är Vendela. Någon Vendela känner jag inte jag kommer genast att tänka på en litterär Vendla. Ja, vi kanske skulle ta och presentera oss. Kalle Klint heter jag, fast alla kallar mig för Kalle Korint, och det får ni också göra. Gumman min heter Vendla, och vi är hemma i Mistermåla.
Kommer ni ihåg Kalle Korint och hans gumma Vendla? Paret som barnen Larsson träffar under sin seglats, och som vi kan läsa om i Edith Unnerstads "Nu seglar Pip-Larssons".
Naturligtvis blir jag tvungen att plocka fram boken, en bok jag fick av en gammelmoster när jag var elva år. Så tacksam jag är för alla böcker där givaren skrivit på titelbladet— både mina egna och i dem jag ärvt — det är roligt att öppna "Digte af Henrik Ibsen" och se att min morfars mor fick boken på julafton 1879. Det framgår inte av vem hon fick den, men jag kan tänka mig att hon fick den av sin make.
"Uffe reser jorden runt" som kom ut 1932 var Ediths första bok — och med dagens mått mätt, ingen höjdare. I slutet av 40-talet introducerade hon familjen Larsson i sina böcker, hur dagens barn skulle uppfatta de böckerna, vet jag inte, men själv uppskattar jag hennes böcker från den tiden. Somrigare bok än "Nu seglar Pip-Larssons" får man leta efter. Jag kan inget om segling, men nog verkar det som om Edith gjorde det, och var hemma i skärgården. Kanske inte så konstigt med tanke på att hon periodvis bodde på Åland.
Roligt också att man faktiskt kan följa deras resa på en karta — precis som i "Kastrullresan" den första boken om Pip-Larssons.
Ibland så hittar jag saker, på nätet av en slump, som råkar passa in perfekt på något som just då sysselsätter mig. Så kom det sig att den här målningen, som jag aldrig sett tidigare, kom i min väg. Har inte heller sett slika myggnät tidigare. Fast de påminner en gnutta om de vi gjorde i scouterna, att trä över hattarna och som sedan fick falla ned över axlarna.
Kanske en idé att ta efter, det är ju gott om tid att knåpa ihop något liknande innan den ljuva sommaren, med alla mygg, är här.
Sedan jag i september upptäckte att det var roligt att kolla namnsdagar, så har jag fortsatt med det. Känner jag inte någon med dagens namn, så kan jag alltid associera till en författare med detta namn. Det har blivit många roliga minnen och oväntade omläsningar.
I dag är det Hubert — men någon Hubert känner jag inte, ändå börjar jag genast nynna på en sång, som jag inte tänkt på, på åratal. melodin tror jag de flesta av er känner igen ("What you've done to me"), i alla fall de av er som är tillräckligt gamla för att ha varit med på Little Gerhards tid.
Men texten är nog bara bekant för dem som jobbat med barn, och jag ser nu när jag letar på nätet att texten varierar rejält beroende på i vilka sammanhang den sjungs.
Det här är "min" variant av första versen:
Jag är en liten mygga och Hubert heter jag.
Jag bor i en sardinburk, om du vill veta de'.
och har en liten hobby som ingen annan har,
att sticka stronga scouter på kinden rar.
Och så en filmsnutt från 1958, med könsstereotyper som får mig att undra om jag ska skratta eller gråta. Stereotyper som är svåra att tvätta ur.
Det är lättare att säga vad och vem jag inte är. — jag är inte mitt yrke — jag är inte min inkomst — eller eventuell avsaknad därav — jag är inte min ålder — jag är inte min sjukdom Så vem är jag då? — en lagom tjock tant i min bästa år — en slarvig pedant — en konservativ radikal — en vänlig stropp Och vad gör jag då? — läser — väver — lyssnar på musik, företrädesvis klassisk — gärna barockmusik