Skogshallonexpedition

hall`on subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en

ORDLED: hall-on-et

• ett rött, sött, ngt klibbigt bär som eg. består av sammansatta småfrukter: hallonsaft; hallonsylt; skogshallon; vildhallon; plocka ~

BET.NYANS: om hallonbusken

HIST.: sedan ca 1550; speciellt svenskt ord av omdiskuterat urspr.; trol. besl. med hall 'häll, klippa' med bet. 'bär på stenig mark'

Vi har en hallondjungel på ödetomten norr om oss — där slingrar sig hallonlianerna ömt kring sig själva, varandra och den som plockar hallonen. Det är inga bär som skulle vinna en skönhetstävling på en brittisk trädgårdsutställning — ni vet de där tävlingarna där de väger bären på precisionsvåg och mäter dem med skjutmått. Mina skogshallon är små och ramlar sönder i sina beståndsdelar när man plockar dem. Men de blir utmärkta till sylt och bakverk. Planerar en Margarethapaj till i morgon.

Det lyser rött

i buskarna.

Vi äter så mycket bär vi bara kan nu när de är som bäst.

Jag plockar frukostbären innan jag går och lägger mig — kvällssolen får allt rött att lysa hallonrött. Ett hallonbestånd är på rymmen i vresroshäcken och mer än en gång har jag sträckt ut handen efter en rosenknopp.

Och några gånger har jag siktat ett stort maffigt hallon på marken — tyvärr har det alla gånger visat sig vara min sko.

Om några dagar är de röda vinbären mogna, de vita har jag plockat av i dag (som var i går).

En inre kamp

Dagen började kyligt, det var bara +4° klockan åtta i morse. Min kropp informerade mig om att den hade för avsikt att ligga på en divan (var 17 skulle jag få den ifrån) hela dagen, läsa syndiga romaner och äta praliner (hittar jag dem på samma ställe som diva-nen?). Det var nu inte vad resten av mig planerat – så ont om vackra dagar som det varit på sistone hade jag tänkt packa matsäck och fara iväg till favoritstället vid älven.
Det blev en segdragen inre strid där kroppen för-lorade. Kompromissade lite och lät kroppen äta middag först – vi äter alltså middag vid middagstid (mid dag) – men enades om att ta' med efterrätten till skogs.

De sista fyra kilometerna är grusväg, smal med gam-maldags mötesplatser. Jag kan fortfarande känna en ilning av glädje när M-skyltarna dyker upp efter väg-kanten – det var ju min bokstav, även om den då när det begav sig, såg en aning annorlunda ut.

.

Lingonen är mogna, och blåbären är fortfarande många och stora. De flesta bladen har trillat av från blåbärsriset vilket gör det enkelt att plocka. Jag kom ihåg att ta' med "tantpallen" den här gången – ovärderlig, vid marknära jobb. Däremot stod efter-rätten kvar hemma på diskbänken!

Gott att pusta ut efter bärplockningen, hade köpt frukt innan vi for, så det gick ingen nöd på oss. Nektariner och en vacker utsikt är inte fy skam.

Om jag nu bara kunde lära mig att hålla kameran rakt när jag fotograferar så vore det bra. Eller också får jag lära mig att räta upp bilden i datorn.

En fångad dag

Den varma våta morgonen övergick till en varm och solig sommardag och vi beslutar oss för att fånga den i flykten. Packar sallad, "tjiskejk", (ja Ellen, recept kommer –nå'n gång) myggmedel och några böcker och far norrut.
Att plocka bär är väl inte min favoritsysselsättning, särskilt inte bär som man måste böja sig för att plocka, men det är så rofyllt att gå efter stranden och fylla hinkarna. Tankarna strövar de också – natur-ligtvis till min far, som var en hejare på att plocka bär – men även till vänner och bloggandet. Jag skriver mentala brev och blogginlägg, och önskar att jag kunde banda mina tankar så att jag bara kunde skriva ut dem när jag kommer hem.
På en del ställen är blåbärsriset så högt och blåbären så stora att jag undrar vem som gödslat i skogen – nåja, det måste väl vara fjolårsgödsel om det har hunnit verka...
Så ta'r mig tankarna många år tillbaka, till en dag när jag fick besök i verksta'n av en ung kvinna. Hon talade svenska med en lätt brytning, både den och hennes klädsel fick mig att tro att hon var schweiziska. Efter en stunds samtal visade sig min gissning vara korrekt, Esther var från Schweiz men arbetade nu i Sverige. Som barn hade hon förälskat sig i Putte i blåbärsskogen – och så fort hon blev gammal nog att resa på egen hand, tog hon sig till Sverige. Det får mig att fundera över hur ofta man egentligen har kraft, envishet och naturligtvis möjlighet att följa sin inre röst, och göra det man alltid drömt om.

