tisdag 9 juni 2009

På tal om att dyka och simma

Ett inlägg helt utan mål och mening eller rim och reson.

0
Tänkte just på hur mycket mode det är i språk – jag har inte hört någon säga på tal om att dyka och simma på åratal. Ibland när modern och jag läser eller talar så kan vi avbryta oss och undra om dagens barn skulle förstå vad vi läser eller säger. Förmodligen lika lite som hon och jag förstår dem! Eller vill förstå dem – vilket inte riktigt är samma sak. Har tänkt en del på hur alla generationer har förfasat sig över lättnader och nya uttryck i språket. Jag tror faktiskt inte att det enbart är ett reaktionärt gnäll – man har ett sammanhang bakåt klasrt för sig och vet varför det heter eller stavas som det gör då kan det vara svårt att acceptera det nya. Moderns mostrar var i början av förra seklet upprörda över att man tog bort d i blödt. För dem lät lät strofen "Söner av ett folk som blött." som om de hade kissat på sig, blött ned sig! Det finns ord jag aldrig skulle använda, även om jag försöker att inte vrida mig när jag hör och ser en bäbis eller en muffins. Nu ska jag hejda mig innan jag kommer in på själv, övermaga, bekväm och... Tyst min mun så får du välling!

0
Idag gjorde jag en spenatquiche – trodde jag. Den såg lite ljusare ut än vanligt och när jag skar upp den insåg jag att spenaten fortfarande stod i mikrovågs-ugnen. Men det var gott med spenat till quichen! Jag får väl skylla på att min simultankapacitet inte är vad den varit. Samtidigt som jag gjorde quichen provade jag ett nytt brownie recept. Det blev bra, så nu kan du komma när som helst Iréne! Fast de är inte lika goda som de gamla hybriderna. Dessutom lagade jag samtidigt två andra maträtter som ska frysas och följa med ut i skärgården så småningom.

0
Jag njuter av dagens sommarväder – jag som har svårt för värme tycker att det är perfekt i dag. Så skönt det är att kunna kliva ut i bara särken på morgonen – att kunna gå till brevlådan utan klä sig som för en polarexpedition.

0
Det är inte bara kläder och språk som är mode-känsliga – mat är det i allra högsta grad. Stod vid tehyllan på Ica häromdagen och konstaterade ånyo att det inte finns något att välja på om man vill ha svart te i lös vikt. För bortåt 30 år se'n, eller rent av 35 år se'n, när de parfymerade teerna gjorde entré så prövade jag dem alla – och blev betraktad som en kuf som drack sån't. Nu har jag återvänt till teer som smakar te och blir betraktad som en kuf eftersom jag inte vill ha blommiga teer.
Och det gäller ju inte bara te – utan all mat.


Woman placing her wash
Camille Pissarro
0
Tvätten är torr för länge se'n, jag sitter och tittar på den och inser hur lite intresserad jag är av kläder. Inte nog med att kläderna jag hasar runt i är tio nummer för stora de har inte heller de färger jag egentligen tycker mest om. Man skulle kunna tro att jag är med i frälsis när man ser min tvätt – inte modellerna som är mer åt hiphop, men färgerna.

6 kommentarer:

  1. Håller med om parfymerad dryck och mat, ja allt parfymerat och konstgjort blommigt egentligen.
    Jag kan inte sova i lakan som är tvättade med aldrig så lite parfym i tvättmedlet, spolarvätskan i bilen ska inte ha aromtillsatser, då kan jag knappt köra.

    Ja du...

    SvaraRadera
  2. För att inte tala om parymerat folk som finns överallt..
    Margaretha
    som just nu njuter av en magnifik solnedgång

    SvaraRadera
  3. Jag satt i ett möte i måndags, då en tjej hade så mycket parfym på sig att det inte gick att koncentrera sig. Hela rummet dignade till slut av hennes "luktagott" och mitt huvud protesterade vildsint. Vad säger man? Vad gör man?

    Skrattade gott åt din i micron kvarglömda spenat...

    SvaraRadera
  4. Snygga kläder, den blå klänningen vill jag ha!
    Haha, då är det inte bara jag som glömmer hälften av ingredienserna när jag lagar mat. Brödet blev inte så värst bra när jag glömde jästen!
    Jag gillar blommiga teer men inte parfymerade medmänniskor!

    SvaraRadera
  5. Mira,
    Det är ett problem med folk som dränker in sig i pigvatten - de blir ju immuna mot sin egen doft och känner inte hur de stinker. En del officiella inrättningar har ju plakat, och på kallelserna till vårt sjukhus står det en trudilutt om att man ska tänka på att det finns allergiker - men det tycks inte göra något större intryck på dem som är vana att nyttja dofter. Jag tycker illa om det men dör inte av det - men jag har en väninna som inte kan gå någonstans eftersom hon blir så sjuk av dofter - det är som att folk inte fattar!

    AnnA,
    Jag tycker bäst om den bruna! Men jag är inte säker på att någon av oss har det midjemått som krävs - vi får nog operera bort några revben först!
    Margaretha

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera