Lördag med Gutenberg

Två adeliga familjer på landet.

Den på salsgolfvet utbredda halmen, och grenljusen i de på bordet stående höga silfverstakarne vittnade, att julhögtiden redan hade inträdt, men ljusen voro ännu icke påtända; deremot lågade en brasa uti den rymliga spiseln i hörnet af rummet. Framför den satt ställets åldriga ägarinna fru von Igeldorf, i en massif länstol med läderöfverdrag; fötterna hvilade på en lång omålad trädpall; i hennes knä låg en välfödd svart och hvit katt, som med synbart välbehag mottog sin matmoders karesser, under det hon sjelf vänligt samspråkade med sin bredvid sittande gifta dotter och omtalade de få händelser, som timat, sedan de sist träffades.

Dessa nyheter syntes dock föga intressera dottern; ty hennes blick var slö och tanklöst fästad på elden; de korslagda händerna hvilade i hennes sköte, endast tummarne rörde sig mekaniskt i cirkellopp omkring hvarandra. Ett enstafvigt ja eller nej, och interjektionen jopa! motsade den förmodan att hon insomnat.

                                                                     ur Leonna av Charlott Falkman

Miss Auras, The Red Book 

Sir John Lavery 

Det finns en hel del svenska böcker hos Gutenberg, och i dag dök det upp ännu en: Leonna, by Charlotta Falkman, från 1854. Wikipedias upplysningar om denna författarinna är knapphändiga:

Ulrica Charlotta Falkman, född 18 mars 1795 i Dunkers socken i Sverige, död 24 maj 1882 i Helsingfors, Finland, var en finlandssvensk författare.

Hon var dotter till löjtnanten vid arméns flotta Isaac Otto Falkman (f. 1761, d. 1817) och Maria Elisabeth Govenia. Hon föddes i Sverige men växte upp och var verksam i Finland, och betraktas därför som finlandssvensk.

Hon är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.

Varken Runeberg eller Litteraturbanken har något av hennes penna, medan Gutenberg hade två av hennes titlar tidigare, så har jag förstått det hela rätt saknas nu bara ett av hennes verk.

I en elva år gammal artikel skriver Merete Mazzarella både om Charlotta och några av hennes samtida kollegor. Kvinnor som med dagens mått, knappast kan beskyllas för att ha varit feminister — men som ändock försökte sig på att slå sig in på en marknad som totalt dominerades av män. Män som var både elaka och nedlåtande mot dem.

Man lär sig mycket om livet fordomdags, genom att läsa gamla böcker, i första kapitlet här får vi inte bara veta vad Leonna och hennes mamma fick i julklapp, utan också hur de delades ut. 

 Nordenskans aflägsnade sig på en stund och återkom med en viss hemlighetsdiger min. Leonna hade undertiden tändt upp alla ljusen i rummet och snart hördes ett dämpadt skratt från förstugan. Dörren öppnades och in kom en väldig julbock på fyra fötter, utstofferad med afvigvänd fårskinnspels och stora bockhorn. Till det både 4utan och innanför dörren stående tjenstfolkets stora förlustelse, knuffade den med hornen in en öfvertäckt pertkorg, och gjorde sedan hvarjehanda löjliga krumbugter för herrskapet.

Nordenskans åtog sig att undersöka korgens innehåll; och aflemna det enligt adress. Med stor ceremoni upptog han för fru och dotter hvar sin svärtade spånhatt, med nära halfalns höga kullar. Under skärmarne voro de fodrade med rosenröd kambrits. För Leonna särskildt en kappa af blått kläde, i façon snarlik nutidens paletåer, med stark snodd i kanterna och liten fyrkantig kraglapp försedd. Kappan var en gåfva af mormor, som sjelf spunnit hvarje ända deri; hemma väfd var den ock, men färgad, pressad och sydd i staden. Vidare ett par mörka kattuns «schalar» med hvita horder som tillföllo fruarne.

Och jag finner det intressant att se att författarinnan var mån om att visa för nästa generation hur det tiderna förändrats.

Uppräknandet af dessa artiklar vore visst onödigt, om ej afsigten vore, att derigenom låta våra yngre läsarinnor göra en jemforelse mellan vår närvarande lyx med dess pretentioner, och den omtalta tidens enkelhet och anspråkslöshet.

någon som blir förvånad?

