tisdag 31 maj 2011

Genom kärlekens glasögon

A Bathing Beauty,
Sir Edward Burne-Jones

Gun är en kvinna i vår bekanskapskrets, som så många andra tycker hon om god mat och för en tämligen ojämn kamp mot kilona. Hon är inte fet, men skulle må gott av en rejäl viktnedgång.
För några år se'n berättade hon om hur hon handlat kläder. Med på shoppingturen var Johan, hennes då sex år gamla barnbarn. Där stod hon iklädd näst intill ingenting, i en trång provhytt, med obarmhärtiga speglar som visade henne precis hur hon såg ut, och lovade sig själv att hålla igen på alla onyttigheter. Då sträcker Johan fram sin hand, klappar henne på ena låret, och säger med beundran i rösten: "vilka fina muskler du har farmor".

7 kommentarer:

  1. En till mig närstående sa: Men farmor, du har ju sju magar! Det tackar man för.

    SvaraRadera
  2. Kommentarer egentligen överflödiga...

    SvaraRadera
  3. Renée,
    Tja, har kamelen (eller är det dromedaren?) två pucklar på ryggen, kan väl vi människor få ha några pucklar på magen.

    Olgakatt,
    Ja, visst är det!

    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Underbar kommentar av den lille killen. Jag smälter!

    SvaraRadera
  5. Maggan,
    Visst smälter man!
    Margaretha

    SvaraRadera
  6. *ler brett* Söt!
    Kan bara inte låta bli att fundera kring hur det kommer sig att den bilden förändras i takt med att barn blir äldre... Från beundran till avsmak. Hur det plötsligt blir fult och något så många kämpar emot (och nu menar jag inte ohälsosam övervikt utan snarare lite mullighet och en och annan valk här och där)...

    SvaraRadera
  7. Åsa,
    Ja, säg det. Nå'n gång i småskoleåldern börjar man väl upptäcka världen utanför familjen - och plötsligt blir det viktigare vad kompisarna tycker, och kompisar tycker!! Och tänk på alla mammor (och några pappor) som ständigt bantar och kommer med negativa kommentarer om sin, och andras kroppar - det är nog inte konstigt att barn får en förvrängd uppfattning om hur man ska se ut.
    Margaretha

    SvaraRadera