tisdag 12 mars 2019

Pingstbrud — novellutmaningen -19

6. Läs en novell vars titel börjar på P — Pingstbrud av Tage Aurell ur "Berättelser, en samlingsvolym".

Av en ren slump har jag tidigare på dagen plockat fram "Svensk litteraturtidskrift" från 1947, där jag fastnade i en artikel av John Karlzén, "Hos Tage Aurell". Han berättar hur de sitter hemma hos Aurells i Mangskog där de tycks diskutera det mesta i livet:
Vi kommer in på "konsten att börja stycken". Han säger:
Det är svårt. Man ska ju veta precis vad figurerna har gjort, vad de tänker göra, hur de ser ut, hur de talar, och mycket annat, innan man sätter i gång. Då först kan man få bort onödigt prat och dödkött. Apropå. Vi svenskar har fått poängen på hjärnan. Vad ska man med poänger! Det räcker så innerligt väl om det man har att säga innehåller verkligt liv.

En utmärkt beskrivning av Tage Aurells berättelser — de antyder mer än vad de berättar, och lämnar mycket åt läsaren. Utan att skriva på dialekt, så anar man värmländskan i hans skenbart enkla språk. 

Lästa noveller:
 29. Läs en novell där någon dör/har dött — How He Left the Hotel, ur "Collected Stories" av Louisa Baldwin.
35. Läs en novell vars titel är en allitteration — Possessing Prudence av Amy Wentworth Stone, ur Atlantic Narratives (1918)
34. Läs en novell där ett brev spelar en viktig roll  —  The Case of the Registered Letter av Auguste Groner
12. Läs en novell med ett efternamn i titeln — Dr. Wygram's Son av G. M. McCrie 
31. Läs en novell där det sker något övernaturligt — The Last Séance" av Agatha Christie
18. Läs en novell där det finns en cykel — "The Stout Miss Hopkin's Bicycle", (1911), av Octave Thanet ur novellsamlingen "Stories That End Well"
10. Läs en novell där någon reser med tåg — "A Broken Journey" av Logan Pearsall Smith ur novellsamlingen  The Youth of Parnassus and Other Stories.   
25. Läs en novell som utspelar sig i New York — "Zone of Quiet" ur novellsamlingen Round Up: The Stories av Ring Lardner, 1929
17. Läs en novell där någon är rädd — The Shadowy Third ur novellsamlingen med samma namn av Ellen Glasgow

680

dagar kvar 
i

Ge mig en katt om dagen

Sleeping Cat  
William Menzies Coldstream (1908–1987)


Holding this soft, small living creature in my lap this way, though, and seeing how it slept with complete trust in me, I felt a warm rush in my chest. I put my hand on the cat's chest and felt his heart beating. The pulse was faint and fast, but his heart, like mine, was ticking off the time allotted to his small body with all the restless earnestness of my own.
                                                                                          Haruki Murakami

måndag 11 mars 2019

Ge mig en katt om dagen

“As my cat would say, all hours are good for sleeping.” 
                                                            José Saramago 


Lady with Cat
John Arthur Malcolm Aldridge

681

dagar kvar 
i
Overview of the White House in 1919

söndag 10 mars 2019

The Shadowy Third — novellutmaningen -19

17. Läs en novell där någon är rädd — The Shadowy Third ur novellsamlingen med samma namn av Ellen Glasgow

“I saw her lift her little arms, and I saw the 
mother stoop and gather her to her bosom”
illustration av Elenore Plaisted Abbott

Wikipedia påstår att den här novellsamlingen kom ut 1923, men på titelbladet i boken framgår att den kom ut 1899 första gången och sedan i ytterligare fem upplagor, den sista 1923. Kanske misstolkar jag något.

Margaret Randolph är privat nattsköterska åt en läkarhustru, och redan från berättelsens början undrar jag över vad som är sant — vem som har rätt, och vad som möjligtvis är förtal. En atmosfär som bäddar för rädsla.
Även om upplösningen inte är oväntad, så ger den inte svar på en del av frågorna.