Gutenberg och ett hälsosamt leverne

Idioter som med svårighet lära sig 

något annat, finna stort nöje i väfnad, 

och hvarje barn för öfrigt lär sig det 

med verklig förtjusning.

ur förordet till Praktisk Väfbok tillegnad den 

idoga Svenska qvinnan, av Nina v. Engeström (1896)

 Det går att hitta en hel del hälsoråd hos Gutenberg — jag misstänker nästan att var och en kan hitta råd som överensstämmer med den egna övertygelsen. Praktiskt, det blir ju lättare att följa dem då.

Nu senast har jag studerat "The Healthy Life, Vol. V, Nos. 24-28, The Independent Health Magazine" från 1913. Redaktören  Charles William Daniel, och hans hustru Florence, förefaller att ha varit häslofanatiker, vilket ofta, men inte alltid, passar mig bra. Det var nog inte så stor skillnad, mellan dem som då förespråkade ett vegetariskt leverne och friluftsliv, och dem som idag försöker övertyga oss om diverse dieters fördelar, och om vikten att vara närvarande här och nu.

Artikeln av Minnie Brown om "Health and Joy in Hand-weaving, fångar naturligtvis mitt intresse.

Hand-weaving is an art, a handicraft, one aspect of which we are apt to forget—namely, that it is a splendid health-giver. Indeed, all who have felt the rhythm of the loom, as they throw the shuttle to and fro, and in blending colours and seeing the material grow thread by thread, can witness to the power of the work to banish both the large and small worries that eat away our health of mind and body. The hand-weaver learns to look upon his (or her) loom as a very good friend.

_ _ _

One very satisfactory thing about weaving is the fact that from the very first we can use the things woven, even those we learn on.

First, there is plain weaving, with which we can make dress materials and many things for household use. Then come fancy and striped materials, which require more knowledge and ingenuity.

There are endless varieties in bands of different patterns thrown in with the shuttle, or shuttles, sometimes as many as a dozen of which may be in use at a time. These can be used for the purpose of ornamentation. In weaving these no end of play of colour can be made, by using many colours in rotation, either as the groundwork of plain material, under the patterns, or as the pattern itself.

_ _ _

 Many people are now realising that we are surrounded by a halo of colour woven by our character—the most highly developed people being surrounded by clear, bright colours. It is strictly true that we are all weavers, every day of our lives. By following the laws of nature we make the finest texture composed of all the most glorious colours or qualities in the Universe, so by degrees bringing ourselves, and others, into perfect harmony and peace.

Jag tror visst att vävning är välgörande — om man tycker att det är roligt, men långt ifrån alla gör det. För min mor, som kunde väva, var det ett straff i klass med vatten och bröd på fästning, att vara tvungen att väva. Däremot skulle hon säkert ha tyckt att det var roligt att bygga en vävstol.

Anyone with a knowledge of carpentry can make his own loom, the construction being of a very simple nature. In fact, the Orientals erect a few sticks, dig a hole in the ground to sit in, tie their warp up to a tree, and then produce the most charming work, both in texture and colour.

Artikeln " HEALTHY HOMEMAKING" ger mig dåligt samvete:

The larder should be thoroughly “turned out” once a week. Once a fortnight is enough for the store-cupboard and for china cupboards in daily use. While cupboards in which superfluous china and other non-perishable goods are stored, and that are seldom opened, need not be touched oftener than once or twice a year.

och jag tänker inte tala om hur sällan jag vänder ut och in på min handkammare — men det är så sällan att jag faktiskt inte vet, när jag gjorde det sist.

En läsare undrar hur hennes man kan bota sin ischias — svaret fascinerar mig:

This pain is evidence of sciatica. Chills alone will not produce sciatica, which has its real cause in the system being choked up with acids and toxins of various kinds. In such a case as this, warm water enemas should be taken freely to clear the colon well; sugar, milk and all starchy mushy foods should be strictly avoided; vegetables should be taken either as baked roots or as fresh salads; eggs and cheese should be substituted for meat; and plenty of fresh butter should be taken. Boiled water, between meals, will be good, but nothing should be given to drink with food. Salt, pickles, and greasy or highly flavoured foods should be avoided.

