lördag 22 januari 2022

Lördag med Gutenberg

 “Oh for a booke and a shadie nooke,

Eyther in doore or out;

With the grene leaves whispering overhead

Or the streete cryes all about.

Where I maie read all at my ease,

Both of the newe and old;

For a jollie goode booke whereon to looke,

Is better to me than golde.”

Old English Song

 Woman Reading (Madame Rysselberghe), 1899

Theodore Van Rysselberghe 


Teet är (för länge sedan) urdrucket och radion avslagen ( vem är inte avslagen), så nu tänker jag bara ägna mig åt Johannes. Men jag har redan insett att dagens skörd är så stor att många av böckerna direkt hamnar på att-läsa-listan. Vid det här laget en rätt ohanterlig lista, så jag grunnar på om jag ska ta efter de litterära bjässarna, och inrätta en ”kortlista”.


Om reklam vet jag inte mycket — oftast bläddrar jag snabbt förbi den — men visst finns det gånger som reklam kan få mig att stanna upp. Som i dag när Johannes bjuder på ”The Story of the House, Being Some Suggestions in Brickwork from the Catalogue of O. W. Ketchum”, med illustrationer av arkitekten Henry Loomis Curtis.



“The crowded line of masons with trowels in their right hands, rapidly laying the long side-wall

The flexible, rise and fall of backs, the continual click of the trowels striking the bricks,

The bricks, one after another, each laid so workmanlike in its place, and set with a knock of the trowel handle”

              “Song of the Broad Axe”

                     Walt Whitman.



Vacker reklam finns det nog gott om, men att en firma tar till poesi, förutom läckra teckningar, för att få sälja sitt tegel, till presumtiva husbyggare, det har jag aldrig stött på tidigare.



I would have, then, our ordinary dwelling-houses built to last and built to be lovely; as rich and full of pleasantness as may be within and without: ✠✠✠✠ with such differences as might suit and express each man’s character and occupation, and partly his history.

“Seven Lamps of Architecture”

               Ruskin



“How beautiful is this house! The atmosphere

Breathes rest and comfort and the many chambers

Seem full of welcomes.”

“The Masque of Pandora”

Longfellow



“To thy cool shadows, and to thee,

When thou to birds dost shelter give,

Thou music dost from them receive;

If travellers beneath thee stay

Till storms have worn themselves away,

That time in praising thee they spend,

And thy protecting power commend.”

Lady Winchilsea



“Houses are built to live in, not to look on, therefore, let use be preferred before uniformity, except where both may be had.” “Essays—of Building” Bacon




tisdag 18 januari 2022

Mamma, pappa, barn

 är veckans tisdagstema på Ugglans lista.


“We don't need to have at a particular stage in our lives. And our lives change. We have other favorites that give us what we most need at that particular time. But we never lose the old favorites. They're always with us. We just sort of accumulate them.” 

    Lloyd Alexander


   

Girl Reading, 1882

Charles Yardley Turner 1850–1918 


Och tro mig, det är precis lika svårt som vanligt, att välja bara tre böcker — och jag är rädd för att jag tänker tänja lite på begreppen, för att få med favoriter.


En av favoriterna är Chestertons ”Father Brown”.



 The Innocence of Father Brown” av G. K. Chesterton.

Och låt mig säga på en gång att jag talar om böckerna. Böcker och film är två helt olika uttrycksmedel, min privata uppfattning är att det är synnerligen fantasilöst att göra film av ett bokoriginal. Vill man göra en film, så hitta för 17 på något nytt!

Har du ännu inte läst någon av de 48 novellerna om Father Brown, så varför inte börja nu‽

”The Innocence of Father Brown” inleds med ”The Blue Cross”, den första av novellerna om den knubbiga intellektuella katolska prästen, som löser mordgåtor genom att tänka sig in i mördarens sätt att tänka och agera.

Gillar du vad du läser, så tycker jag att du ska läsa någon av Chestertons andra noveller, till exempel ”The Man Who Was Thursday, A Nightmare”. eller ”The Man Who Knew Too Much”. Att 


Den som ännu inte läst något av G. K. Chesterton, har något att se fram emot.

