torsdag 18 november 2010

Livets ketchupeffekt

Det var enklare förr — i alla fall en del saker. Som det här med datorer. Då, när vi inte visste hur oumbärliga datorer var — då klarade vi oss utmärkt utan dem. Se'n kom datorerna, men det där med att knyta ihop sig med wida wida wärlden fick vänta, och det gick bra det med. Men så kom Internetuppkopplingen och jag lärde mig hur enkelt det var att ha kontakt med vänner, och att ha både ett referensbibliotek och ett konstmuseum i knäet. Jag blev dessutom förfärligt sårbar — varje gång något inte funkar så sitter jag här och undrar vad jag ska ta' mig till.

Så plötsligt händer det mesta samtidigt, först lunkar livet på i sin vanliga lite ojämna lunk, se'n blir det en hinderlöpning, där det mesta händer samtidigt.
Min Internetuppkoppling har som bekant varit mer än opålitlig på senaste tiden, men som om inte det var nog, så går kabeln mellan modemet och datorn sönder. (Ja, inte själva kabeln men den lilla plastgrunkan man sticker in i datorn).
Hög tid att bli trådlös. Kruxet är bara att jag som inte vet något om routrar (heter det så i pluralis?) kan inte gå ånlajn för att bilda mig. Kan inte heller beställa en på nätet, vilket är en nödvändighet för en husbunden person.
Ifall jag trots dessa förtretligheter skulle komma på tanken att tycka att livet är enkelt, så vill inte mina datorglasögon vara med längre.
Med mina vanliga (för svaga) progressiva sitter jag med huvudet bakåtböjt och lutar mig så mycket bakåt jag bara kan — använder jag mina bra läsglasögon får jag dra datorn intill mig och böja mig fram, så jag ser ut som stode jag vid klagomuren.
Alltså, jag återkommer någon när livet åter ler emot mig.
Nu återstår bara att hoppas att jag kan få till några minuters uppkoppling så att jag hinner lägga ut det här.

I går kom jag inte ut alls, men så nu på morgonen funkar det, så jag håller andan och skriver....... och där försvann den uppkoipplingen.
Tillbaka och hoppas jag hinner den här gången.
Nu hoppas jag att det här löser sig SNART, men om det inte gör det så vet de av er som väntar på adventskalendern varför kalendern uteblir.

5 kommentarer:

  1. Det här med glasögonproblemet kan jag verkligen instämma i. Progressiva fungerar inte alls (det är det enda jag har just nu). Det enklaste just nu är helt enkelt att ta av sej glasögonen - jag får åtminstone inte lika ont i nacken då.

    SvaraRadera
  2. Hoppas innerligen att det ordnar sig snart för din del. Håller tummarna om det nu hjälper!

    Karin

    SvaraRadera
  3. Attans också att du ska ha sånt krångel med den jämrans uppkopplingen.
    Finns det ingen datanörd alls i krokarna som kan hjälpa till?

    Jag håller tummarna jag med.

    SvaraRadera
  4. Jag har tre par glasögon för dagligt bruk. Ett par som jag ser vanligt med och när jag kör bil t.ex., ett par när jag läser och ett par när jag spelar orgel och sitter framför datorn - ungefär samma avstånd. Gå till optikern och ha med dig mått på avståndet till datorn gör h*n ett par som du kan se perfekt med.

    Håller med dig - aldrig känner man sig så handikappad som när datorn lägger av av någon anledning.

    SvaraRadera
  5. Åassar på med ett gemensamt svar medan uppkopplingen funkar.
    Jo tack, det där med glasögon kan vara ett problem för oss som inte klarar sig utan. Det som trasslar till det för mig är att jag har nästan sju mil till optikern. Och det behövs ju två resor för att få ut sina glasögon.

    Som ni vet ser det ut att ordna sig med datorn - men när är en annan femma. För visst är man beroende av den
    Margaretha

    SvaraRadera