Så stänger jag dagens hälsohörna med:

ONION JUICE AS HAIR RESTORER

Mrs M. McC. writes:—In your book, Onions and Cress, on p. 49, it is stated that the juice of onions mixed with honey will change the colour of hair from grey to black. Will you be kind enough to tell me in what proportion these should be mixed, as, of course, if not in a proper mixture, the hair would become so clogged. And will you also kindly tell me how one is to extract the juice from the onions, whether they are to be boiled or squeezed when raw.

With regard to the use of a mixture of onion juice and honey as a hair restorative the reader of my little book must remember that it is largely a compilation of quotations from old herbal books, and it gives the history, use and folklore of these interesting edibles. I am not responsible for this recipe and cannot therefore vouch for its utility. We know, however, that onions contain a wonderful sulphured oil and that sulphur in one form or another is an important ingredient of most hair preparations which restore colour. The raw juice evidently should be used, and this can be extracted either by pounding and grating and then extracting the juice under pressure, or it can be readily obtained in any quantity by putting onions through the Enterprise Juice Press. The amount of honey, I think, to be added to this juice should be very small, otherwise, as our correspondent surmises, the preparation would be very sticky and objectionable. Would any reader care to try this and report upon it?

Det är nog i senaste laget att rapportera till tidskriften, men blogga gärna om resultatet!

I dag för 79 år sedan

gifte sig Harriet och Peter.

EXTRACTS FROM THE DIARY OF HONORIA LUCASTA, DOWAGER DUCHESS OF DENVER (Harriets svärmor)

8 October. — Peter's wedding-day. Too exhausted to do more than put down that it all went off very well. H. looked genuinely lovely, like a ship coming into harbour with everything shining and flags flying at wherever modern ships do fly flags — Peter terribly white, poor darling like the day he had his first watch, and could hardly bear himself for fear it woud come to pieces in his hands or turn out not to be real, or something — but he pulled himself together to be specially nice to all the guests (believe if he were in Inquisition he would exert social talents to entertain executioners). 

...Got back to Town at 5.30 (Peter's face a study when he realised he had to go 60 miles over crowded roads in a closed car with somebody else driving! — but one really couldn't let him drive H. back in an open Daimler, all in wedding-garments and a top-hat!). ...Got them smuggled out of the house at a quarter to 7 — Bunter was waiting for them with the car on the far side of the Park. ...

Plockar fram boken, och upptäcker till min stora förvåning att det är på dagen 20 år sedan jag gav bort boken. 

Kasta loss med bläck

 Talade häromdagen med en väninna som behövde inspiration och mod att närma sig sin målning, som legat nere en längre tid. Nu provade hon att ge sig in i "Inktober".  Länken leder till den officiella bläck-sidan — min väninna har valt att göra det på sitt sätt. Hon utgår från listan med ämnen men hamnar ofta någon annanstans, men det väsentliga är ju att åstadkomma en teckning eller målning om dagen, och det har hon lyckats med hitintills.

 Kanske är det något att ta efter. Även om man inte kan komma i närheten av den serbiske konstnären Endre Penovács katter, så är det värt ett försök. 

 Framför allt uppmanar jag alla att titta in på hans sida för att se vad han åstadkommer med ett vått papper, pensel, bläck och en stor portion talang.

Vi andra får kanske nöja oss med streckgubbar och Rorschachplumpar.

Grattis Bo!

Livet är ett kaleidoskop, ett stort svart rör med 

speglar och färgade glasbitar. Vrid på röret och 

bitarna bildar olika geometriska figurer — alldeles 

som sina tankar under ödets snurrande hand 

och stränga geometri.

                                      ur boken "Trasmattan"

Bo Hjalmar Bergman 

6 oktober 1869 - 17 november 1967

bilden från stockholmskällan

När jag växte upp visste alla vem Bo Bergman var — så är det nog inte längre, och jag har inte en aning om i vilken utsträckning hans böcker läses. Gårdagens inlägg fick mig att fundera över begreppet trasmattor — hur ordet används i olika metaforer, och mina tankar gick till Bo Bergmans självbiografiska essäer i boken "Trasmattan". I morse plockade jag fram boken, läste valda stycken och mindes att vi gav boken till en av hans nära vänner när den var nyutkommen 1964 — och nu försöker jag, utan framgång, förstå varför hon inte alls uppskattade boken.

När jag läst en stund ville jag veta vad olika nät-källor har att säga om honom och upptäcker att han har födelsedag i dag!

