söndag 25 mars 2012

Kackerlackor

I går kväll letade jag reda på några av mina foton av jordhus*. Det blev rena tidsresan, för jag hittade en bunt med foton som vänner skickat mig. Där fanns bilder från en konferens i Texas, som min rums-kompis skickat till mig. Konferensen hölls på ett universitet, och varken förr eller senare har jag delat rum med så många och så stora kackerlackor. (Det var inte en kackerlacka som skickade bilden, utan den enda människan som jag delade rum med). Något jag är säker på att jag berättat om tidigare, fast blogger envist nekar till det. Enligt Wikipedia blir den amerikanska kackerlackan cirka tre centimeter lång — men våra rumskompisar var större, gissningsvis omkring fem centimeter. Jag försökte tänka på något roligt innan jag somnade, i hopp om att hinna somna innan fantasierna om att dela säng med kackerlackor fick mig klarvaken.
Några av de mer kackerlacksvana deltagarna rådde oss till att packa upp våra resväskor utomhus, när vi kom hem — och på så vis slippa få in eventuella kritter i huset. 

Med tanke på vad jag tänkt på innan jag somnade i går kväll, blev jag rätt förvånad när mor i morse började sjunga den här sången.


*Mina bilder av jordhus är inte särskilt upplysande — den intressantaste bilden är dessutom uppklistrad på ett stort albumsblad, som jag nog inte kan få loss den från. Vill ni trots det se mina bilder så säg till, så får jag fundera på hur jag ska lösa problemet.



20 kommentarer:

  1. :-) Sitter precis och kollar på ett program om Anticimex!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karlavagnen,
      Anticimex låter som mysig helgunderhållning! Hoppas du inte behöver deras hjälp.
      Margaretha

      Radera
  2. Inte utan att jag tänker göra detsamma som Karlavagnen:). Jordhus, javisst! När du kan och får till det, om du känner för det!

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Du har väl inte fått in kackerlackor i bageriet!

      Det lär nog dröja förfärligt länge innan jag kan skanna, så vill jag visa bilderna måste jag ha hjälp av någon - helst på närmare håll än Stockholm förstås.
      Margaretha

      Radera
    2. Nejnej...inte ens i närheten.:) men tanken på anticimex uppstod när jag läste om "dina" kackerlackor.
      Vet inte när jag senast såg en kackerlacka. Ombord på en kryssningsbåt, ja...på damtoaletten. Vips sade den och for ner i en springa vid kranen.

      Glöm jordhuset också, så viktigt är det inte och när du kan så kommer bilden, fast det kanske tar hundra år. Men vad är det? Ingenting
      Karin

      Radera
    3. Karin,
      Det var då för väl - roligare inneboende kan man ha!
      Visst är de obehagliga, men jämfört med en del STORA ludna spindlar som jag mött, föredra'r jag nog kackerlackorna som i alla fall inte är livsfarliga.

      Ja, vad är väl hundra år - ur evighetens synvinkel? Jag förtränger husbilderna tillsammans med allt annat som inte är absolut nödvändigt.
      Margaretha

      Radera
  3. När Mirren bodde i Kina fanns det gott om kackerlackor i deras lägenhet. Toppmodernt höghus sexton våningar upp! Men inte så stora som väl var. Kackerlacksfällor i varje hörn av rummen. Även på vintern när vi var där och hälsade på. Hur de tar sig upp sexton våningar är faktiskt beundransvärt. Fanns väl även på den trettionde våningen antar jag...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      Jag tror kackerlackor klarar precis vad som helst - och som Karlavagnen säger så är det ju hur enkelt som helst med hiss.
      Margaretha

      Radera
  4. Musikanta! Kackerlackor är intelligenta djur, de tog la hissen som alla andra!? :-)

    SvaraRadera
  5. Envisa rackare, de där och listiga!
    På sina håll kan det bli rätt många. Minns en kvällspromenad med barnen (tonåriga på den tiden) och en bekant i Dar es Salaam. Det vimlade av kackerlackor på gatan, men de vek snällt undan när man kom. Jag säger inget till barnen, sade jag till min kompis, de kanske tycker att det är obehagligt. Och några meter bakom oss gick barnen och sade till varandra: Vi säger inget till morsan, för hon skulle nog tycka att det är obehagligt! (Har de berättat för mig efteråt!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Överlevnadsexperter är vad de är. De sägs ju att kackerlackor är allt som skulle överleva ett atomkrig. Har inte Jersild skrivit om det? Vet i alla fall att han har talat om det.
      Den där sortens dubbelsidig hänsyn har jag också varit med om - fast då har det inte gällt kackerlackor.
      Margaretha

