måndag 5 mars 2012

Minns ni duralexkopparna?


Ja, det fanns ju dricksglas, assietter och skålar också. Min väninnas syster hade hört talas om att de var omöjliga att ha sönder, så hon tog ett glas och slängde mot kakelugnen. Glaset höll — men inte kakelugnen.

Sådana experiment ägnade jag mig inte åt, jag an-vände bara kopparna till vad de var avsedda för. Nå’n gång i tonåren tog jag med en elektrisk kok-platta, en kastrull och en kopp med fat, precis en så'n som på bilden som jag snott på nätet, till skolan. De tilldelade en plats i en fönsternisch, tillsammans med en burk med te, och kom till användning på långraster.
Så var jag borta från skolan några da'r, och när jag kom tillbaka hittade jag inte koppen — bara fatet stod på sin plats i fönsternischen, bredvid kokplat-tan. Jag frågade om någon visste var min kopp fanns, några av killarna utbytte några blickar och såg lite generade ut. Till slut sa’ Erik: “ser du jacket i väggen där?”, ja, det gjorde jag ju, det var ett rejält jack. “Jo”, fortsatte Erik, “vi bollade bara lite med koppen”. “Och den gick sönder?” frågade jag. “Nej, du har kanske sett att det saknas en lampkupa”. Jo, det hade jag lagt märke till. “Och”, fortsatte Erik, “den där pelargonen har fått en ny kruka”. Kruka var kanske att ta’ i, pelargonen stod nu i en kaffe-burk.
Det här var när vi gick i avgångsklassen, och det hörde till att den klassen framförde ett skådespel i slutet av terminen. Av den anledningen var klass-rummet fullt med rekvisita och kläder som vi hade samlat ihop — bland annat ett par höga stövlar som en soldat skulle ha på sig. Killarna fortsatte uppen-barligen att bolla även efter de små malörerna, men när de såg att läraren var i antågande, släppte Erik ned koppen i en av stövlarna. Stövlarna stod nästan i dörröppningen, med den påföljden att läraren råkade välta den ena av dem. Ut rullar koppen, ställer sig mitt på golvet — och går i tusen bitar.

8 kommentarer:

  1. Jo, nog minns man Duralexkoppar och glas! Men din kopp måtte ha nått sin utmattningsgräns på nåt vis. Hade säkert nåt med molekylernas sortering i godset att göra....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Det är nog inte helt ovanligt. Jag har varit med om några fler episoder av det här slaget. En gång hörde vi en poff från kärlskåpet, när vi öppnade dörren var det "glasmjöl" i hela skåpet. Ett glas hade tröttnat på livet. Godset måste ju bli utmattat om det används flitigt.
      Margaretha

      Radera
  2. Trevlig blogg som jag hittat först nu, efter att ha suttit en lång stund och pillat på datorn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen till bastmattan Monica!
      Roligt att du trivs här.
      Margaretha

      Radera
  3. Kan inte påstå att jag minns duralexkopparna men det verkar ju vara en alldeles besynnerligt hållbar kopp - för det mesta. ;) Det fanns mycket intressant som inte finns kvar nuförtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,
      De flesta har nog pensionerat sina koppar - de är ju inte särskilt vackra - men det händer att jag stöter på dem ibland i äldre hushåll. Det finns ju i olika färger också, en rosa och en ljusgrön färg som jag tycker är förfärliga, och alltid sätter i samband med ljummet påste, som jag fick hos en kompis i barndomen. Så finns det en rökfärgad variant som är rätt snygg.
      Och har folk inte slängt sin teservis, så finns nog många kvar i skåpen eftersom det är svårt att ha sönder dem.
      Glas och skålar finns ju fortfarande.
      Margaretha

      Radera
  4. Haha, snopet för läraren, han trodde nog det var han som haft sönder koppen.
    Precis såna koppar hade vi när jag var liten. Det har jag inte tänkt på på flera år, undrar om de finns kvar. Ska kolla nästa gång jag hälsar på min mamma. Jag blev alldeles nostalgisk när jag kom ihåg hur vi drack te när vi tittade på Hylands hörna, eller åt frukost i köket med den blå vaxduken. Tack för ett inlägg som fick mig att minnas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kicki,
      Glad om jag kunde framkalla goda minnen!
      Om kopparna finns kvar, får du kanske plocka med några, så att du kan bli nostalgisk till frukost.

      Jo, läraren trodde nog att det var hans fel - men jag är osäker på om någon tog honom ur den villfarelsen.
      Margaretha

      Radera