När man tycker illa om en människa, 

säger man att hon har många goda sidor.

                                                                               ur boken "Trasmattan"

En trasmatta

 Beatrix Potters matta på bilden, har inget att göra med den mattan jag skriver om i dag — men den påminner starkt om den.

I ett av häftena om konservering, som jag konsulterade angående gröna tomater, låg det här odaterade klippet. Eftersom häftena var från 40-talet, är det nog en inte alltför vågad gissning att även klippet är från det decenniet.

Efter en genomläsning måste jag tillstå att jag inte är helt på det klara med, hur virkbeskrivningen ska tydas — kanske ger det sig om man sätter sig ned med trasor och virknål, och tar ett moment åt gången. Noterar att man inte heller då kunde skilja på fyrkantigt, kvadratiskt och rektangulärt.

Material: gamla bomullstrasor, mycket jämnt klippta och färgade i två färger t. ex. rött och svart, eller också i andra färger, som passa till rummet. Ännu bättre än bomullstrasor äro trasor av silkesstumpor eller silkesunderkläder. Klipp då strumporna i spiral i en cm. breda remsor, nysta dem hårt, så tråden rullar sig. Trasorna se då ut som silkessnodder.

Man kan ju också virka mattan av grovt bomullsgarn. Mycket grov virknål (-H).

Utförande: Mattan virkas i tre längder och sys tillsammans.

Slå upp 26 maskor — stick nålen ner i varannan maska (sen man hunnit över första varvet sticker man nålen ner i hålet som bildats mellan knutarna) och virka vanliga fasta maskor, men i stället för att lägga om nålen bara en gång, lägger man om den tre gånger d. v. s. man sticker nålen ner i maskan, lägger tråden om nålen,sticker på nytt ner i samma maska, lägger tråden åter om nålen och går tillbaka. Sen drar man tråden genom alla öglorna på en gång och gör en fast maska ovanpå. Då har de tre öglorna bildat en knut. Tolv sådana knutar i en rad blir det i varje varv. Då en ruta blivit fyrkantig (sic), byter man färg. Då alla tre längderna blivit hopsydda, sätter man en liten frans på kortändarna.

Gamla tidningsklipp är så intressanta — en liten bit historia, ibland helt utan sammanhang och ofta (för ofta), utan datum och källanvisning. Sådant som sätter fart på tankarna, och föder förutom alla associationer, många frågor.

På baksidan av det här klippet finns en artikel om vardagslivet i Nederländerna, bredvid mattan en dikt av Carl Larsson i by och så finns några goda råd, men inte så värst mycket rön. Jag tror bestämt jag får återkomma till det som de här sidonotiserna initierade.

Djur eller bullar

vad är viktigast?

Djurens dag har kommit i skuggan av kanelbullarna — för det är även djurens dag i dag.

Har du inte uppmärksammat det, så läs åtminstone om Mohammad Alaa Aljaleel, som tar hand om övergivna katter i Aleppo.

Melina — novellutmaningen

1. Läs en novell som är utgiven 2016 — "Melina" av Emelie Spak, ur novellsamlingen "Låt oss berätta — noveller från Värmland".

För bara några dagar sedan kom boken "Låt oss berätta — noveller från Värmland" ut. Eftersom jag har ont om nyutgivna noveller, och novellutmaningen vill att vi både läser en bok som getts ut i år, och en från det landskapet vi vistas i, så tänkte jag att det låter som en passande bok, för mig.

Boken är ett resultat av en novelltävling, och jag uppskattar de tre vinnande novellerna — men i övrigt är boken, med några få undantag, en besvikelse. Fast det är en snygg liten bok!

Kanske hänger jag inte med i utvecklingen, kanske ska man skriva så här ansträngt litterärt nu för tiden. Det är en bok som styrker mig i min uppfattning att jag bör hålla mig till mina gamla vällagrade böcker.

De noveller som inte var ansträngt litterära var en variant av taffliga självbiografiska blogginlägg.

Har jag förstått det rätt så är boken är framtagen i samarbete universitetet i Karlstad, och skribenterna påhejade av någon därifrån. 