  Ellen Glasgow kom med åren att engagera sig i suffragettrörelsen vilket inte framgår i den här novellen, som inte berör kvinnors ställning i någon större utsträckning.

Lästa noveller:
 29. Läs en novell där någon dör/har dött — How He Left the Hotel, ur "Collected Stories" av Louisa Baldwin.

35. Läs en novell vars titel är en allitteration — Possessing Prudence av Amy Wentworth Stone, ur Atlantic Narratives (1918)
34. Läs en novell där ett brev spelar en viktig roll  —  The Case of the Registered Letter av Auguste Groner
12. Läs en novell med ett efternamn i titeln — Dr. Wygram's Son av G. M. McCrie 
31. Läs en novell där det sker något övernaturligt — The Last Séance" av Agatha Christie
18. Läs en novell där det finns en cykel — "The Stout Miss Hopkin's Bicycle", (1911), av Octave Thanet ur novellsamlingen "Stories That End Well"
10. Läs en novell där någon reser med tåg — "A Broken Journey" av Logan Pearsall Smith ur novellsamlingen  The Youth of Parnassus and Other Stories.   
25. Läs en novell som utspelar sig i New York — "Zone of Quiet" ur novellsamlingen Round Up: The Stories av Ring Lardner, 1929

682

dagar kvar 
i

lördag 9 mars 2019

Det snögar

Välan, så sänk dig ned till oss ibland, 
När aftonstjeman ler vid himlens rand, 
När vinternatten tyst och ödslig snögar 
Sin hvita svepning på de gamla högar!– 

Hela dikten av Bernhard Elis Malmström hittar du hos Runeberg.


Det lutar åt att jag får plocka fram sportkostymen och skidorna igen.

SNÖA snøa, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SNÖGA snøga, förr äv. SNJÖA l. SNJÖGA l. SNEGA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING 
[fsv. snioa, snö(g)a, sv. dial. snjoga, snjö(g)a, snö(g)a, snåia m. m.; jfr fvn. snjófa (nor. dial. snjo(v)a, snjoga, snjö(v)a m. fl.), fd. sniø (d. sne), nl. sneeuwen (jfr äv. litt. snaĩgo, småsnöa); avledn. av SNÖ, sbst.; med avs. på formerna med -g- jfr ROA, v., o. BOGEN, p. adj.]




