lördag 26 december 2009

Min teori håller streck

A namedraft for Liz

När man bäst behöver lite uppmuntran så händer något roligt.
Just som jag funderade på om jag skulle ta' en tupplur eller om jag skulle rycka upp mig och sätta en deg, så ringer telefonen.
"Hej, minns du mig, Liz från Skottland?"
Jag trodde knappast mina öron, jag har fått både snigelpost och e-post i retur när jag skrivit till henne — och nu är det många år se'n vi hade någon kontakt.
Det är inte så länge sedan som jag bloggade om hur jag träffade Liz på Liljevalchs, hur vi tappade bort varandra och se'n helt mirakulöst återfann varandra. Att jag inte fått tag på henne beror på att hon flyttat runt i världen — och att hon inte meddelat mig när hon flyttat berodde på att hon hört att jag var död.

13 kommentarer:

  1. Du får göra som Mark Twain! Sätt in en annons att ryktet om din död är överdrivet!
    Skämt åsido är det ju otäckt med ett sånt rykte. Man undrar hur det uppkommer och hur det sen vidarebefordras. Jag är väldigt glad att du lever och bloggar! Gissar att väninnan också är VÄLDIGT glad!
    Julkram!

    SvaraRadera
  2. God fortsättning!
    Jag har haft svinis och inte varit här på länge. Nu ska jag läsa allt som jag missat.
    Jag hörde också att du var död.

    SvaraRadera
  3. Men herregud, vad är det för ena stollar? Det vet väl varenda människa att så länge bloggen lever så är det lugnt.
    mvh R

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Jag har haft anledning att fnittra åt Mark Twaincitatet flera gånger.
    Många gånger har jag grubblat över sekretessen på sjukhus - hamnar man på sal med tre tanter från hemorten är det inte tal om sekretess! Då händer det att man (nästan) börjat skramla till krans där hemma. Små tanter som nästan trillar ur sängen under ronden för att inte missa ett ord av vad som sägs vid sängen bredvid - små tanter som inte förstår hälften av vad de hör, och som dra'r häpnadsväckande slutsatser!
    Det är alltså ett sätt varpå ett rykte kan uppstå på. Andra gånger är jag inte så säker på vad som hänt, annat än att jag vet att de som inte känner den förmodat avlidne, inte vågar gå till källan för att ta reda på hur det verkligen förhåller sig. Och när ryktet väl fått fäste, så ramlar småorden nog, kanske och tror bort.
    godfortsättningskram!

    Ellen,
    Hoppas du hämtar dig snabbt från flunsan och kan njuta av helgerna!

    Renée,
    Ja, de som vet att jag bloggar - Liz lärde jag känna, och tappade kontakten med, innan jag började med det. Nu har hon adressen hit, men är ingen datorvän så det är tveksamt om hon håller reda på mig på den vägen.

    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Oj, Oj, så det kan gå! Hörde också ryktet och försökte hejda det.
    Otroligt att ni hittade varandra igen, jag läste hela historien och ryser när jag kommer till slutet och allt reder upp sig!
    kram från Mette
    P. S. Snygg vävnota, vad var ordet?

    SvaraRadera
  6. Flette-Mette,
    Vi skrev bestämt samtidigt!
    Jo, ibland är sammanträffandena märkliga.
    Viskleken var ordet!
    kram,
    M

    SvaraRadera
  7. Jag är kanske dum men jag förstår inte... är det en vävnota, inte ett vävt tyg? Och vad är namedraft? Jag är bara hobbyvävare, men blir väldigt nyfiken när jag ser ett så fint 'tyg'.
    Glad att ni hittade varann och att du lever!