Jag väljer novellen "Melina" av Emelie Spak, en av de tre vinnande novellerna. Det tog en stund innan jag började fatta vem Melina är, och varför alla ignorerar henne — kommen så långt blev jag naturligtvis nyfiken på varför det förhöll sig så — och hur berättelsen skulle sluta.

lästa noveller:
39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur —  "Cats", ur novellsamlingen ""Be Good to Yourself. A Book of Short Stories" (1930), av Nellie McClung (en spännande och intressant bekantskap).

37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord — Cheese av Ethel Lina White, 1941.

10. Läs en novell som utspelar sig på hösten — A Word for Autumn, av A. A. Milne.

28. Läs en novell med ett lyckligt slut – Aunt Maryfrån Collected Short Stories av Fred M. White

25. Läs en kuslig novell — Cambric Tea av Marjorie Bowen 

29. Läs en novell med ett yrke i titeln — THE INCONSIDERATE WAITER, By J. M. BARRIE från "Stories By English Authors: London"

Grattis Carl!

But in high spirits, Herr von Ossietzky chirped, ‘I count myself as belonging to a party of sensible Europeans who regard the armaments race as insanity. If the German Government will permit, I will be only too pleased to go to Norway to receive the Prize and in my acceptance speech I will not dig up the past or say anything which might result in discord between Germany and Norway.’

                                 kunde man läsa i TIME 1936

Carl von Ossietzky

 3 oktober 1889 - 4 maj 1938 

Men Carl fick aldrig ta emot Nobels fredspris. När han 1936 tilldelades fredspriset, var han sjuk och satt i koncentrationsläger — och Hitler förbjöd alla tyskar att ta emot nobelpris!

Läs "The Tragic Nobel Peace Prize Story You’ve Probably Never Heard".

Var har jag lagt mina snibbar?

För jag vet att jag har ett antal, och ska jag nu vara huslig, så förstår jag av bilderna i mina olika receptsamlingar, att därtill krävs både snibb och förkläde.

Men teoretiker som jag är, tycker jag att förberedelserna är roligast, så jag börjar med att fördjupa mig i de olika måttenheterna. Varje gång ett recept anger mängden frukt i peck, blir jag tvungen att slå upp det — nu för tiden vill det till att man har ett gammalt lexikon, för de tar inte längre upp så gamla ord (en anledning till att inte göra sig av med gamla lexika och uppslagsverk!).

Så här säger Wikipedia om peck:

A peck is an imperial and United States customary unit of dry volume, equivalent to 2 gallons or 8 dry quarts or 16 dry pints (9.09 (UK) or 8.81 (US) liters). Two pecks make a kenning (obsolete), and four pecks make a bushel. Although the peck is no longer widely used, some produce, such as apples, is still often sold by the peck. Despite being referenced in the well-known Peter Piper tongue twister, pickled peppers are so rarely sold by the peck that any association between pickled peppers and the peck unit of measurement is considered humorous in nature.

Med hjälp av en omvandlingstabell (se högerspalten), kan man således räkna ut att 1 peck är drygt 7,5 liter. Men var i all världen ska jag förvara 14 pint (c:a 6,6 liter) av "Aunt Sara's Green Tomato Relish", som säkerligen kommer att räcka livet ut. Kan jag skriva in i testamentet att det ska bjudas på relish, på min minnesfest? Men receptet verkar både enkelt och gott, kanske får jag dividera med 6.

I den vackra boken "Country Harvest" av Linda Burgess och Rosamond Richardson hittar jag ett recept som både låter gott och som kräver mer normala mängder tomater.

Pickled Green Tomatoes

50 g fresh root ginger

600 ml white wine vinegar

100 g sugar

6 garlic cloves, skinned and sliced

900 g green tomatoes, sliced into segments

Bruise the ginger by tapping with a meat hammer or rolling pin. Put the vinegar, sugar garlic and ginger into an aluminum preserving pan. Simmer for about 10 minutes. Pack the tomato segments into warm, clean jars. Pour the hot vinegar mixture over them to cover. Seal.

Makes 1,4 kg

Varför aluminiumkastrull — det är väl inte nyttigt?

En annan av mina pålitliga kokböcker är "Amish Cooking", i den hittar jag något som låter lite annorlunda:

Green Tomato Pie

Fill unbaked pie shell with very thin-sliced-peeled green tomatoes. Remove seeds, if you wish. Mix 1 1/2 cups sugar (1 cup white, 1/2 cup brown), 2 tbsp. flour, 4 tbsp. vinegar, 1 tbsp. butter and 1 tsp. cinnamon, then pour over tomatoes. Put top crust on tomatoes and bake at 425°F for 15 minutes, then at 350°F for 30-40 minutes.