683

dagar kvar 
i

fredag 8 mars 2019

Än är målet inte nått,

An absolutely to-die-for evening dress  
from Les Modes, September 1906


men när jag läser den här beskrivningen av hur det var, för en kvinna, att klä sig i aftondräkt, känns det som vi kommit en bit på väg:
“If you care anything for me, Tony, stop everything and hook me up. I’m all mixed up, and I can’t reach, and I’m sure I’ve torn that little lace frill at the back.”
“All right. Where do I begin?”
“Under my left arm, I think—I can’t possibly see.”
“Neither can I.” He was poking about under the lifted arm, among folds of filmy stuff. “Here we are—no, we aren’t. Does this top hook go in this little pocket on the other side?”
“I suppose so—can’t you tell whether it does by the look?”
“It seems a bit blind to me,” murmured Anthony, struggling.
“It’s meant to be blind—it mustn’t show when it’s fastened.”
“It certainly doesn’t now. Hold on—don’t wriggle. I’ve got it now. I’ve found the combination. Three turns to the right, five to the left, clear around once, then—Hullo! I’ve come out wrong. The thing doesn’t track at the bottom.”
“You’ve missed a hook.”
“Oh, no. I hung onto ’em all the way down.”
“Then you missed an eye. You’ll have to unhook it all and begin again.”
Anthony obeyed. “I’m glad I don’t have to get into my clothes around the corner this way,” he commented. “Here you are. We stuck to the schedule this time.”
“Wait, dear. You haven’t fastened the shoulder. There are ever so many little hooks along there and around the arm hole.”
“I should say there were. What’s the good of so many?—Where do they begin? Look out—wait a minute—Juliet, if you don’t stop twisting around so I never can do it. I can do great, heroic acts, it’s the little trials that floor me—There—no!—that doesn’t look right.”
Juliet ran to the mirror. “It isn’t right,” she cried. “Look—that corner shouldn’t lap over like that. Oh, if I could only reach myself!”
“You can‘t—I’ve often tried it. The human anatomy—Stand still, Julie—you’re getting nervous.”
“If there’s one thing that’s trying——” murmured Juliet.
“Why do you let your dressmakers build your frocks this way? Why not get into ’em all in front, where you can see what you’re doing?—Now I’ve got it. Isn’t that right?”
“Yes. Wait, Tony—here’s the girdle. It fastens behind.”
Anthony surveyed the incomprehensible affair of silk and velvet ribbon she put into his hands. “Looks like a head-stall to 140me,” he said. Juliet laughed and fitted it about her own waist. Anthony attempted to make it join at the back of the points she held out to him.
“It won’t come together,” he said.
“Oh, yes, it will. Draw it tight.”
“I am drawing it tight. It’s smaller than you are. You can’t wear it.”
Juliet laughed again. Anthony tugged.
“Wait till I hold my breath,” she said.
“Great guns!” he ejaculated, and by the exertion of much force fastened the girdle. Then he stood off a step or two and looked at his wife curiously. Flushed and laughing she returned his gaze.
“Can you breathe?” he asked solicitously.
“Of course I can.”
“What with?”
“It is a little tight, of course,” she admitted. “This is one of my trousseau dresses. I’ve grown a little stouter, I suppose. Never mind, I can stand it for to-night. Thank you very much. You must hurry now, Tony.”
                              ur The Indifference of Juliet, av Grace S. Richmond    
Nu var nog inte Grace Richmond någon kvinnosakskvinna, hennes böcker räknas till de romantiska, men jämfört med andra böcker från 1900-talets början var hennes kvinnor förvånansvärt självständiga — och alla hade de universitetsutbildning, eller avsåg att skaffa en sådan.
Och när bokens Juliet och Anthony ska gifta sig är det inte fadern som lämnar över sin ägodel dottern, till nästa ägare, vilket är ovanligt till och med i dag:
Anthony, making his way among his guests, came with a quiet face up to Juliet and, bending, said softly, “Now, dear?” A hush followed instantly, and the guests fell back to places at the sides of the room. Anthony’s best man was at his elbow, and the two went over to the Bishop, to stand by his side. Mr. Marcy moved quietly into his place. Juliet, with Judith, who had kept beside her, walked across the floor, and Anthony, meeting her, led her a step farther to face the Bishop. It was but a suggestion of the usual convention, and Anthony, in his white clothes, surrounded as he was by men in frock-coats, was assuredly the most unconventional bridegroom that had ever been seen. Juliet, too, wore the simplest of white gowns, with no other adornment than that of her own beauty.

684

dagar kvar 
i
The north face, circa 1860, with Jefferson statue 

torsdag 7 mars 2019

Mer snö

Sparrows and Camellias in the Snow
(Ando) Utagawa Hiroshige


Snow is what it does.
It falls and it stays and it goes.
It melts and it is here somewhere.
We all will get there.   
                Frederick Seidel

685

dagar kvar 
i

onsdag 6 mars 2019

Zone of Quiet — novellutmaningen

25. Läs en novell som utspelar sig i New York — "Zone of Quiet" ur novellsamlingen Round Up: The Stories av Ring Lardner, 1929

Nurse I (Katja Lahtinen), 1943
 Helene Schjerfbeck 

Denne kunnige journalist var med sin satiriska humor fenomenal på att återge hur människorna som befolkade hans böcker, talade. Just den här novellen är ett utmärkt exempel på det, och jag småler igenkännande åt nurse Lyons svada. 
När jag ska plocka fram en målning av en sjuksköterska slår det mig att bland konstnärer tycks sjuksköterskor ha samma status som mödrar — och hamnar nära nog i gruppen madonnor.