Gilbert hade många strängar på sin lyra, först tänkte han ägna sig åt konst och gick på Slate School of Art och läste litteraturhistoria på universitetet, men avlade inga examina. Istället började han arbeta som journalist och konst- och litteraturkritiker. Och i den litterära sfären blev han kvar i resten av sitt liv. Han skrev omkring 80 romaner, 200 noveller, bortåt 4000 essäer och ett antal skådespel och dikter.

Han skev flera biografier, bland annat om vännerna Bernhard Shaw och Hilaire Belloc samt Charles Dickens, Robert Browning och R. L. Stevenson. Mest känd är han kanske för sina böcker om Fader Brown, den katolske prästen som löser kriminalfall på löpande band. Han skrev även andra deckarnoveller, noveller där Basil Grant och Mr. Pond löser olika slags problem.

Du kan hitta flera av hans böcker hos Gutenberg, en del som talböcker.


Wives and Daughters, An Every-Day Story

 Elizabeth Cleghorn Gaskell

 

Såvitt jag vet kallade Elizabeth sig varken för feminist eller suffragist, men det framgår av hennes böcker att hon stod på kvinnans sida — och framför allt på de fattigas sida. Efter en skyddad uppväxt, i en medelklassfamilj på landsbygden, blev det en chock för henne, när hon som ung och nygift flyttade till Manchester, att se hur grymt livet kunde vara för dem som befann sig på samhällets botten. 

Många av personerna i hennes böcker är baserade på personer som hon mött i sitt sociala arbete. I boken "Ruth" går hon till angrepp på samhällets syn på fallna kvinnor, och hävdade det oäkta barnets rättigheter. Boken blev inte väl mottagen, hon angreps hårt för sina synpunkter, vilket fick henne att tappa självförtoendet och gå in i en depression. 

I övrigt var hon en uppskattad författare, med en stor produktion. Trots detta glömdes hon snabbt bort efter sin död, och blev mest omtalade i nedgörande ordalag, tills hon togs till nåder igen på 1950-talet, då man återupptäckte hennes kvaliteter och insåg vilka utomordentliga skildringar hon gav av sin tids sociala liv. Den enda av hennes böcker som aldrig glömdes helt var "Cranford", vilken till stora delar var baserad på hennes egen uppväxt. (En bok som jag skrivit om tidigar .



Och så ännu en stor favorit.

Daddy-Long-Legs” av Jean Webster, med hennes egna illustrationer — en begåvad och socialt engagerad författare som dog, alltför tidigt, i barnsängsfeber. Detta mer än 50 år efter det att Ignaz Semmelweis teorier blivit accepterade.


Jeans böcker är lätt underhållning, men har rätt ofta en allvarlig underton när hon talar om kvinnors situation, barnhem och vård för mentalt sjuka människor.



Flera av Jeans böcker finns översatta till svenska, ”Pappa Långben” finns i minst två olika översättningar. Jag föredra’r Helge Åkerhielms trogna översättning.



söndag 16 januari 2022

Amandas kransar, som Lilla Ellen fick hjelpa henne att baka.

Om Lilla Ellen handlar det i dag. Hon var dotter till Augusta, hon som skrev in sina recept i en skrivbok.  En skrivbok som Ellen fortsatte att skriva in sina recept i — och som Ellens son Axel ritade gubbar i.



Den här bilden på Ellen är tagen då hon vakar vid sin mammas dödsbädd, veckan innan hon ska fylla 13 år.

I dag skulle hon ha fyllt 169 år, men inte ens i vår långlivade släkt har någon blivit så gammal, så jag nöjer mig med att lägga ut ett recept på kransar, som jag vet att hon hjälpte till med att baka. I alla fall säger receptet så:


Amandas kransar, som Lilla Ellen fick hjelpa henne att baka.


1/2 quarter grädde (söt)

3 hela ägg

12 lod socker

1 thesked hjorthornssalt


detta röres med mjöl till en stadig deg.

Nu har man tillreds 12 lod urvattnat smör, hvilket med kafle inarbetas i degen på bordet och rullas sedan ut till små kransar eller kringlor hvilka öfversmörjad med ägghvita och droppas i sammanblandat kanel och socker, som man har på en flat tallrik.


Amanda var, om jag förstått saken rätt, husets faktotum, som var mycket förtjust i lilla Ellen.