Undrar om det är värt att prova. Jag kan inte påminna mig att jag hört talas om paj på gröna tomater tidigare — däremot minns jag att i Laura Ingalls Wilders "The Long Winter", bakar Ma en paj på gröna pumpor, för att överraska Pa, det blir en glad överraskning och Pa tror första att det är en äppelpaj.

En väninna, vars mor kom från sydstaterna skickade mig sitt recept på stekta gröna tomater, det har jag naturligtvis förlorat i någon av de oräkneliga datorhaverierna, men såvitt jag minns så liknar det,

 ett jag nyss hittade på nätet.

Här är gudagott att vara

Det var en gång tre humlor,

som ville under brum, brum, brum, brum, brum,

med honungssaft sig smörja,

men knappt de hunnit börja,

Förr'n en blev yr och dum, dum, dum, dum, dum,

Förr'n en blev yr och dum, dum, dum, dum, dum.

Jag hade hoppats att jag skulle hitta en inspelning av den här barnvisan på nätet, men för den som vill veta hur den låter, återstår bara att plocka fram den gamla brandgula "Nu ska vi sjunga", och borsta upp de gamla notläsarkunskaperna.

Humlor och andra bin har surrat runt i huvudet på mig, på sistone, så i dag när jag läser om humlors känsloliv, så kan jag inte låta bli att skriva om en del av det som surrat.

Som att det inte finns så värst många ord som rimmar på humla. Verner von Heidenstam använder det vanligaste i sin Gullebarns vaggsånger: 

Mumla tumla humla.

I sitt tält, som sömmadt blef

af en regnvåt spindelväf,

står i sina tärnors ring

jungfru Nyckelpiga.

När hon säger någonting,

mysa de och tiga,

skrapa fot och niga.

Rundt omkring vid hvarje strå

hänga klockor himmelsblå

och väl hundra myror små

bakom stjälkarna stå vakt.

Hör hvad Nyckelpiga sagt!

– Mumla tumla humla.

Vaktar Lysmask hämta skall

största humla, som går vall.

Sadeln lyft ur stallets tak.

Spänn med vana händer

fjäderbuske och schabrak

öfver ryggens ränder.

Rid kring mina länder.

Tag som hjälm en silfvergrå

puppas skal med silke på.

Om du hör en vagga gå,

stig på fönsterblecket böjd,

lys dit in med lyktan höjd.

Mumla tumla humla.

Hvar står hennes första bädd?

När ser hon sin vagga redd,

hon, den lilla, hvilkens famn

Gullebarn blott vinner,

hon som får hans lif, hans namn?

Om du henne finner,

vänd så snabbt du hinner.

Svinga luren till din mund.

När den hörs i morgonstund,

då, min vakt, gnid bort din blund,

linda armen fast omkring

hvarje klockas stjälk och ring.

 Erik Axel Karfeldt använder sig även han av mumla:

De svarta skogarna mumla

som psalmsång kring fädernas lutande kors,

och doft som en vakande humla

bak åsarna tonar Avesta fors.

Än vindspelet knarrar vid grufvan

och släggorna picka på hällarnas järn,

men spofven sofver på tufvan,

och änderna hvila på hvilande tjärn.

                                 ur Fridolins visor, Uppbrott

precis som Johan Henrik Kellgren i Till Rosalie:

Än mer att öka dess förtret,

Hörs här en Geting, där en Humla

Mot hennes fria seder mumla,

Och prisa Nässlans ärbarhet.

Som synes figurerar humlan i den romantiska naturlyriken under den senare delen av 1800-talet. Ännu har jag inte hittat någon som låter sin humla rumla i Kumla — men jag gillar  Birger Sjöbergs liknelse av humlan som en zeppelinare:

Som folkskollärare Holmén icke anade, att de ord han helt nyss fällt om inbillningssjukan, hade framfött en sjudande vrede i fondmäklarens bröst, satt herr Holmén helt lugn, än tittande mot fönstret, där ett tefat med fluggift stod, än mot taket, där en humla flög sakta som en zeppelinare, än ut i trädgården, där träden då och då sattes i rörelse av vinden. Det skulle snart till att skymma.

