margaretha

    SvaraRadera
  6. Söta sallader är ingen favorit! Däremot är jag otroligt nyfiken på hur ett jordhus ser ut. Jag kan scanna om du vill!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fox-Karin,
      Tack för erbjudandet!
      Jag har inte ens letat fram bilderna eftersom jag vet att jag inte kan skanna. I så fall måste jag ju skicka bilderna - vi bor ju inte nästgårds. jag börjar med att titta efter bilderna.
      Margaretha

      Radera
  7. Nostalgitema här, ser jag... Gamla recept kan vara hur spännande som helst.
    Apropå recept, ikväll har jag lagat mitt livs första porterstek. Nu får den ligga kvar i grytan över natten, i morgon ska jag ha födelsedagskalas, så jag hoppas att steken smakar lika bra som den doftar. Spadet är i alla fall mycket gott.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ailas,
      Ja, när en hög får ligga tillräckligt länge, blir den full av minnen - både tidningsurklipp, anteckningar och telefonnummer kan sätta fart på minnet.

      Måtte du få ett perfekt födelsedagskalas!
      Margaretha

      Radera
  8. Har aldrig sett eller hört talas om ett jordhus. Verkar intressant! Jello åt vi som efterrätt varje söndag under något år - min mamma hade gått någon matlagningskurs när jello var nytt och då brukade vi få de rätter som hon hade lagat på kursen i repris. Det var också populärt som efterrätt när jag bodde på flickpensionat i England på femtiotalet.

    Här hemma lagas det inga rätter med gelatin eftersom MM är vegetarian och mycket noga med just att inte äta gelatin - inte heller gelehallon etc.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      Det är spännande energisnåla hus - om jag bara kommer mig för att leta rätt på några bilder, så kanske det kommer några. Fast jag är rädd för att de bilder jag har mest ser ut som vanliga hus, för framifrån ser de ut som vilket hus som helst.

      Det är skönt att vara vegetarian och kunna tacka nej till geléhallon, marshmallow och andra skumma saker. Wikipedias artikel om Jell-O är kort:
      Jell-O är ett varumärke inom matvarukoncernen Kraft Foods för smaksatt gelatin i pulverform som säljs framförallt i USA. Jell-O bereds genom tillsättning av vatten och serveras huvudsakligen som dessert.

      Jell-O var tidigare populärt och vanligt som efterrätt i Sverige, men försvann i stort sett på 1970-talet. Emellertid finns det tillgängligt i begränsad omfattning, huvudsakligen i större städers specialbutiker.

      Skönt att höra att det nästan är utrotat här!
      Fast den långa amerikanska artikeln är riktigt intressant - fick just lära mig att det finns ett Jell-O museum i staten NY!
      Margaretha

      Radera