I dag för 140 år sedan

skrev president Ulysses S. Grant under det lagdokument som grundade Yellowstone nationalpark. Därmed fick världen sin första nationalpark.

Parken ligger i tre stater i nordvästra U.S.A.,  Idaho, Montana och Wyoming, med merparten, 96%, i den senare staten. Den är ungefär lika stor som Sörmland med sina 8 980 km².
 Redan för 12000 år sedan levde där människor, och man har funnit en mängd gamla bosättningar och arkeologiska fynd.
Inte förrän i början av 1800-talet förmodar man att de första icke-indianerna hittade till regionen. När de rapporterade om gula stenar, kokande källor och sprutande vatten så blev de inte trodda. Men det väckte trots allt några vetenskapsmäns intresse, och mot slutet av 1800-talet började man utforska trakten.

Det är ett oerhört vackert, artrikt och intressant område. Jag har bara tillbringat en enda dag där, vilket inte är på långa vägar tillräckligt. Men jag gjorde det tillsammans med en väninna som är parkvakt (i en annan park) och mycket kunnig, så trots den korta tiden kunde jag samla på mig en stor mängd information — varav jag nog glömt det mesta nu.

Hon kunde av färgen på de varma källorna avgöra vilken temperatur vattnet hade, det är nämligen olika organismer som ger vattnet dess spektaku-lära, nästan osannolika kulörer — och de olika organismerna behöver olika temperaturer för att överleva. 

Old Faithful var inte så värst punktlig när vi var där — förr fick hon sina utbrott på bestämda tider, men vi fick vänta över en halvtimme på hennes utbrott.
Större delen av parken ligger ovanpå en vilande vulkan — en supervulkan. Det har skett en hel del termiska förändringar på sistone, men vetenskaps-männen är osäkra på hur de ska tolkas. En sak är säker, när vulkanen får ett utbrott kommer det att vålla en enorm skada i ett mycket stort område. Jag har sett en animerad film om hur man beräknar att lavan ska strömma — det var skrämmande, för det är stora delar av landet som kommer att täckas av lava och aska.