Figure
John Dawson Watson
1832-1892.
_ _ _ och bredvid honom, på en gammal nött bänk satt småflickorna med sin stickning. De måste sticka tolv varv var. Först när det var gjort fick de leka, hade Mem sagt.
Ur "Mor Afkes tio" av Nienke van Hichtum
.
Undra hur många fyraåringar som stickar sina strumpor i dag. Det var nog mer regel än undantag förr i tiden, att man skulle sy ett visst antal lappar på sitt lapptäcke eller sticka si och så många varv på strumpan innan man fick gå ut och leka. Och i en tid när man fick gå strumplös om man inte stickade dem själv, var det nog klokt att lära sig konsten tidigt.
Jag började fundera på hur gammal jag var när jag lärde mig att sticka, och kom fram till att jag nog var fem eller möjligen sex år. Men några raggsockor blev det inte förrän i skolslöjden — i femte klass tror jag. I början var det raka stycken i rätstickning — jag minns så väl den eftermiddagen mor hade lovat att visa mig hur man la' upp. Just när vi satt oss ned så ringde telefonen — ett av dessa långa samtal som vi lärarbarn tidigt fick vänja oss vid — en förälder som behövde stöd och uppmuntran.
Efter en stund insåg jag att jag fick ta' saken i egna händer, jag hade nyss lärt mig att göra en rännsnara och tänkte att om jag gjorde flera stycken bredvid varandra på garnet så borde det fungera som uppläggning.
Kruxet är att få öglorna nära varandra!
