Juli har flytt, Augusti, skördetiden är kommen! Sommaren är icke längre ett lekande barn, på hvars leende ansigte solsken och tårar vexla om så snabbt att under vårliga himmelen: icke heller den strålande ynglingen, lefnadsfrisk, glad och lofvande, såsom under Juni och Juli månader. Han har mognat till man, och väl strålar ännu hans öga af glädje och kraft liksom i ungdomens tid, men åldern har lagt ett visst allvar öfver hans drag, och arbete och möda ha börjat att rynka hans panna. Hans lefnads middag är förbi, och hans lifsarbete börjar mogna till de herrliga skördar, hvilka skola finnas qvar och sprida välsignelse till stora och små äfven sedan hans kind har bleknat och de rika lockarne glesnat till en snöhvit krans kring den kalnande hjessan.
Ja Augusti är fullbordans, frukten stid, då alla vårens och sommarens löften nå sin fulländningen; den är liksom kronan på verket. Då börjar inhöstandet af allt hvad den gode Guden låtit växa på åker och äng, på trädgårdsland och bärbuskar och fruktträd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar