sätter skuldran till, lyfter upp himlen ett tag och ler.
Eyvind Johnson
Uti bergets klyfta
Sippan, späd och rädd
Ses sit hufvud lyfta
Up ur drivans bädd.
En av de nio verserna i J. H. Kellgrens ”Vår-Visa”.
Jag blev aningens våryr, när jag i dag hittade en liten tuva med vitsippor. Så yr att jag inte kom ihåg att man ska äta upp vårens första vitsippa, på det att man inte ska bli »ormstucken».
Det var tydligen vanligt att sätta i sig den första vitsippan — men vilka hemska sjukdomar som drabbade en, om man inte gjorde det, skilde sig beroende på var i landet man bodde.
Frossan kunde drabba den försumlige — men det fanns bot:
”Denna sjukdom kan botas derigenom, att man tar en liten lefvande groda, en af de gula eller gröna, och låter henne hoppa ned i halsen på den sjuke, som måste svälja henne.”
Jag läser också att ”vitsippan anlitades som skönhetsmedel, särskilt mot fräknar, och mot sår i huvudet samt som kompress på pulsarna mot ältan, d. v. s. frossa hos barn.”
Härligt! här har inga vitsippor vågat titta upp.
SvaraRaderaBäst att akta sig för att få frossan, jag kan inte tänka mig att ta in den medicinen!
Eva,
RaderaMan ska nog akta sig både för frossan och botemedlet!
Nu händer det mycket i naturen, så ta en tur och vårspana!
Margaretha
Undrar hur man ska använda sipporna för att bli vackrare.
SvaraRaderaHär är vitsipporna som vackrast nu, backarna är alldeles vitprickiga nu.
Kicki
Kicki,
RaderaJa se det vet jag inte — och inte vet jag hur sipporna ska användas. Tur att vi båda två är naturvackra!
Inga vitprickiga backar än — men det dröjer nog inte länge förrän också jag kan njuta av både enkla & dubbla sippor.
Margaretha
Oj, det hade jag ingen aning om! Nu är backarna fulla med vitsippor så jag får väl ge mig ut på bete.
SvaraRaderaKarin,
RaderaDet är fasligt mycket som vi nutida varelser inte har en aning om, som att man varje kväll ska ge sin tomtorm (oftast en snok) spenvarma mjölk. Och när kon din ska kalva ska du knyta fast en psalmbok i taket över kossan.
Margaretha
Oj, oj, hur ska jag få tag i spenvarm mjölk? Jag har alltså försummat min fina tomtorm Snoddas hittills; han har inte ens fått kall mjölk. Kanske man kan ljumma mjölken på spisen?
RaderaKarin,
SvaraRaderaHåll mjölken i munnen tills dem är spenvarm, då kan du långsamt låta den strila in i ormens gap!
Margaretha