                                                                  ur Kvartetten som sprängdes.

Men den humla som jag försökt fånga, under de senaste dagarna, är en humla i Strindbergs "Röda rummet". Där skriver han:

 Du kanske inte var med, du Janne, och stal krasse på 

Katrina Körgål? Va!

– Har den där halta Olle gått och babbla om det?

– Nå, och så kom inte polisen? Va?

– Tror du jag är rädd för polisen? Det ska du få se!

– Är du inte det, då ska du få följa med till Zinkens Damm 

och humla päron i kväll.

– På tji förstås? Kommer inte över planket, känner de där 

arga hundarne!

– Tror du inte att Sotar-Pelle går över det där planket som 

ett inte, och hundarna måste man väl kunna sparka.

Här används det i ett helt annat sammanhang, att det betyder palla är lätt att förstå, men jag ville ju veta om det är stockholmsslang, hur vanligt det var, under vilken period det användes och hur det uppstod. Hellquist och NE är i regel de jag tillfrågar först, men de hade inget att säga i frågan, men det hade SAOB:

HUMLA humla, v. -ade. vbalsbst. -ANDE. 

[jfr sv. dial. humla, famla, treva i mörkret, nor. humla, famla; trol. samhörigt med HUM, sbst., samt nor. hamla, rafsa ihop; jfr HAMLA v.]

 (i vissa trakter, föga br.) snatta. Var General-Intendent! – Du är van att humla i tysthet. MarkallN 1: 43 (1820). Du (skall) få följa med till Zinkens dam och humla päron i qväll. STRINDBERG RödaR 236 (1879). GAFGEIJERSTAM i Svea 1893, s. 174. Anm. Ordet tyckes inom litteraturen vara lokaliserat till Stockholm; jfr äv.: Verbet humla betyder snatta: nyttjas af Stockholms åkare, och af författaren till Markalls sömnlösa nätter. AJourn. 1820, nr 252, s. 4.

Tänk så enkelt det har blivit att få svar på sina undringar, utan att ens resa sig från stolen!

Och ännu mer kött på benen får jag om jag läser allt som SAOB har att säga om ordet:

HUMLA humla, sbst., f. l. r.; best. -an; pl. -or; förr äv. HUMLE, sbst., m. l. r.; pl. -ar; förr äv. HUMMEL, sbst.¹, f. l. r.; pl. humlar. ( humla (-bla) 1538 osv. hum(b)lar, pl. 1603–1621. hum(b)le 1712–1755. humbler, pl. 1603. humbel VocLib. avd. 10 (c. 1580). hummel LIND (1738), MÖLLER (1755)) 

[fsv. humbla; jfr d. humle, nt. o. t. hummel, f. (fht. humbal, m.), ävensom eng. humble-bee; av ljudhärmande urspr.; jfr HUM interj.²]

 insekt av släktet Bombus Latr.; äv., ss. senare led i ssgr, om insekter av vissa närstående släkten, ss. Psithyrus Lep. o. Xylocope Latr. VarRerV53 (1538). Lijka som Humblerna (the onyttige och frässande Flughur, som ingen Honing göra kunna) alt förtära, thet the fromma Bijn göra och wärka. BALCK Es. 86 (1603). Bromba som Humblan.LINNÉ PVetA 1739, s. 11. Humlan surrar, fjäriln prålar. WENNERBERG 2: 161 (1850, 1882) Ljufligt som doften från humlornas bon / flyter på gulnande ängar. KARLFELDT FridPoesi 163(1902). – särsk. (†) bildl. om onyttig människa. The allerskadeligaste Thrasones, och onyttigaste Humblar som Jorden .. bär, kunna alramäst ljuga och sqwalra. BALCK Es. 86(1603). jfr JORD-, MJÖD-, MOSS-, PARASIT-, SNYLT-, STEN-, TRÄ-, TRÄDGÅRDS-HUMLA m. fl.

För läser man gamla texter blir det uppenbart att humla användes i fler sammanhang än vad vi gör — till exempel om humle.

Råkar du ha 20 minuter till övers, så titta på den här filmen om humlornas hemliv! 
Den har nästan, men bara nästan, fått mig att omvärdera min inställning till lupiner.