Familjeporträtt

Portrait of a Family, 1800-01

Joseph Marcellin Combette

Familjen A. består av fru A. och herr A. och deras fem barn, de bor i en villa i ett villaområde med välskötta trädgårdar och husen är inredda precis som modet föreskriver — det kan vara svårt att skilja det ena huset från det andra. Precis som det inte är alldeles enkelt att skilja den ena familjen från den andra. Fru A. är hemmafru, herr A. är lite svårare att stoppa i ett fack, men han reser mycket för sitt arbete och måste ibland stanna kvar i den storstad där huvudkontoret ligger.

Fru A. dyrkar sin man, så till den milda grad att en del grannar tycker att det är tröttsamt att höra hans lov sjungas i alla tonarter. Men alla är överens om att barnen är trevliga — dessutom är de alla duktiga i skolan.

Fru A. bloggar, hon hör till de tröttsamma mammor som inte har något annat än sina barn att skriva om. Det har hon gjort så ofta och så mycket att äldsta dottern har förbjudit henne att så mycket antyda hennes existens, och än mindre visa bilder av henne. Fast till jul gav hon med sig och tillät sin mamma att lägga ut familjens julkort — det sedvanliga fotot av familjen i finkläder framför öppna spisen.

I en annan stad rätt långt därifrån bor familjen B, man är nästan frestad att tro att det är en klonad version av familj A. Fast familj B har bara fyra barn, den äldsta, bara en månad yngre än äldsta dottern i familj A, och den yngsta nästan jämngammal med familj A’s yngsta barn.

Fru B. bloggar inte, men naturligtvis iklädde sig även familjen B. sina finkläder och ställde upp sig framför öppna spisen för att få ett sån’t julkort man ska ha, i de kretsarna.

Anne heter en av familjen B’s vänner, som får ett av deras julkort. Hon tittar både en och två gånger på kortet, för visst är det något bekant med det. Hon slår på datorn och kollar, jo, det är märkligt likt kortet på en av bloggarna hon läser — särskilt är husets herrar intill förvillelse lika varandra. Anne som inte är någon beundrare av herr B. är tämligen säker på att det är samma person, såvida de inte är enäggstvillingar. Och eftersom herr B. en gång sagt att han inte har några syskon, så avfärdar hon den teorin.

Ett verkligt dilemma, för Anne har ingen lust att göra två familjer ledsna — och hon vill definitive inte ställa till med något som leder till att media får nys om saken. Men eftersom både Anne och hennes man arbetar inom rättsväsendet, och har de erfroderliga kontakterna för att ta‘ reda på hur det verkligen förhåller sig, så avslöjas snart herr A. & B. som bigamist. I nästan 20 år har han varit den gode familjefadern i två familjer.

Eftersom jag tidigare talat om faran med att vara för öppenhjärtlig på sin blogg, hade jag inte tänkt tjata mer om det, om det inte var för Renée i går skrivit om något som påminde mig om den här historien. Och när jag ändå är i farten kommer jag att ge ännu ett exempel från den farliga bloggvärlden i morgon (tror jag).