Grattis Ring!
det är din födelsedag i dag

Ringgold Wilmer "Ring" Lardner
5 mara 1885 –  25 september 1933

Lästa noveller:
 29. Läs en novell där någon dör/har dött — How He Left the Hotel, ur "Collected Stories" av Louisa Baldwin.
35. Läs en novell vars titel är en allitteration — Possessing Prudence av Amy Wentworth Stone, ur Atlantic Narratives (1918)
34. Läs en novell där ett brev spelar en viktig roll  —  The Case of the Registered Letter av Auguste Groner
12. Läs en novell med ett efternamn i titeln — Dr. Wygram's Son av G. M. McCrie 
31. Läs en novell där det sker något övernaturligt — The Last Séance" av Agatha Christie
18. Läs en novell där det finns en cykel — "The Stout Miss Hopkin's Bicycle", (1911), av Octave Thanet ur novellsamlingen "Stories That End Well"
10. Läs en novell där någon reser med tåg — "A Broken Journey" av Logan Pearsall Smith ur novellsamlingen  The Youth of Parnassus and Other Stories.   

686

dagar kvar 
i

tisdag 5 mars 2019

687

dagar kvar 
i
Illustration of the White House around 1824, 
just before the portico was added;  
the reddish exterior is apparently fanciful

måndag 4 mars 2019

Vad kan man mer begära

 än böcker, blommor, brasa, broderi och så en katt‽

Elizabeth (Betty) Smiley (1907–2006), 
Mrs Christopher Hussey, in Old Age, in the Library at Scotney  
William B. Henderson


A library is a hospital for the mind.
                                                        Alvin Toffler
         

688

dagar kvar 
i

söndag 3 mars 2019

Ett söndagsfynd

Fördelen med glasögon när det snöar är att man kan gråta utan att det märks. När jag gråter kommer det bara lite gråt, underfransarna blir fuktiga men det rinner inte över. Näsan rinner däremot  men det gör ingenting för när det snöar rinner nästan alla näsor jag känner.
                                          ur Emma Gloria och de Levande Varslarna 

Snow In The Countryside

Vad passar bättre en snöig dag som denna, än att leta upp passande snöläsning. Hos litteraturbanken hittar jag den perfekta boken, som får mig att glömma blötsnön och den totala avsaknaden av vår. "Emma Gloria och de Levande Varslarna" från 2006, av Henrika Andersson börjar en kall snöig söndag i mars.

 En bok som riktar sig till unga läsare — slukaråldern skulle jag säga men jag kan tänka mig att det är fler vuxna än jag, som skulle uppskatta boken. 
Emma Glorias bästa vän Cecilia är osynlig, och hemma i vardagsrummet finns de skrämmande Levande Varslarna — fantasy är kanske ordet som bäst beskriver boken.
Vem är då denna Henrika Andersson, som jag aldrig tidigare hört talas om? En tur på nätet säger mig att hon är en finlandsvensk författare och skådespelare — hos litteraturbanken finns tre av hennes böcker om Emma Gloria, men det är allt, nu skulle jag vilja få tag på någon av hennes noveller.
Hon är dotter till författaren, jazzpianisten, tillika läkaren Claes Andersson, vars poesi jag uppskattar mycket.

På vägen till skolan stannade jag vid ordmuren. Det låg is och knalliga snöskorpor över stenarna och jag hade inte mycket tid att söka fram nya ord. Jag var redan försenad som det var. Jag har redan länge samlat på egna ord. De var egentligen Cecilias och mina gemensamma, för det var ofta hon som skickade dem till mig. Våra egna ord finns inte i böcker och det är bara jag och Cecilia som vet vad de betyder. Området kring stenmuren, marken och bilarna på sträckan fram till nästa gata var det bästa ordhittarområdet.

689

dagar kvar 
i