1 quart  0,33 liter 

1 lod  13,2 gram

lördag 15 januari 2022

Lördag med Gutenberg

 

Är just på väg att gå förbi ”The Blue Book Magazine”, med dess fula omslag, när jag ser att det under ”The Hunter's Lodge Case” står Agatha Christie. Det måste undersökas — titeln är okänd för mig, och titelvinjetten sällsport ful, men vem kan motstå en okänd christienovell



The famous “little gray cells” of the great detective Poirot function admirably in solving what at first seems a particularly puzzling murder mystery.



Tom Potts was fooling with a gun
(Such follies should not be),
When—bang! the pesky thing went off
Most unexpectedly!


Ja, det är ett riktigt hål, rakt igenom hela boken!


Okänd är nog det minst användbara ordet när det kommer till nästa bok ”The Hole Book”, av Peter Newell. En bok jag, precis som min mamma, uppskattade långt innan jag kunde läsa.

Peter Newell både skrev och illustrerade böcker, ”The Hole Book” var en av tre böcker, där vi kan se resultatet av en händelse. ”The Slant Book” har jag skrivit om tidigare, och ”The Rocket Book”, finns även den hos Gutenberg.



Matilde Serao känner jag inte alls till — trots att hon nominerades till Nobelpriset i litteratur, fyra gånger. Nu har hennes första roman ”Fantasy”, från 1883, hittat till Gutenberg. En bok som jag är nyfiken på.




Gutenbergs blandning av högt och lågt tilltalar mig, där finns bekanta som Hemingway och Longfellow, men också anonyma skrifter som ”Society for Superseding the Necessity of Climbing Boys, by Encouraging a New Method of Sweeping Chimneys, Twenty-First Report, May 1, 1837 Här blir vi påminda om hur man utnyttjade småpojkar för att kunna sota trånga skorstenar — kommer att tänka på Lisa Tetzners ”Sotarpojken”. Boken kom ut 1941, men utspelar sig från 1838 och framåt.





Dairy Disagreeables Busy the Bacteriologists”, är en annan av alla dessa  upplysande skrifter, riktade till speciella yrkesgrupper, i det här fallet kan jag tänka mig att det är till mejerister, för det handlar uteslutande om smaken på ostar.




Jag kommer förmodligen inte att läsa ”The Almost Perfect Murder. A Case Book of Madame Storey (Madame Storey #7)”, av Hulbert Footner, men jag fascineras av författarens liv och det faktum att han skrev en populär deckarserie med en kvinnlig deckare, Madame Storey, som tydligen inte liknar någon annan detektiv.

 



Dagens sista fynd är skrivet av en kvinna med oräkneliga pseudonymer: ”The Letter of Instructions”, av Lily Adams Beck, varken bok eller författare, vet jag något om.ää



torsdag 13 januari 2022

Grattis Lilla!


Självporträtt
1889-1896
13 januari 1848-28 februari 1933

En intressant konstnär — finns mycket, både av och om henne, på nätet.


A Stream Beneath Poplars   90-00


Haystacks, Giverny  1896


The Trio (Alice, Edith, and Margaret Perry) -98-00


A Cup of Tea  ca. 1900



En barque sur l'Epte à Giverny 1900


 The White Bed Jacket 1905


Portrait of William Dean Howells  1912


A Snowy Monday  1926


The Cellist


Reading


Child in a Garden, Giverny (Lilla Cabot Grew) – (Lilla Cabot Perry)


Young Bicyclist - Lilla Cabot Perry |

tisdag 11 januari 2022

Överst i min läshög/på min läslista

Nytt år och ny lista med temata för alla som vill ge tisdagstips. Hos ”Ugglan & boken” hittar du listan, och där kan du också läsa vad andra bloggare har att rekommendera.


"Naturally you're out of  

BOOK SPACE.   


Everyone is always out of  

BOOK SPACE.  


If you're not out of 

BOOK SPACE,  


You're probably not worth knowing."  

Roger Martin


           Elegant Women in a Library 

              Edouard Gelhay


Jag har så många bokhögen — och läslistor — att jag har betydligt fler än tre böcker överst. 




Överst i första högen ligger ”Astrid Sampe, Förnyare av svensk industritextil”, 2019, av Anne-Marie Ericsson, den har jag läst i, av och till — men eftersom det är en intressant bok, så vill jag gärna avsluta den.




