Visar inlägg med etikett stavning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stavning. Visa alla inlägg

fredag 12 mars 2010

3

Tredje delen av sju.


Ord har alltid fascinerat mig — jag minns ofta var, när och hur jag lärde mig ett nytt ord.
Jag gick nog i första klass när någon, med krita, hade skrivit ett ord med tre bokstäver i trappan i vår trappuppgång. Okunnigt, tyckte jag, att inte kunna stava rätt till ett så enkelt ord som kul — alla människor visste väl att det skulle vara l och inte k på slutet.

tisdag 20 oktober 2009

Ramsor

En pojke i en skjorta gul
skjuter en skjuts in i ett skjul.
.
Vilken glädje jag har haft av ramsorna vi lärde oss i småskolan. Länge var jag tvungen att mumla ramsorn när jag stötte på ett ord jag var osäker på.
..
Det är lättare att stjäla en stjälk än
att stjälpa en stjärna med stjärten.
.
På väggen längst bak i klassrummet satt de illustre-rade plansch som vår konstnärliga lärare gjort. Det var bara att snegla bakom sig när man kom till ett svårstavat ord.

Den enda regel jag aldrig lyckades lära mig var: "aldrig stavas aldrig med två l och alltid stavas alltid med två l". Det gick ju lika bra att säga att aldrig stavas aldrig med ett l.......

söndag 2 augusti 2009

Rättstavning till frukost

Inte det minsta torrt, jag föräkrar! Således fråssade vi både på hembakt bröd och NE:s artiklar i om rätt-stavning.
Det var alltså ordet fråssa som fick oss att gå i skytteltrafik mellan matbordet och bokhyllorna.
När blir något som var rätt, fel?
Artikeln i Hojen är lång – för lång för att peta in här (dessutom är jag inte säker på att man får göra så) – men jag rekommenderar den för alla intresserade. Där kan man bland annat lära sig att
"Normgivande för svensk rättstavning är senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista. Det finns numera inget officiellt dekret om detta, utan det förhåller sig så enligt praxis."
Och att det inte förekommit någon stavningsreform efter 1906.


av Elof Hellquist
0
I SVENSKA SPRÅKETS ORDFÖRRÅD från 1891 stavas fortfarande fråssa med å, så jag kan bara anta' att det var ett av orden som reformerades 1906. Däremot stavas både pengar och berg med e, i den boken, en äldre släkting skrev alltid pängar och bärg.
Det framgår även av nämnda artikel att det stormat rejält kring de här frågorna. Det måste ju innebära att man betraktar frågan som viktig – vi hetsar väl inte upp oss annars?
0
Mer att läsa: