tisdag 5 april 2016

Ett brev betyder så mycket

Varför i all världen den frasen dök upp i min hjärna, har jag ingen aning om, men den fick mig att ägna en stund åt både kända och mindre kända brevskrivare.
En rekonstruktion av Kristinas ansikte, basert på hennes kranium.

Brev från Halmstad
Den käraste systern Kristina, övermåttan värd att älskas i Kristi innerliga kärlek, tillönskar hennes broder, broder Petrus, tillväxt i sann kärlek. Du  må veta, käraste, att jag är frisk till kroppen men mycket medtagen till sinnet på grund av de mångahanda vedermödor, som jag utstått på resan. Ty fast jag kom till vår provins på söndagen näst efter allhelgonadagen, så kunde jag icke fortsätta min färd hastigare än att jag först på den helige Nikolai dag kom till Halmstad, som är det nordligaste konventet i Danmark och det, som ligger närmast Sveriges rike.

Den äldsta bevarade brevsamlingen i Sverige är den mellan den gotländske dominikanmunken Petrus de Dacia och Kristina av Stommeln, en tysk bondkvinna. Petrus föddes i mitten av 1230-talet och dog 1289. Det var under sina studieresor i Tyskland och Frankrike, som han i en by utanför Köln, lärde känna Kristina, en djupt troende och hårt prövad kvinna. Eftersom breven skrevs på latin, som Kristina inte kunde, är breven från henne dikterade för prästen i Stommeln, som skrev dem.
Petrus betraktas som Sveriges första författare, han skrev bland annat en biografi om Kristina, som du kan läsa hos Litteraturbanken.
 Petrus fortsätter brevet:
Här i Danmark befinner jag mig ännu söndagen efter trettondedagen, eftersom jag inte kunnat få någon reskamrat, och skriver nu detta brev till dig, oviss om när jag kan få anträda färden till Sverige. Men härifrån och till mitt ordenshus har jag, efter vad jag tror, lika lång väg som från Köln till Paris, och vägen går genom ödemarker, skogar och bergsbygder. Även detta bör du veta, att fastän det på många år ej varit så kallt i Danmark som nu, har jag likväl inte haft någon päls på hela vintern (utom två dagar vid allhelgonatid): först på trettondedagen fick jag mig en päls tillskickad från mitt konvent. Jag skriver så utförligt om detta, eftersom du så ödmjukt bett mig därom.
Så fortsätter Petrus att tala om vardagen och hur missmodig han är eftersom han känner sig övergiven av Gud. Tillslut avslutar han brevet:
Du må endast bedja för mig, ja bedja till Gud, att jag får se dig en gång till, innan jag dör. Farväl, du älskade i Herren! Hälsa alla mina vänner, särskilt flickorna Hilla, dina föräldrar, kyrkoherdens syster och alla de andra, och anbefall mig åt deras böner! Ännu en gång farväl!
P.S. Detta brev har jag skickat på den helige Vincentii dag. Denna dag anträder jag jag också frisk min resa till Sverige. Sedan vi skildes, har jag tidigare skickat dig fyra brev från olika orter. Farväl! Måtte Guds nåd alltid bevara dig!

Nu är ju detta en översättning från latin, gjord på 1960-talet, tror jag, så det är svårt att veta vad översättningen kan ha gjort med originaltexten. Det som fascinerar mig är vardagligheten och enkelheten. Fast å andra sidan, varför inte? Man tror att Petrus kom från tämligen enkla förhållanden, och att Kristina gjorde det, vet man  varför skulle människor för bortåt 750 år sedan ha varit så mycket annorlunda än dagens människor. För nog känns det tämligen samtida.
Frågan är om några av de brev (mejl) vi skriver i dag, kommer att finnas kvar 2772.

6 kommentarer:

  1. Hur intressant som helst! Tid var något annat då. Minns ett brev från Petrarca där han talar om att han ska lämna tillbaka en bok han lånat av brevets mottagare, för 4 år sedan. En förståelse av tid och rum, avstånd, på 1300-talet. Men Kristina o Petrus´ kommunikation pågår 100 år tidigare.

    Undrar varför en rekonstruktion av Kristinas ansikte har gjorts?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      Ja, visst är det intressant! Och det finns så mycket intressant att jag önskar att veckan att en extra dag, så jag hann läsa om dem alla!

      Har man ett skelett av personen man ska göra en utställning om, så är det nog frestande att försöka få reda på hur hon kan ha sett ut.
      Margaretha

      Radera
  2. Vad spännande! Brev betyder verkligen så mycket. En av de allra bästa källorna om man vill komma riktigt nära andra århundraden – eller årtusenden. Jag vill minnas att Cicero skrev väldigt trevliga brev; så där att man önskade att man kunde bli brevkompis med honom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Brevväxlingar är så otroligt intressanta - i alla fall om de inte är skrivna för att publiceras, vilket väl inte är helt ovanligt i vissa kretsar, nu för tiden.

      Att läsa Ciceros brev, får kanske bli nästa projekt. Augustinus tretton brev, har jag läst, men glömt det mesta av, så får kanske ta dem också, om jag ändå är inne i brevsvängen.
      Min mor som var latinart, sa Kikero, vilket jag läst mig till är antiklatin. Det blir lätt samma debatt som om "dona nobis pacem", har jag insett...
      Margaretha

      Radera
  3. Tack för att du delgav oss detta brev, som också jag blev mycket fascinerad av. Tänk att få höra en röst från en som levde för så väldigt länge sedan. Intressant och tankeväckande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maggan,
      Ja, nog är det spännande att få en liten inblick i vardagslivet för så länge sedan.
      Margaretha

      Radera