
(jag har inte lyckats ta' reda på om Thomas Crane är släkt med Walter Crane)
0
Alltsedan jag skrev om bilder senast har jag funderat över illustrationens betydelse. Hur viktigt är det med konstnärliga bilder – och nu tänker jag i första hand på barnböcker. Jag försöker minnas vad jag tyckte om för slags bilder som barn. Jag tillhörde genera-tionen vars första läsebok var illustrerad av Inger Vang-Nyman, och jag tyckte inte om bilderna i den (däremot tyckte jag om bilderna i Pippi Långstump), Sörgården och Önneby var mer i min smak liksom Lillköpingsbarnen och Beskows Vill du läsa?


Gamla bildminnen väcks till liv och jag inser att även dåliga bilder kunde inspirera mig. Likaväl som un-dermålig litteratur kan sätta sprätt på fantasin så gör ju dåliga bilder det.




Men till min stora glädje så håller merparten av barnböckerna hos Gutenberg en hög standard. De sämsta illustrationerna har jag hittat i äventyrsböcker och sliskiga romaner.
Många av barnböckerna är illustrerade av den tidens välkända konstnärer. Eller som i fallet med "A Chinese Wonder Book", kinesiska sagor som visser-ligen tycks ha en amerikansk författare, Norman Hinsdale Pitman, men uppenbarligen är illustrerad av en kines, Li Chu-T'ang.
bladd`ra verb ~de ~t
ORDLED: bladdr-ar
SUBST.: bladdrande; bladder
• prata strunt [vard.]
KONSTR.: ~ (om ngt)
HIST.: sedan 1541; sv. dial. bladdra; av ljudhärmande urspr.; variant till pladdra, sladdra