torsdag 28 april 2011

Förföljd

Att bli förföljd av en gullig katt är en sak, och bli förföljd av icke önskvärda personer, något helt annat.
Jag har hört många historier om personer som blivit utsatta för brott, eller försök till brott, på grund av att de (eller någon annan) varit oförsiktiga med vad de skrivit på bloggen. En del är säkert skrönor, så jag väljer att inte föra dem vidare. De fallen jag skriver om har jag fått från personer jag litar på.
Min personliga uppfattning är att om man är så korkad att man lägger ut bilder av sig själv, sitt hem och sina ägodelar så får man skylla sig själv om man drabbas av oegentligheter. Men tyvärr är det ju ofta tredje person som drabbas.
Kris är psykiater och hade för många år se’n problem med en kvinnlig patient som ville bli kompis med henne — inte bara bekant, utan bästa vän.
Det var ju inget farligt — men jobbigt som sjutton, med en kvinna som när som helst kunde dyka upp och bete sig som en nära vän. Nu löste sig allt av sig själv eftersom Kris flyttade, och flyttade så långt bort att patienten inte hade en chans att följa med.
Men efter många år flyttade Kris tillbaka till trakten där den efterhängsna patienten fortfarande bor. Eftersom patienten inte visste att Kris hade flyttat tillbaka, flöt livet på utan problem. Ända till en bekant lägger ut foton på sin blogg från en utflykt som hon hade på sin födelsedag. Hon frågar inte sina vänner om hon får lägga ut bilderna, och skriver till råga på allt förnamnen under bilderna.
Så nu är Chris återigen förföljd av sin gamla patient.

9 kommentarer:

  1. Men fy så hemskt!
    Jag är glad att jag inte är duktig på att fotografera då skulle jag kanske vilja visa bilderna på stugan och mina vänner!
    kramen

    SvaraRadera
  2. Stackars Kris, det måste vara hemskt att bli förföljd. Undrar om hon kan polisanmäla det och få hjälp?

    Glad att du har bloggen, annars skulle jag också bli orolig för jag har ringt och mejlat dig i över en vecka.
    kram från Mette

    SvaraRadera
  3. Jag är Mette och inte Pia, jag skrev in både mitt namn och min blogg (blogg & blogg!)men ändå står Pias namn där. Så nu provar jag att vara anonym.
    kram igen!

    SvaraRadera
  4. Pia,(den riktiga Pia),
    Ja, det måste vara fasligt obehagligt.
    Men det finns ju så mycket annat än familjemedlemmar och hus & hem att visa upp - och uppriktigt sagt, så mycket som är mer intressant! Jag tycker att du ska börja fotografera, det är bara övning som fattas dig!

    Mette,
    Så skumt, men samma sak hände i går när Annaa lämnade en kommentar som kom att stå i Musikantas namn. Blogger har fnatt - och det får jag också snart om inte telefon och dator funkar som de ska. (Och då har jag inte nämnt en del andra tekniska moderniteter som gör mig galen!) Hjälpte att yla skulle jag göra det, jag är så innerligt trött på allt strul.

    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Det hjälper att yla:).
    Inte datorer och teknikaliteter men du känner dig bättre (kanhända).

    Karin som brukar ljuda och yla någon sekund nu och då

    SvaraRadera
  6. Man får verkligen tänka sig för både en och två gånger innan man lägger ut bilder och annan information på en blogg. Allt är ju offentligt och kan användas både positivt och negativt. Tyvärr finns det många som inte har "rent mjöl i påsen".

    SvaraRadera
  7. Karin,
    Jag har prövat, men varken att yla eller gråta tycker jag lättar på trycket. Möjligtvis kan ett väl avvägt kraftuttryck sitta bra - men det är ju bara momentant, sen ramlar eländet över en igen.
    Jag förtränger istället!

    Anne-Marie,
    Det är ju inte klokt att man ska behöva vara så försiktig. Se'n kan man ju fråga sig vad det är för vits med att lägga ut väldigt personliga saker på bloggen. Exhibitionism?

    Margaretha

    SvaraRadera
  8. Jag vet vad jag tycker är väldigt personliga saker, men det behöver ju inte vara vad andra tycker. Hus (inte så att jag skriver min adress), även vänner och familj (mest de fyrbenta om jag ska vara ärlig)kommer med i min blogg, dock frågar jag innan jag lägger ut någon annan person. Efter att i många år varit extremt återhållsam med info har jag försökt vara lite mer personlig Funderar över om jag själv skriver om "för" personligt... Kram

    SvaraRadera
  9. Magdalena,
    Det står ju naturligtvis var och en fritt att skriva vad som helst på sin blogg - precis som jag väljer vilka bloggar jag vill läsa. Men jag kan inte låta bli att undra hur man vågar. Jag vet att många skriver för familj och vänner - men då är ju frågan om man inte borde ha en blogg som bara är öppen för dem man vänder sig till. I synnerhet om man lägger ut tonvis med bilder på sina barn och sitt hus.
    Jag avskyr att vara misstänksam, men jag har hört så många skräckhistorier, om brott som inte skulle ha varit möjliga om man inte exponerat sig på nätet, att jag tänker mig för innan jag lägger ut bilder. Visst, jag har också lagt ut bilder på huset - och det har hänt att människor jag helst inte vill se här har hittat hit av en slump, vilket gör mig ännu mer försiktig med vad jag säger. Det är lätt att glömma att många fler än de som kommenterar läser vad man skriver.
    Det är en balansgång...
    Margaretha
    som gillar din blogg

    SvaraRadera