Om läsning och vänner

“There is no surer foundation for a beautiful 

friendship than a mutual taste in literature.”
                                 P.G. Wodehouse

Nej käre Pelham Grenville (eller Plum, som du föredrog att bli kallad), jag håller inte med dig ― vore den litterära smaken avgörande i val av vänner, så skulle många av mina närmaste vänner trilla bort. Precis som det finns de vars boksmak sammanfaller med min, och som jag uppskattar att diskutera böcker med — men det är allt, när vi tröttnat på bokpratet så skulle vi inte ha mycket mer att säga varandra.

Jag som kan stå ut med (till en viss gräns) sliskiga och svamliga böcker bara språket är gott och jag lär mig något jag inte visste tidigare. På sistone har min läslust inte frodats, jag har bläddrat lite förstrött i en mängd böcker, för att se om de innehåller några godbitar. Hittar jag inget i första kapitlet så klickar jag mig vidare, men i George Manville (nästan lika illa som Pelham) Fenns "The New Mistress", från 1891, hittar jag alldeles i början av boken: "Hazel Thorne kissed the stiff stately-looking lady in the stiffest of widow’s weeds", visst förstod jag vad som avsågs — och att ett ord har mer än en betydelse är ju inte ovanligt — men varifrån kom denna ovanliga innebörd av weeds?
Så här förklarar Online Etymology Dictionary saken:

Weeds and Stones, Shoreham-by-Sea, West Sussex, 1958 

 Anthony R. Cooke

weeds (n.)

"garments" (now surviving, if at all, in widow's weeds), plural of archaic weed, from Old English wæd, wæde "robe, dress, apparel, garment, clothing," from Proto-Germanic *wedo (source also of Old Saxon wadi, Old Frisian wede "garment," Old Norse vað "cloth, texture," Old High German wat "garment"), probably from PIE *wedh-, extended form of root *au- (3) "to weave." Archaic since early 19c.

The Man with Two Left Feet

24. Läs en novell som har samma namn som titeln på novellsamlingen den är med i — THE MAN WITH TWO LEFT FEET, från 1917, av P. G. Wodehouse.

Även om jag gillar Wodehouse' böcker, tröttnar jag snabbt på Jeeves & co. Det blir lite för mycket av det goda. Men hans språk och ordlekar är oslagbara, och får mig att återvända till honom med jämna mellanrum. Då är novellerna perfekta, jag hinner inte tröttna på lustifikationerna innan novellen är slut.

For Henry was a voracious reader. His idea of a pleasant evening was to get back to his little flat, take off his coat, put on his slippers, light a pipe, and go on from the point where he had left off the night before in his perusal of the BIS-CAL volume of theEncyclopaedia Britannica—making notes as he read in a stout notebook. He read the BIS-CAL volume because, after many days, he had finished the A-AND, AND-AUS, and the AUS-BIS. There was something admirable—and yet a little horrible—about Henry's method of study. He went after Learning with the cold and dispassionate relentlessness of a stoat pursuing a rabbit. The ordinary man who is paying instalments on the Encyclopaedia Britannica is apt to get over-excited and to skip impatiently to Volume XXVIII (VET-ZYM) to see how it all comes out in the end. Not so Henry. His was not a frivolous mind. He intended to read the Encyclopaedia through, and he was not going to spoil his pleasure by peeping ahead.

Visst finns det lite av en Henry, i de flesta av oss bokfantaster‽ 

Jag tänker inte avslöja hur det går för Henry när han gifter sig, men läs gärna både den här och Wodehouse' andra novellen, varav många finns hos Gutenberg.

Tidigare har jag läst:

Jag började med en introduktion här, innan jag kastade loss.

 

2. Läs en novell där ett hus spelar en stor roll — "The Old Doll's House" från "More Than Somewhat", 1937, Damon Rudyon

 

17. Läs en novell som utspelar sig på havet  — "De svenska sedlarna"

ur En handfull dun av Sigfrid Siwertz,  från 1922 

 

3. Läs en novell med en siffra i titeln
 "2 B R 0 2 B", av Kurt Vonnegut.

 

6. Läs en novell som har namnet på en stad i titeln

"Katten från Siena och andra fantastiska berättelser" av Helena Nyblom.

Grattis Pelham!

Pelham Grenville Wodehouse

Kallades Plum av sina vänner

15 oktober 1881-14 februari 1975 

Flera av mina vänner är stora Wodehousefantaster och har läst allt han skrivit — medan jag får tillstå att jag bara läst hans böcker i brist på annat.

Men nu, när jag upptäckte att hans födelsedag var i antågande, valde jag på måfå, en av hans böcker, “Something New” (1915) (Gutenberg har många), och tycker att den är rätt nöjsam. Om jag kommer att läsa ut den, återstår att se.