    SvaraRadera
  8. Fantastiskt! Det var tydligen meningen att er vänskap skulle fortsätta.
    Sekretessreglerna är obegripliga, ibland ligger känsligt material framme så vem som helst kan se det medan papper utan någon känslig information är omöjliga att ta del av. Go figure, som vi säger åver där!
    love,
    Q

    SvaraRadera
  9. Siv,
    Att vara hobbyvävare är inte så bara! Och att inte ha hört talas om en del saker har inget med dumhet att göra. Det är faktiskt en vävnota, som med datorns hjälp visar hur tyget kommer att se ut. Det stämmer inte alltid, men man kan få ett hum om hur det kan komma att se ut. jag har faktiskt inget svenskt namn på "namedraft", men det är när man utgår från ett ord när man gör vävnotan. Man ger varje bokstav i alfabetet ett nummer - kan göras på oliks sätt -
    A,E,I,M,R,V,Å =1
    B,F,J,N,S,X,Ä =2
    C,G,K,O,T,Y,Ö =3
    D,H,L,P,U,Z, =4
    vill man ha fler skaft får man fördela alfabetet på så många siffror som man vill ha skaft. Se'n är det bara att solva!
    Bastmattan skulle solvas 2123113312 - vilket jag just nu provade, och som inte blir särskilt bra.. Men det är ett bra sätt att komma loss eftersom man ser vad man inte vill göra.
    Vill du veta mer kan du mejla mig, så kan vi prata om det mer i detalj.

    Q,
    Ja, nu ska vi hålla reda på varandra!
    Kommer att tänka på när min kompis journaler skulle faxas från ett sjukhus till ett annat. Senare på da'n ringde en karl från en lastbilscentral och frågade vad de skulle med journalerna till!

    Margaretha

    SvaraRadera
  10. Jamen... Lite obehagligt. Jag undrar hur jag skulle reagera om jag fick höra ett rykte om att en vän var död. Jag tror inte jag skulle låta mig nöjas med ett rykte, utan försöka forska lite närmare i det. Men man vet ju aldrig. Kanske beror det också på vem man får veta det av. Hur trovärdig den personen är.

    Namedraft låter spännande. Säger jag som inte kommit en centimeter till på min ripsväv...

    Och jag gillar historien om journalerna på lastbilscentralen...

    Kram!

    OV: tridsrop. Då är det väl bara att lägga till ett S och leva vidare! :)

    SvaraRadera
  11. Mira,
    Det är så mycket som spelar in - Liz och jag har nästan inga gemensamma bekanta, då är det inte så lätt att höra sig för. Jag har just upptäckt att en bekant inte längre står i telefonkatalogen - förut har både hon och hennes man stått, nu står bara maken. Jag tänkte skicka julkort, men det fick mig att avstå eftersom vi inte heller har gemensamma vänner, och inte har haft kontakt på flera år. Nu kommer jag inte att sprida något rykte om hennes död - har inte heller någon att sprida ett rykte till - men det känns oavslutat på något sätt.

    Pröva namedraft! Det är kul - jag har min egen variant, den ursprungliga är tänkt för daldräll. Man gör alltså en partisolvnota.
    Som med allt annat, kan man komma av sig med vävningen om man inte har vävt på ett tag - dessutom behöver man sammanhängande tid, det räcker inte med en minut här och en annan där. Det går ju tämligen snabbt att väva varprips, fast det är lite träligt med två skyttlar.

    Vi får väl lov att skaffa ett stridsrop - som vi sen kan "namdrafta" - har du någon idé?
    upp till bloggning
    säger
    Margaretha
    som inte ska blogga
    utan fastmer handla mat

    SvaraRadera
  12. Finns det ingen möjlighet att kolla via folkbokföringsregistret?

    Vad gäller väven så kom jag av mig lite eftersom jag inte tycker jag får staden snygg. Stränggarnet är vitt och varpen kulört och jag tycker det blir rätt fult med vita kanter... Vi får se hur jag gör...

    Stridsrop... Ja... Det tål att tänkas på...

    SvaraRadera
  13. Mira,
    Jag har inte tänkt på folkbokföringen - förmodligen därför att jag inte vet hur man går till väga...

    De flesta ripsvävar har ju vita kanter, om man inte skaffar kulört inslag - men oftast brydde man sig nog inte om det. Så har du inte lust att färga eller köpa nytt inslag så får du blunda för kanterna. Eller ta' på dig rosafärgade glasögon.

    Bloggare förenen eder!
    Margaretha
    som inte får något vettigt gjort i dag

    SvaraRadera