Tankarna vandrar – nej, småspringer – och jag försöker hänga med, några blogginlägg jag läst på sistone, har fått mig att minnas en del märkliga sammanträffanden i mitt liv. Kanske kan jag få ihop ett par inlägg om dessa episoder, men nu ska jag strax iväg på en utflykt med en före detta elev och numera väninna.

Du har ett brev att hämta

'
stod det på avin som kom i dag – ett brev som inte går ner i din brevlåda. Nej, så stor brevlåda har jag inte – det är brevet som står på bordet.
Eftersom jag blev tvungen att ta' ut bilen för att hämta brevet, och eftersom det såg ut att bli en fin dag, bestämde vi oss för att kombinera brevhämt-ningen med en utflykt. Så vi begav oss ut på små-vägarna. Vårt mål var en vik av älven där det finns bord och bänkar, och dit det går att ta' sig med bil och rullstol.

Jag hade ett par småhinkar med mig och hoppades att det skulle finnas några blåbär kvar. Någon hade lämnat sin plockare och jag undrade om det betydde att alla bär var plockade.

Först ser jag inga blåbär alls – bara lingon, men de är nätt och jämnt mogna – men när jag lämnar stigen finns det rätt gott om blåbär. Det är gott om mygg också, jag var visserligen förutseende nog att ta' med mig myggmedel men inte mer förutseende än att jag lämnade det på bordet med matsäcken!

När jag närmar mig vattnet ser jag en stor fågel ute i vattnet, men innan jag ens hinner tänka kamera har den lyft. Jag är tämligen säker på att det var en gråhäger – enligt fågelboken så borde det här vara så långt norrut de går (flyger).

Nu har jag bläddrat igenom hela "Svenska växter, kryptogamer" av Björn Ursing, men har fortfarande inte en aning om vad det här är för växt.

Bortsett från de närgångna myggen är det skönt att ströva längs vattnet och fylla hinken med bär. Efter en timme ger jag upp och återvänder till baslägret för att äta den medhavda middagen.

Jag prövade att göra en "cheesecake" i mikrovågs-ugnen häromdagen – inte alls dumt – med nyplockade blåbär blev det en läcker avslutning på måltiden.

Precis när jag startade bilen för att fara hem, kom regnet.
Och brevet undrar någon, vad var det i brevet? Kanske får brevet en egen post – men här kommer en bild så länge.

Och av den tänkta posten om bilder, blev det intet i dag heller.

Greta pissar i nötterna

Så nu när fruntimren inte kan hålla tätt kommer det att gå mask i nötterna!
0
Mest nederbörd under sommaren,rent statistiskt, lär det falla från mitten av juli och en bit in i augusti. Jag är inget pålitligt sanningsvittne när det gäller väder, men har både födelsedag och namnsdag under denna period, och tycker mig minnas lika många soliga som regniga högtidsdagar.
0

Och jag minns lika många våta som soliga mor'nar i bärbuskarna, när jag plockar bär till frukosten. Under uppsyn av min älskling.

Som alltid mognar de vita vinbären först, tätt följda av de röda. Och jag är tacksam för att de inte alla kommer samtidigt. De flesta röda och vita bären blir till "rysteribs" att avnjutas till frukost yoghurten.

0

De svarta låter, tack och lov, vänta på sig. De vi inte äter färska lösfryser jag för att kunna använda på olika sätt under vintern.

Hallonen är vi inte ensamma om att uppskatta.

Lite snopet är det att upptäcka att det vackra bäret trillade av kvisten precis innan jag tryckte på avtryckaren!

Och det här drömmer jag om