Ylletyg, formulär & maträtt

  

”Administrations Ministrarna beskyllas, ej allenast at hafva missbrukat administratorens goda hjertelag, utan ock hans blanquetter, och således honom ovetande, gjordt många olagliga steg.”

Tre olika ting som alla kan (kunde) kallas för blankett.

Förmodligen är min kommun inte ensam om att vara barnsligt förtjust i blanketter.

Blanketter som aldrig leder till något — jag undrar vart de tar vägen.

Det var när jag skulle fylla i en dylik som jag började fundera över varför det heter blankett, slog upp ordet och fick veta att det är skillnad på blanketter och blanketter.

Den första sorten är ett ljust ylletyg (och ja, det är släkt med engelskans blanket).

Nummer 2, är den sorten som jag våndas över just nu — en fylleri övning.

Och så slutligen den blanketten som är en maträtt.

Har jag förstått det rätt så har den fått sitt namn efter den vita sås eller stuvning som är nödvändig för en blankett.

Jag hämtade genast ”Gustafva Björklunds kokbok för husmödrar”, en omfångsrik bok som förutom recept vet att berätta hur man kurerar allt från hufvudvärk och döfhet till bleksot och nariga händer — men dessutom ger goda råd om hur man lagar och rengör olika ting.

Det är inte helt enkelt att navigera i bokens olika avdelningar — i synnerhet som man kastat om siffrorna i registrets sidhänvisningar.

Men till slut hittade jag både 

”Blankett på lamm” och 

”Blankett på kalf”. 

Ingenting jag kommer att prova, men för dem som nyttjar kalv- och lammkött, låter det som en enkel resträtt.

På nätet hittar jag bara en låst artikel hos DN som handlar om maträtten — i övrigt bjuds bara blanketter från Jordbruksverket och jägarförbundet.

Öron, näsa & mun

 

                A Long Read 

                Ketan Shah

He liked the mere act of reading, the magic of turning scratches on a page into words inside his head.” 

― John Green, 

Det finns nog inte något ämne som August Strindberg inte tacklat. 

Hans essä ”Näsvisa frågor” är kanske ett försök att vara uppriktig. De 17 frågorna ingår i ”Kvarstadsresan”.

 ”The Man With the Blue Nose” utspelar sig i trakterna kring Washington Square, och är en oblodig rånhistoria där Harvey J. O’Higgins låter sin deckare Duff se till att historien får ett lyckligt slut.

John Steinbeck hör till de författare som kan berätta otroliga historier, så att man man tror på dem.

Åtminstone medan man läser dem.

”The Ears of Johnny Bear” är en ruskig historia som fick mig att minnas och fundera över liknande, men ”oruskiga” händelser.

Om man lägger örat till jorden

en sommardag

hör man rötterna maka på sej

för att alla ska få plats

med sina förgreningar

i sitt rätta skikt

av markens många rotsystem.

Det prasslar i ens öra.

En daggmask som lägger ner rör?

Det väsnas.

En sork som kör i sin T-bana?

Att människorna vågar

sätta spaden i jorden!

  ur Vanjopp

av Ingrid Sjöstrand

Vårlig selfie

Klimakteriehäxan  undrar hur det är ställt med våra vårkänslor.

Självporträtt,1957

Maj Arnell

1. Det är ett självklart vårtecken 

när hackspetten trummar och kattugglans ”klevittande”

2. Den blomman är vårens mest efterlängtade 

Allt som blommar är välkommet — här där jorden är sur saknar jag blåsippor.

3. Det plagget signalerar vår 

Gummistövlar

4. Den texten om våren är en favorit 

Det finns så många — håller med om att Fröding är en av favoriterna, men bjuder på en av Bo Bergman:

Nu kommer den grymma våren

med sol i tak och vägg.

Mina ögon rinna, och hjärnan

är ett tomt och urblåst ägg.

         

5. Min syn på "obligatorisk" vårstädning

Här finns inget obligatorium, jag röjer motvilligt när det är absolut nödvändigt.

 6. Så låter våren i mina öron.

I dag kluckade och porlade det så ljuvligt från dikena, trots att de till stor del var isbelagda.

Milda makter

 

“I am reading six books at once, the only way of reading; since, as you will agree, one book is only a single unaccompanied note, and to get the full sound, one needs ten others at the same time.” 

                  Virginia Woolf, 

 

Vid det här laget har jag börjat om från början ett antal gånger — M är en perfekt bokstav för memoarer, ofta i kombination med min eller my och minnen. I mitt första utkast fanns bara den sortens tillbakablickande böcker.

Men lämnade snabbt minneslitteraturen för böcker med civilstånd i titeln — men det var lika svårt att begränsa sig där, så jag övergick till alla mord och mysterier som finns i M-litteraturen, vilket är alldeles för många.

Roald Dahl må ha haft sina sidor, och inte varit helt lätt att leva med — men hans boksidor är oöverträffade. 

”Matilda” är en vetgirig flicka, som bildar sig sin egen uppfattning om livet, något som inte alla uppskattar. 

En bok för alla åldrar — perfekt som högläsningsbok.

Visste du att det är Roald Dahl som kommit upp med det användbara ordet scrumdiddlyumptious?

De flesta av er har säkert stött på Ingrid Elam i litterära sammanhang — i den här boken får vi lära känna Martina von Schwerin, mestadels genom brev som Ingrid Elam läst.

Martina som var en beläst kvinna brevväxlade med bland andra Esaias Tegnér och C. G. Brinkman, genom breven får vi ta del av hennes läsvanor, hushållsgöromål och barn.

Till sist gällde bara att bestämma vilken den tredje boken skulle bli — jag lutade åt något med mord eller mysterium. Eftersom det vimlar av den sortens böcker, och jag varken vill, eller kan, läsa ens en bråkdel av dem föll valet på en bok vars författare jag aldrig hört talas om — enbart därför att jag gillade hans praktiska och okonventionella (?) skrivrutin.

Det sägs att när han skrev på två romaner samtidigt, fick de en skrivmaskin var.

Praktiskt och effektivt för en författare som spottade ur sig en oändlig mängd böcker.

”Än så länge har jag inte läst mer än en dryg tredjedel av ”The Mardi Gras Mystery”, och har funnit den roligare än förväntat — med tanke på att Henry Bedford-Jones spottade ur sig gottköpslitteratur på löpande band.