onsdag 27 april 2011

Familjeporträtt

Portrait of a Family, 1800-01
Joseph Marcellin Combette

Familjen A. består av fru A. och herr A. och deras fem barn, de bor i en villa i ett villaområde med välskötta trädgårdar och husen är inredda precis som modet föreskriver — det kan vara svårt att skilja det ena huset från det andra. Precis som det inte är alldeles enkelt att skilja den ena familjen från den andra. Fru A. är hemmafru, herr A. är lite svårare att stoppa i ett fack, men han reser mycket för sitt arbete och måste ibland stanna kvar i den storstad där huvudkontoret ligger.
Fru A. dyrkar sin man, så till den milda grad att en del grannar tycker att det är tröttsamt att höra hans lov sjungas i alla tonarter. Men alla är överens om att barnen är trevliga — dessutom är de alla duktiga i skolan.
Fru A. bloggar, hon hör till de tröttsamma mammor som inte har något annat än sina barn att skriva om. Det har hon gjort så ofta och så mycket att äldsta dottern har förbjudit henne att så mycket antyda hennes existens, och än mindre visa bilder av henne. Fast till jul gav hon med sig och tillät sin mamma att lägga ut familjens julkort — det sedvanliga fotot av familjen i finkläder framför öppna spisen.
I en annan stad rätt långt därifrån bor familjen B, man är nästan frestad att tro att det är en klonad version av familj A. Fast familj B har bara fyra barn, den äldsta, bara en månad yngre än äldsta dottern i familj A, och den yngsta nästan jämngammal med familj A’s yngsta barn.
Fru B. bloggar inte, men naturligtvis iklädde sig även familjen B. sina finkläder och ställde upp sig framför öppna spisen för att få ett sån’t julkort man ska ha, i de kretsarna.
Anne heter en av familjen B’s vänner, som får ett av deras julkort. Hon tittar både en och två gånger på kortet, för visst är det något bekant med det. Hon slår på datorn och kollar, jo, det är märkligt likt kortet på en av bloggarna hon läser — särskilt är husets herrar intill förvillelse lika varandra. Anne som inte är någon beundrare av herr B. är tämligen säker på att det är samma person, såvida de inte är enäggstvillingar. Och eftersom herr B. en gång sagt att han inte har några syskon, så avfärdar hon den teorin.
Ett verkligt dilemma, för Anne har ingen lust att göra två familjer ledsna — och hon vill definitive inte ställa till med något som leder till att media får nys om saken. Men eftersom både Anne och hennes man arbetar inom rättsväsendet, och har de erfroderliga kontakterna för att ta‘ reda på hur det verkligen förhåller sig, så avslöjas snart herr A. & B. som bigamist. I nästan 20 år har han varit den gode familjefadern i två familjer.

Eftersom jag tidigare talat om faran med att vara för öppenhjärtlig på sin blogg, hade jag inte tänkt tjata mer om det, om det inte var för Renée i går skrivit om något som påminde mig om den här historien. Och när jag ändå är i farten kommer jag att ge ännu ett exempel från den farliga bloggvärlden i morgon (tror jag).

6 kommentarer:

  1. Oj, så det kan gå då! Avslöjad!
    Och far till nio barn...istället för fem eller fyra.
    Aldrig upphör man sig att förvånas:)

    Karin som gräddar surt bröd

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Han lär ha haft ännu fler barn utspridda lite var stans.
    Jag har hört en liknande historia förr, så jag borde inte bli förvånad, men kan inte låta bli att undra hur en del karlar är funtade.
    Margaretha
    som gärna skulle vilja
    smaka på brödet

    SvaraRadera
  3. En god vän till oss har en släkting i affärsvärlden som också visade sig ha två familjer, en i Sverige och en i Frankrike. Mycket praktiskt med alla affärsresor att slippa hotell på vissa platser, eller? Förutsätter dock en stabil ekonomi eller förmögna hustrur.
    Tiläggas kan här att den svenska (och äldsta) hustrun blev rosenrasande och slängde ut karlen.

    SvaraRadera
  4. Oj oj oj. Man hör ibland talas om människor som lever dubbelliv, eller tar en annan persons identitet. Förutom det självklara i att jag inte förstår hur man kan göra det, undrar jag också hur man gör rent praktiskt i dessa tider med kontroll av identitet överallt. Man upphör aldrig att förvånas och jag ser fram mot ditt nästa exempel. Kram

    SvaraRadera
  5. Oj. Sickna historier! Inte desto mindre kommer jag att kunna sluta blogga. Jag säger som Renée: skulle någon snubbla över min dubbelgångare, hör av er!

    SvaraRadera
  6. Olgakatt,
    Kanske är det vanligare än vi tror.
    Skönt att höra att frun slängde ut karl'n. Jag upphör aldrig att förvåna mig över hur mycket en del kvinnor står ut med, innan de kliver ur galoscherna.

    Magdalena,
    Jag är inte rätt person att fruga hur man gör - jag har också undrat hur det rent praktiskt går till. Kanske är det lättare att stjäla någons identitet i Sverige, där våra personnummer är offentlig handling. Medan andra brott, som bigami till exempel, säkert är enklare i länder där man inte är så övervakad som vi är.

    Mira,
    Nu hör ju inte du till dem som vänder ut och in på dig själv på din blogg - men jag lovar att skrika till om jag skulle hitta din dubbelgångare!

    Margaretha

    SvaraRadera