I nästa hög finns biografin om Alfhild Agrell, en bok jag har haft i flera år — ett bokmärke mitt i andra kapitlet visar att det var så långt jag kom då när boken var ny, och mitt liv blev så händelserikt, att det inte rymde någon läsning.

Jag har läst flera av Alfhilds böcker (många finns hos Litteraturbanken) tyckt om en del, men inte alla. Men de har intresserat mig tillräckligt mycket för att jag vill veta mer om författaren.

”Alfhild Agrell, rebell, humorist, berättare”, 1914, av Ingeborg Nordin Hennel.


Så till den tredje boken — vid det här laget har jag bestämt mig för en bok, bara för att strax komma på en annan, och ännu en annan, och… jag vet inte hur många gånger. Kanske får jag skriva ett inlägg om alla bortvalda böcker.

Men nu är det tisdag morgon, och jag måste bestämma mig — och valet faller på Country Neighbors”, 1910, av Alice Brown.




Några av hennes böcker har jag läst tidigare, att de gett mersmak beror delvis på att de utspelar sig i New England (där jag trivs), men allra mest på Alice förmåga att med få ord teckna en persons karaktär.

Hennes böcker är inget för den som vill ha rafflande handling och spänning — men för den som tycker om att läsa om det dagliga livet, för drygt hundra år sedan finns här mycket att hämta.


Nu återstår bara att se om blogger låter mig publicera det här — om jag kommer att kunna besvara kommentarer, och om jag tillåts att kommentera på andra bloggar. Livet är spännande!

lördag 8 januari 2022

Lördag med Gutenberg

 

How will our grandnephew live in 2012" of the chocolate company Lombart

”A. D. 10,000. An old man, more than six hundred years of age, was walking with a boy through a great museum. The people who were moving around them had beautiful forms, and faces which were indescribably refined and spiritual.

“Father,” said the boy, “you promised to tell me to-day about the Dark Ages. I like to hear how men lived and thought long ago.

”It is no easy task to make you understand the past,” was the reply. “It is hard to realize that man could have been so ignorant as he was eight thousand years ago, but come with me; I will show you something.”

He led the boy to a cabinet containing a few time-worn books bound in solid gold.

“You have never seen a book,” he said, taking out a large volume and carefully placing it on a silk cushion on a table. “There are only a few in the leading museums of the world. Time was when there were as many books on earth as inhabitants.”


Trots att Gutenberg hade en hel del intressant i dag, så kom jag aldrig förbi ”In the Year Ten Thousand”, av Will N. Harben. En bok som skrevs 1892, och som beskriver en framtid där vi läsande varelser på 2000-talet betraktas som barbarer.

Jag har ju skrivit om några av alla dessa utopiska böcker tidigare — men den här boken har jag missat, vilket inte är svårt eftersom det förefaller att, ända sedan Platons dagar ha varit ett populärt ämne.


“I cannot understand,” said the boy with a look of perplexity on his intellectual face. “I cannot see what people could have wanted with them; they are not attractive; they seem to be useless.”

The old man smiled. “When I was your age, the subject was too deep for me; but as I grew older and made a close study of the history of the past, the use of books.

The old man put his delicate fingers on the page. “A line of these words may have conveyed a valuable thought to a reader long ago,” he said, reflectively. “In fact, this book purports to be a history of the world up to the year 2000. Here are some pictures,” he continued, turning the worn leaves carefully. “This is George Washington; this a pope of a church called the Roman Catholic; this is a man named Gladstone, who was a great political leader in England. 

fredag 7 januari 2022

Från Tegnér till Alströmer

 


(Gammel-)faster Ingeborgs födelsedagsalbum får ligga framme — det är alldeles för sönderläst för att kunna stå i en bokhylla — det har det goda med sig att jag ser det ofta, och kan kika på dagens datum när jag går förbi. Så får jag mig en vers till livs också — inte alltid i min smak, men alltid lika intressant.

Som dagens dikt av Esaias Tegnér, från 1848:


Jag älskar prosan, lifvets verklighet,

Urformationen utaf tingens väsen,

Och ofta lägger jag med flit i dikten

En bit granitberg för att hålla samman

Den lösa grund, som rimmen spela på.

Ty prosa är likväl förstånd och klarhet,

Som ordna allt och sammanhålla verlden,

Den yttre som den inre, i sin ban.

