Lucia

 

Luciamorgon

Carl Larsson

I natten darra de kalla väder. 
Steg hör jag knarra 
på vindens bräder:
i vita kläder 
stod herrgårdsflickan, 
med vaxljuskrona kring håret fäst, 
nyss vid mitt läger och räckte brickan 
lugnt i sin renhet åt yrväckt gäst. 

Nu upp till gamman 
i mörka tider! 
Med tjärvedsflamman Lucia skrider 
i däld och lider. 
I dörren gläntar 
med morgonglöggen min muntre värd 
och bringar bud, att ung dottern väntar 
sin late körsven till festlig färd. 

I tidig vinter 
re’n snön är fallen, 
och foten slinter 
på frusna vallen, 
och vit står tallen 
som silverstaken för månens prunkande högtidsljus, 
och stjärnbloss brinna högt över taken 
på djurens fållor och mänskors hus. 

Och släden redes 
med fäll och täcken, 
och selad ledes 
från klöverhäcken 
den raske skäcken. 
Med fröjd vi glida 
igenom sovande skogars skjul. 
Ur huvan tindrar det vid min sida 
som morgongryning till härlig jul.

     Erik Axel Karlfeldt

Trots att seden att lussa är tämligen ung, så har många författare känt sig manade att skriva om den.

Både Selma och Gustaf har bidragit med berättelser,

den senare med en härlig berättelse, som kort och gott heter ”Lucia”.

Och i boken ”Troll och människor”, hittat du ”Luciadagens legend”, en fängslande betättelse om den rika, beräknande och giriga fru Rangela, hennes brorsdotter Lucia, och så den ännu rikare herr Eskil. Utan att avslöja något av handlingen, kan jag berätta att det goda segrar.