      Radera
  6. Häftig bit, den har jag inte hört förr.
    Jag har en känsla av det inte är första gången som du och B tänker eller gör det samma, utan att veta om det.
    Usch för kackerlackor, spindlar och läskiga insekter!
    kram från Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mette,
      Kul att du fick höra något "nytt"!
      Våra svenska spindlar tycker jag bara är trevliga, men tycker att de okända är obehagliga tills jag vet om de är farliga eller ej. Men visst är det otrevligt med kritter av alla slag inomhus.
      Jo, B och jag associerar på samma vis - och ibland tänker på samma saker utan synbar anledning.
      Margaretha

      Radera
  7. Min syster, som bor i ett medelhavsland, har stor erfarenhet av kackerlackor. Hon säger att den där stora sorten är den minst otrevliga. Hennes katter gillar att fånga dem, så det kanske är därför hon inte har så mycket besvär av just de stora.
    När jag var ung och jobbade med Afrikagrupperna, låg kontoret på Humlegårdsgatan i Stockholm. I en källare i samma kvarter som Sturebadet. Där kryllade det av små kackerlackor i köket. Vi hade dit Anticimex flera gånger, men ohyran kom strax tillbaka. Det sägs att det finns kackerlackor på de flesta restauranger i Stockholms innerstad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. FOX-Karin,
      Jag har, tack och lov,ingen större erfarenhet av kackerlackor, men rent generellt har ju varken farlighet eller ettrighet med storleken att göra på några insekter.
      Vi ska nog vara glada över att inte veta hur det går till bakom kulisserna på matställen. Det vill säga, jag nyttjar dem ju inte - så personligen har jag inte något ont av dem.
      Margaretha

      Radera
  8. Underjordiske huse er baade energibesparende, specielt hvis man, som jeg, bor hvor der skal opvarmes om vinteren og koles ned om sommeren og sikrere end almindelige huse i tilfaelde af tornadoer, som var frygteligelige og forodende her omkring os i begyndelsen af maaneden. Husbonden foreslog faktisk for mange aar siden, at vi skulle bygge et saadant.Det blev det saa ikke til, men jeg skal jo ogsaa gerne have saa meget lys og natur ind som muligt. Vore venner havde et og det var fantastisk attraktivt med vinduer i 2 etager paa bakkeskraaningen og udsigt til stjernehimmelen om natten gennem vinduer i taget. m

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maiken,
      Ja, de är ju så mycket trevligare än det låter. Jordhus för ju tankarna till gamla jordkulor. Jag skulle gärna bo i ett. Ett av skälen till att vi inte har dem kanske är att man inte kan bygga dem var som helst. I sluttningen vid min verkstad tror jag inte att det skulle gå - får kanske fråga grannen som är geolog!
      Jag har sett traditionella hus som är mycket mörkare inne än de jordhus jag har besökt.
      Tack och lov har vi ju inte sådana oväder som ni har, men vintrarna kan ju bli väl så kalla.
      Margaretha
      som gärna tittar
      på stjärnhimlen
      från sängen.

      Radera
  9. Får obehagliga minnen från Hawaii när jag läser om stora kackerlackor. Där är de en del av naturen och väldigt intimt eftersom de ofta kommer in i husen. Lokalbefolkningen kallar kackerlackorna för 747 (som flygplanet) eftersom de är så stora och även flyger. Walmart i Hilo hade en mycket stor avdelning för kackerlacksbekämpning. Ryser när jag tänker på fällorna vi hade som fångade många kackerlackor.
    Jordhus är intressanta och säkert mycket energisnåla. Finns nog en hel del sådana hus i USA eftersom folk verkar litet mer intresserade av alternativa bostäder än i Sverige. Kan också tänka mig att många regler i Sverige sätter käppar i hjulen för den typen av bostad.

    SvaraRadera
  10. Anne-Marie,
    Jag lever helst utan 747 inomhus! Kan tänka mig att det finns en hel del otrevliga kritter på Hawaii, med det våtvarma klimatet.

    Det finns nog flera anledningar till att de inte är så vanliga här - förutom de geologiska som jag skrev till Maiken om.
    Med våra strikta byggnormer kan vi inte ta' ut svängarna på samma vis som man gör över där. Men emellanåt kan man läsa om udda bostäder som folk har byggt av ovanliga material.
    Margaretha

    SvaraRadera