En verbal balansakt

Tightrope Dancer

 Fred Uhlman

I dag fick Karins inlägg mig att fundera över varför det ska var så märkvärdigt att balansera på en styv lina — det lär ju vara bra mycket svårare att gå på slak lina.
Det här fick mig att lämna alla plikter därhän och ge mig ut, både på nätet, och i mina egna bokhyllor — utan att jag därför fick några tillfredsställande svar. Bara de alldeles självklara förklaringarna fanns.

Så vill en skräppe, så ska en dra' te' me' att balansera på slak lina!
När jag ändå var inne på  SAOB passade jag på att kolla dagens ord. Du vet väl att de har ett sådant varje dag? Ibland är det alldagliga och frekventa ord, men ibland kommer något saftig gammalt ord att njuta av.
I dag var det skräpp. Jag är lite osäker på hur vanligt det är i andra landsdelar, men här i Värmland är det rätt vanligt att man skräpper.

SKRÄPP skräp4, sbst.2, n. (Schultze Ordb. 4392 (c. 1755) osv.), stundom r. l. m. (Granlund Ordspr. (c. 1880)); best. -et, ss. r. l. m. -en.

Ordformer

(skrep 1638. skräpp 1620 osv.)

Etymologi

[fsv. -skräp (anträffat bl. i ssgn genskräp, gengäld, återgäldande), sv. dial. skräpp, m. l. n., häftig knall, skryt; jfr ä. dan. o. dan. skræp, knall, högröstat tal (i ä. d. äv.: skryt), nor. dial. skrepp; till SKRÄPPA, v.]

(numera i sht i vissa trakter, vard.) skryt (särsk. i det tautologiska uttr. skryt och skräpp); förr äv.: tomt prat l. dyl. K(ung) Winnitar .. (ville) medh skräpp och pråål .. låta see och förnimma sin och sitt Krijgsfolcks mandom vthi krijgssaker. Schroderus JMCr. 195 (1620). (Fvn.) Skrap, .. (lat.) Inanis sonus, (sv.) Skräpp, fåfengt liud. Verelius 230 (1681). Hot och skräpp af wisza Kämpar / Gör et buller i hwar wrå. Dalin Vitt. 4: 84 (c. 1738). Egen skräpp luktar illa. Granlund Ordspr. (c. 1880). Baraste skryt och skräpp. Upsala(A) 1926, nr 57, s. 6. — jfr POJKE-SKRÄPP. — särsk. i uttr. på skräpp, för att skryta l. briljera. Woiwoden lätt och på skräpp föra legaterne een lijten Krook in i slottet. Palmquist ObsRyszl. 12 (1674). Köra på skräpp och i kapp. Dalin Vitt. II. 6: 116 (1740).

Ssgr, se skräppa, v. ssgr.