Hon sväfvar ej i luften, utan står 

Med senfull fot på säker jord och blickar,

Väl utan längtan, men ej utan hopp,

Med jerngrå ögon till sin himmel opp.

      Esaias Tegnér 

 

Men det som jag tyckte var mest spännande i dag var högersidans anteckning, att Malla Kafvle hade födelsedag i dag. Jag har ingen aning om vem hon var — faster hade en stor bekantskapskrets. Malla var 40 år äldre än faster, kanske var det en väninna till fasters mamma Ellen.




Jag läser att Kafle var en adlig, numera utdöd, ätt — och Malla var den sista av ätten. Det känns en aning vemodigt, varför  kan jag inte göra klart för mig.



Jag ser också att det även var Jonas Alströmers födelsedag — fast han var född redan 1685. För mig är han bara killen som tog med sig potatis hem till Sverige, men jag läser att han gjorde så mycket mer — han kallas också för de svenska slöjdernas fader. En intressant person!

Det finns mycket att läsa om honom på nätet — gör det!


https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Jonas_Alströmer

måndag 3 januari 2022

Tränera

 vid Lac Leman. 


Att drömma i löfsaln, som rankan bekransar 

     Med skuggande fransar, 

Och se på ett vatten med färg af smaragd, 

Där Alpen sig speglar och solstrålen dansar, 

Det är under dagen min endaste bragd. 

   från Carl Snoilskys dikt ”vid Lac Leman”


Dolce Far Niente*, 1872 

William Quiller Orchardson


Är det något jag är bra på, så är det att tränera!

Fast inte förrän i dag, när tränera är dagens ord, visste jag att denna min väl utvecklade förmåga att procrastinera, heter så.


Varför inte läsa något lättläst och nöjsam, där du sitter i lövsalen, eller vid brasan — till exempel ”Diary of a Provincial Lady”, av E. M. Delafield.


*Italienska för ”det ljuvliga i att göra ingenting”.



<><><><>

fredag 31 december 2021

Bubbert

Alla vet vi väl vad bäva betyder — jag har nog aldrig tänkt närmare på den exakta betydelsen, bara tänkt på det som en känsla, vilket är den ena betydelsen: fruktan, ängslan.

Att det kan vara något mer fysiskt påtagligt borde jag ju ha vetat, eftersom jag ju vet vad en jordbävning är.

”En brokig sprätt med en bäfvande fjäderbuska spatserar förbi.” kunde man läsa i ”Stockholms Posten”, 1779, och det var en användbar synonym till darra — man var bäf-hänt, och rösten kunde bäfva. 

SAOB har mycket att säga om detta intressanta ord.

Men varför i all världen, undrar nog vän av ordning, varför slå upp ordet bäfva.

Jo, därför att jag tittade på gamla recept — en av mina anmödrar, Augusta (1824-1866) skrev ned recept i en skrivbok, på utsidan står att läsa ”Rosor plockade kring köksspisen”.


Augusta 

I den boken finns bland mycket annat recept på ”Bubbert”, om SAOB inte har så värst mycket mer att säga, än att det är en efterrätt och ordet är besläktat med bäva. Då förstår man ju omedelbart vilken konsistens rätten har.


Augusta var noga med källangivelser, det här var inte hennes eget recept, med hennes prydliga piktur står:  från ”Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber”, och där hittar jag både de recept som Augusta skrivit av, och andra bubbertrecept.


Hwit Bubbert i Stop

Et halft stop söt miölk och 8 ägge-hwitor wispas rätt wäl med såcker, hwilket slås uti et tennstop, som sättes uti en kokande watten-gryta, och när miölken är wäl stannad, tages stopet utur grytan; sedan det är kallt, lägges det med en sked uti et fat, och ätes med söt grädda, som är såcker uti.


Tror jag hoppar över bubberten och ägnar mig åt den här sortens efterrätt.


A good book as a dessert. 

Paul Fischer



torsdag 30 december 2021

Selmas ”Julgästen”

 

The Flute Player, 1909

Campbell Lindsay Smith  

är väl passande läsning nu i mellandagarna, innan julen slinker ut för att ge plats åt det nya året.

Det är en novell som ingår i novellsamlingen ”Osynliga länkar”. En bok som kom ut 1894, då den enda bok hon ditintills gett ut var ”Gösta Berlings saga”.

Den finns att läsa både med ögonen och öronen.